Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jesu barndomsbok - Jesu bröder. Se Antidikomarianiter, Jakob och Jesus Kristus - Jesu heliga hjärtas brödraskap - Jesuitdroppar. Se Tillydroppar - Jesuitisk, skenhelig - Jesuitorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skan och tyskan fr. o. m. 1776). 2) "Wår
Herras och Frälsares Jesu Christi barndomsbok,
tillika med en liten historisk beskrifning om
Joachim och Anna, af hvad slägt de äro födde;
Äfvenledes om deras dotter Jungfru Maria, hennes
barndom och lefverne" (öfv. från danskan),
den vanligast förekommande. 3) "Wår Frälsares
Jesu Christi barndomsbok. Nyttig och lärorik
att läsa, i synnerhet för barn" (förkortad
bearb. af de föreg.). Andra bearbetningar från
tyskan och danskan förekomma också. Den svenska
folkboken är öfv. på finska. Jesu barndomsbok
berättar hufvudsakligen om öden, hvilka Jesus
skulle ha upplefvat som barn, i synnerhet under
flykten till Egypten, äfvensom om underverk,
hvilka han som barn skulle ha utfört. – Jfr
P. O. Bäckström, "Svenska folkböcker" (1845–48,
II, sid. 159).
J. P.
Jesu bröder. Se Antidikomarianiter, Jakob,
sp. 1179, och Jesus Kristus.
Jesu heliga hjärtas brödraskap (fr. Congrégation
du Sacré-coeur de Jésus), en kryptojesuitisk
orden, som efter jesuitordens upplösning
1773 grundlades 1794 af f. d. jesuiten
abbé Charles de Broglie, abbé Pey och abbé
Tournelly. Brödraskapets förste abbot var
den sistnämnde. Från sin första vistelseort i
närheten af Louvain i Belgien tvungos bröderna på
grund af politiska förhållanden att begifva sig
till Augsburg, där de beskyddades af kurfursten
Klemens Venceslaus af Trier. De måste emellertid
därifrån fly till Passau och Wien, i hvars
närhet de sedan slogo sig ned. Gynnade af
påfven och kejsaren, förenade de sig där 1799
med ett annat kryptojesuitiskt brödraskap,
de s. k. paccanaristernas. Gallikaner och
jansenister uppträdde som oförsonliga fiender
till Jesu heliga hjärtas brödraskap. Efter 1814
uppgick orden i den återupprättade jesuitorden. –
Ett kvinnligt Jesu heliga hjärtas sällskap
(fr. Dames du Sacré-coeur) stiftades i Paris
1800 af mademoiselle Barat, en släkting
till en medlem af det manliga sällskapet,
och stadfästes 1826 af Leo XII. Dessa hemliga
"jesuitinnor" egna sig åt den kvinnliga ungdomens
uppfostran i klosterpensioner och äro spridda
i många länder, äfven i Amerika och Afrika.
J. P.
Jesuitdroppar. Se Tillydroppar.
Jesuitisk, kännetecknande för jesuiterna (se
Jesuitorden); skenhelig; icke skyende
hänsynslösa utvägar för att nå ett mål, som i
grunden är egennyttigt, men som man utsmyckat
med ett vackert namn.
Jesuitorden (lat. Societas Jesu, förkort. S. J.),
det inflytelserikaste af den romersk-katolska
kyrkans ordenssamfund, benämnes på stiftarens
modersmål Compañia de Jesus, emedan
den vill utgöra ett "kompani" andliga krigsmän
under Jesu baner och intaga en särskild
förtroendeställning till Frälsarens person. Dess
upphofsman, den spanske riddaren don Iñigo
Lopez de Recalde, känd under namnet
Ignatius Loyola, föddes 1491 på slottet Loyola
(i prov. Guipuzcoa). Vid 14 års ålder blef han
page hos Ferdinand den katolske och framstod
senare som en lefnadslustig officer i spanska
hären. Vid Pampelonas försvar mot fransmännen i
maj 1521 blef han sårad och lyckades ej blifva
återställd utan lyte, ehuru han lät uppbryta
och ånyo behandla det svårt skadade högra
benet. Förströelseläsningen under tillfrisknandet
– riddarromaner, martyrlegender, Jesu
lefnadshistoria samt lefvernesbeskrifningar
öfver de båda märkliga ordensstiftarna Frans
från Assisi och Dominicus – gaf hans tankar en
allvarlig riktning. Drömmar och hallucinationer
af religiöst innehåll bemäktigade sig hans
sinne, och han beslöt efter en nära årslång
själskamp i dominikanklostret Manresa, i
viss mening en parallell till Luthers kamp
i Wittenbergs kloster, att egna sig åt de
otrognes omvändelse samt begaf sig efter stränga
botöfningar, hvarunder han ofta hade visioner,
i sept. 1523 till Palestina Men då franciskanerna
ej ville låta den oklare fanatikern verka där,
återvände han till Spanien, lärde, 33 år gammal,
latin från skolbänken i Barcelona och öfvergick
därefter till universitetsstudier vid Alcalá och
Salamanca för att blifva dess bättre rustad som
en kyrkans stridsman. Snart började han tillika
verka som enskild själasörjare, men antastades
af inkvisitionen som misstänkt för trolldom
och styrde därför 1528 kosan till Paris,
där han fortsatte sina studier, lärde känna
humanismens användbarhet för sitt verk och 1534
fick magistergraden. Tillsammans med sex af sina
studiekamrater (Faber, Francisco Xaver,
Laynez, Salmeron, Bobadilla och Rodriguez) aflade
han i Dionysiuskapellet på Montmartre i Paris
15 aug. 1534 – det är stiftelsedagen för Jesu
sällskap – högtidligt löfte om beständig kyskhet
och fattigdom samt att begifva sig till Jerusalem
för att vårda sjuka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
