Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekthärjningar, zool. - Insektivorer, bot. Se Insektätande växter - Insektologi, Se Entomologi - Insektpulver - Insektstyng - Insektätande växter, Insektivorer, Karnivora växter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en eller flera af dessa fienders reglerande
verksamhet, inträder en massförökning med
åtföljande härjning. Insekthärjningar uppstå
sålunda i regel genom stark förökning af en
på platsen förut sparsamt befintlig, under
vanliga förhållanden mindre uppmärksammad
stam af skadeinsekten i fråga; insekten
är med andra ord endemisk. Detta om man
betraktar härjningen i stort. I ett större
härjningsområdes utkanter komma gifvetvis
att finnas vissa trakter, dit skadeinsekten
spridt sig från härjningens centralhärd
och där insekten sålunda kan betraktas som
epidemisk. Man känner äfven fall, då en insekt,
som ej alls funnits inom ett land, införts dit
genom importerade produkter ur växtriket, såsom
säd, frukt, timmer o. d. eller genom barlast och
funnit för sig lämpliga betingelser, hvarvid
den i sitt nya hemland kunnat anställa stor
skada. (Se Coloradobaggen.) - Ehuru de flesta
skadeinsekter kunna visa massuppträdande med
åtföljande härjning, är det i synnerhet vissa
arter, som i detta afseende gjort sig sorgligt
ryktbara. I detta fall hänvisas till artiklarna
under dessa insekters resp. namn. Bland
åkerns och fältets skadeinsekter må särskildt
framhållas ollonborren, coloradobaggen och
gräsflyet, bland trädgårdens frostfjäriln
(se Cheimatobia) och rönnbärsmalen. Många
af skogens skadeinsekter höra just till dem,
som under normala förhållanden göra sig föga
bemärkta, men vid vissa tillfällen uppträda i
massa och då anställa stor förödelse. Se vidare
Barkborrar, Nunnan, Tallflyet, Tallmätaren,
Tallspinnaren och Tallsteklar. - (Beträffande
de hit hänvisade släktena Agriotes och Agrotis
se resp. art. Knäppare och Sädesbroddflyet.)
G-G.
Insektivorer, bot. Se Insektätande växter.
Insektologi (af lat. inse’cta, insekter, och
grek. lo’gos, lära), läran, vetenskapen om
insekterna. Se Entomologi.
Insektspulver, "Persiskt insektspulver",
benämnes ett pulver, som nyttjas till att döda
eller fördrifva åtskilliga slag af insekter. Det
beredes af de torkade, halfutslagna blomkorgarna
af Chrysanthemum (Pyrethrum) roseum Web. et
Mohr. Denna ört hör till fam. Compositæ, har
vackra ljusröda eller köttfärgade strålblommor
och växer vild i Kaukasien, Armenien och Persien;
den odlas i Frankrike. Äfven af den i Dalmatien
växande Chrysanthemum cinerariæfolium
(Trev.) Bocc. beredes "insektspulver",
hvars verkan anses vara kraftigare än det
"äkta persiska insektspulvrets". Vidsträckta
odlingar af denna växt finnas i Syd-Dalmatien
och Montenegro, i Kalifornien och Algeriet. Det
dalmatiska insektspulvret uttränger mer och
mer det kaukasiska. Insektspulver förfalskas
hufvudsakligen med kromgult, bariumkromat och
andra oorganiska pulver för att höja färgen och
vikten samt med malda stjälkar af moderväxten. Ej
sällan användas för samma ändamål malda
blomkorgar af andra kompositer. - Insektspulvrets
verkan synes ej, åtminstone ej uteslutande, bero
på dess halt af en flyktig olja, utan snarare
på en syra, som verkar döfvande och dödande på
en mängd olika slag af insekter, såsom loppor,
väggohyra, åtskilliga arter af lussläktet,
en. del mindre myror, malfjärilar (genom rökning
med pulvret på ett glödande, järnbleck) och
äfven kackerlackor m. fl. Det måste förvaras
i väl slutna kärl för att bibehålla
sin kraft. Man har äfven rekommenderat
insektspulvret till invärtes bruk mot
inälfsmaskar, men för detta ändamål har
det icke fått någon allmännare användning.
