Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jesuitorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omvända sarasener eller, om detta inom ett år
efter deras ankomst till Venezia (affärdsplatsen)
icke vore möjligt, ställa sig till påfvens
förfogande för hvilken apostolisk sändning som
helst. Resan till Palestina förhindrades af
det 1537 mellan Venezia och turkarna utbrutna
kriget, och det lilla sällskapets medlemmar
sammanträffade, efter att ha blifvit prästvigda
och en tid varit spridda uti Italien som
själasörjare och sjukvårdare, 1538 i Rom, där
de erbjödo påfven sin tjänst. Paul III stadfäste
efter lång tvekan jesuitorden 27 sept. 1540. Till
sällskapets förste ordensgeneral valdes enhälligt
22 april 1541 Loyola. Hans mest framstående
karaktärsdrag, en underbar förening af entusiasm
och världsklok beräkning, satte sin prägel på
det af honom stiftade samfundet. Hans dödsdag,
31 juli 1556, blef en katolsk åminnelsedag,
hans stoft fick sin plats i jesuitordens kyrka
del Gesù (fig. 2) i Rom, och han kanoniserades
12 mars 1622 af Gregorius XV. Själfbiografi i
"Mon. Ignat.", ser. IV (1904); hans bref, Cartas,
äro utgifna i 6 bd 1874–89 och i "Mon. Ignat.",
ser. I (1903).
[Fig. 1. Ignatius Loyola.]
[Fig. 2. Jesuitkyrkan del Gesù i Rom.]
För så vidt Loyola var en produkt af den äkta
spanska andan, så innebär jesuitorden den
katolska kyrkans förspanskning. Jesuitordens
skaplynne, organisation och verksamhet normeras
genom två urkunder: Exercitia spiritualia och
Constitutiones, bägge författade af Loyola,
fast den senare, på hvilken han arbetat i 15
år, först under hans efterträdare Laynez blef
formligen antagen. I "Exercitia spiritualia",
urspr, en af Loyola redan 1522 på spanska
författad bok "Manresa" (tr. i Rom 1548),
finnas föreskrifter för en metodiskt anlagd
rad af meditationer öfver andliga föremål af
dels fasaväckande, dels hänförande art. Dessa
meditationer, resultatet af författarens
egen långa själskamp, åsyfta att framkalla en
fullkomlig brytning med det världsliga lifvet,
en eldig hänförelse för romerska kyrkan och ett
ovillkorligt underordnande af tanke, samvete
och handlingssätt under kyrkans domslut samt
att sålunda göra ordensmedlemmarnas tänkesätt
och vilja fullkomligt öfverensstämmande
med ordens syftemål. Hvarje jesuit har
åtminstone två gånger i lifvet fullständigt
genomgått denna andliga exercis, som mer
än något annat bevarar och förnyar orden
och som är ordnad med i sitt slag enastående
psykologisk genialitet. ("Exerc. spiritualia"
har utgått i otaliga upplagor på olika språk;
man räknar bl. a. omkr. 700 olika kommentarer
till densamma; den bästa latinska ed. är af
Roothaan, 1835, se nedan; tysk ed. af Handmann,
1904; jfr ock K. Holl, "Die geistlichen übungen
des Ignatius", 1905.) – "Constitutiones"
ingå i Institutum S. J., ordens egentliga
lagkodex, upptagande alla påfliga bullor,
generalkongregationernas dekret och canones
samt ordensgeneralernas ordinationer; en så
utförlig och i sitt slag genial lagbok eger
ingen annan orden; där återfinner man ordens
gällande rätt, ledande idéer, grundsatser och
väsentliga verksamhetsformer (nyaste uppl. 1892
ff., 3 vol.). Enligt "Constitutiones" skall
inträdet i orden föregås af ett tvåårigt
novitiat. Därefter intagas novitierna som
scholastici i ett kollegium, hvarest de genomgå
en mångårig, noggrant reglerad kurs i filosofi
och teologi. Sedan underkastas de åter under ett
år novitiatets öfningar och upptagas därefter
antingen till coadjutores formati, hvilka äro
andliga (präster) eller världsliga
(lekmannabröder) koadjutorer, eller till
professi. I förra fallet afgifva de löfte
att egna sig åt ungdomens undervisning, i
senare fallet att obetingadt ställa sig till
påfvens förfogande. De förstnämnde afgifva
utom lydnadslöftet till påfven äfven de
tre vanliga klosterlöftena. Alltså finnas
4 grader inom jesuitorden: 1) scholastici,
2) världsliga koadjutorer, 3) andliga
koadjutorer och 4) professi. Därtill kommer
äfven i vissa fall en 5:e: de "indifferente",
d. v. s. hemliga jesuiter, hvilka anses i sin
yttre ställning kunna gagna orden mera utanför
än genom ett offentligt inträde i densamma. –
"Professi" utgöra ordens egentliga kärna. De
äro ord. medlemmar af generalkongregationen,
hvilken i vissa föreskrifna fall sammankallas och
hvilken det tillkommer att välja ordensgeneral
och assistenter som dennes rådgifvare
och kontrollanter samt att i händelse af
vissa förseelser afsätta generalen äfvensom
att besluta nödiga ändringar och tillägg i
konstitutionerna. Ordensgeneralen väljes för
lifstid, förestår regeringen, förvaltningen och
jurisdiktionen för orden i dess helhet, utdelar
grader och ämbeten inom densamma och eger att
meddela nödiga dispenser från konstitutionernas
stadganden. I honom skola ordensmedlemmarna vörda
Kristus själf som närvarande. Som generalens
ställföreträdare förestår en provincial hvar
och en af de provinser, i hvilka orden är
indelad. Under provincialerna åter förestå
superiorer professhusen, rektorer kollegierna
och magistri novitiorum novishusen. Dessutom
finnas prefekter för särskilda institut
och verksamhetsarter, särskilda ämbetsmän
för universiteten, prokuratorer för mera
maktpåliggande världsliga förrättningar
och censorer för pröfvande af böcker,
som ordensmedlemmar författat. Alla dessa
generalen underordnade ämbetsmän tillsättas
merendels på tre år. Hos hvarje provincial
finnes en admonitor samt flera konsultorer,
hvilka öfvervaka honom och, om så behöfves,
erinra honom om hans plikt. Den på detta sätt
i det yttre gestaltade organismen sammanhålles
genom en ytterst noggrann ömsesidig bevakning
samt framför allt genom en blind och ögonblicklig
lydnad. Den underordnade ser i sin förman en
representant af den gudomliga försynen, låter
af honom föra sig "såsom en död kropp eller en
staf" och öfvergifver på hans befallning hvilken
öfvertygelse som helst. En sådan öfverlåtenhet
sliter alla andra band af nationalitet, vänskap,
tacksamhet eller blodsförvantskap. Loyola själf
utvecklade t. o. m. en särskild lydnadsteori, i
det han särskilde 3 stadier: handlingens, viljans
och förståndets lydnad; den sista är den högsta,
ty att kunna i lydnad uppgifva äfven sin innersta
öfvertygelse är det svåraste af allt; därför är
den ock slutmålet för ordenslärjungarnas långa
undervisning. Den andliga styrka, som denna,
hela orden som i ett järnband sammanhållande,
lydnad måste åstadkomma, ökas ytterligare genom
en ständig hänsyn till och beräkning af hvad
som för ordens syften är ändamålsenligt. Hvarje
medlem får den uppgift, hvartill han efter
den noggrannaste pröfning anses mest duglig,
och har att i allt, som beror på hans eget
omdöme, handla med klok beräkning. Jesuitordens
hufvudsyfte är enligt konstitutionerna Guds allt
större förhärligande (ad majorem Dei gloriam)
samt ordensmedlemmarnas och andra människors
frälsning och andliga fullkomnande. Men detta
är för orden liktydigt med utvidgande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