O. T. S. (C. G. S. G. L-m.)
Insektstyng. Många insekters styng förorsaka
en mer eller mindre stark lokal retning, i
en del fall åtföljd af allmän, t. o. m. svår
förgiftning. Den lokala retningen beror dels
på sticket som sådant samt, såsom vid styng af
bin, getingar o. d., ej sällan äfven därpå, att
giftapparaten (se d. o.) afslites från insekten
och stannar i sticksåret, dels äfven på, att
ett retande sekret ingjutes i stickhålet och
vållar inflammation. Hos flertalet stickande
insekter är detta sekret af sur reaktion,
innehåller ofta myrsyra, men företer f. ö. ibland
äfven andra beståndsdelar. Hos honungsbiet
t. ex. har den sura vätska, som vid stick
ingjutes i huden, bitter smak och innehåller,
utom ägghvita, vanliga salter och myrsyra, äfven
ett särskildt gift, sannolikt af basisk natur
(en alkaloid), som torde vara den väsentliga
orsaken till vissa af bigiftets mera egendomliga,
stundom svåra giftverkningar. Själfva sekretet
verkar starkt lokalt retande och smärtsamt på
stickstället och alstrar därigenom inflammation
med betydlig svullnad. Bragt i beröring med
blod, upplöser det de röda blodkropparna
(alstrar "hemolys"). Insprutadt i större
mängd uti blodet på en hund, framkallade
bigiftet häftig kramp och hastig död genom
förlamning af andningen (kväfning). Åtskilliga
berättelser finnas om svår förgiftning, någon
gång t. o. ni. dödsfall hos människa genom
bistyng; vanmakt, delirier, kräkningar, dvala
nämnas som symtom hos individer, som angripits
af en bisvärm och fått många styng. Flera
gånger stuckna personer (biskötare) förvärfva
en viss immunitet mot giftet. Behandlingen af
bistyng bör bestå i försiktigt uttagande af
"gadden", om denna finnes i såret och kan
aflägsnas, i tvättning med ammoniak, kallt
omslag, karbolvaselin (2 proc.) o. d.- De i
Syd-Europa förekommande skorpionernas gift verkar
vanligen ungefär likt bi- eller getingstyng;
de större, tropiska formernas styng ha följder,
som mycket erinra om svåra ormbett och ej sällan
leda till döden. - I motsats mot nu nämnda och
närstående djurformer, som sticka med bakändan
(se Giftapparat), stinga myggor,
bromsar, loppor, löss m. fl. medelst ett
på hufvudet befintligt sugrör, egentligen
afsedt att suga blod. Genom detta ingjutes
emellertid vid insticket en retande vätska,
möjligen innehållande något giftigt ferment, som
alstrar klåda, smärta och en lokal förändring af
ej sällan karakteristiskt utseende. Se äfven
Insektbett, Insektgift och Spansk fluga.
C. G. S.
Insektätande växter, Insektivorer, Karnivora
(köttätande) växter, bot., är en gemensam
benämning för åtskilliga, vanligen i kärr på
kväfvefattig grund, t. ex. tufvor af hvitmossa
(Sphagnum L.), växande örter, hvilkas blad äro
inrättade till att fånga och upplösa insekter
och andra smådjur. Den fångade insektens mjuka
delar upplösas hastigt nog af ferment, som af
söndras från de ytor, som komma i beröring med
insekten. De lösta animaliska ämnena upptagas
af den insektätande växten och tillföra densamma
kväfve, som växten erhåller endast i ringa mängd
ur grunden, hvarpå den växer. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
