Slutligen blef den åsikten allmän, att Abessinien varit hans rike, och under 1600-talet benämndes detta land Regnum presbyteri Johannis (J. Prästens rike). Sagan gaf under medeltiden anledning till många färder i ändamål att upptäcka J:s’ rike. Sannolikt är J. Prästen en fabelfigur och de bref från honom, hvilka anföras af krönikeskrifvare, understuckna. Orientalisten G. Oppert har, liksom tidigare geografen d’Avezac, sökt visa, att sagan har sin källa i berättelserna om kur-kan (folk-kan) af Karakitai. Karakitaierna, på 1100-talet fördrifna från Kina och sedan bosatta i Buchara, voro sannolikt nestorianska kristna, och titeln på deras regent, kur-kan, förväxlade man, enl. Oppert, med det syriska Juchan (Johan). Sannolikt ha judisk-eskatologiska föreställningar medverkat vid sagans uppkomst. Litt.: D’Avezac, ”Notice sur les anciens voyages de Tartarie” (1839), G. Oppert, ”Der presbyter J. in sage und geschichte” (1864, 2:a uppl. 1870), F. Zarncke, ”Der priester J.” i ”Abhandlungen d. sächsischen gesellschaft der wissenschaften”, 1883 ff.). (Hj. H—t.) Johannes Saresberiensis. Se Johan från Salisbury. Johannes Scheffler, tysk mystiker. Se Angelus Silesius. Johannes Secundus (hette eg. Jan Nicolai Everaerts), nederländsk skald på latin, f. 1511 i Haag, d. 1536 i Utrecht, skref behagfulla erotiska dikter, bland hvilka Basia (1539, senast 1899; ”Kyssar”; öfv. på svenska) äro bekantast. Hans Opera poëtica, bestående af elegier, oden, epigram och blandade dikter, äro flera gånger utgifna (först 1541, fullständigast och bäst af Bosscha 1821). Johannessen, Axel Theodor, norsk läkare, f. 29 maj 1849 i Kristiania, tog medicinsk examen 1875, och efter att ha varit praktiserande stadsläkare i Kristianias omnejd blef han 1896 professor i barnsjukdomar. J. har i medicinska tidskrifter, i Videnskabsselskabets skrifter och i särtryck utgifvit ett mycket stort antal afhandlingar, bland hvilka i synnerhet märkas Die epidemische verbreitung des scharlachfiebers in Norwegen (prisskrift, 1884), Bidrag til studiet af rakit (1897) och Dödeligheden i Norge af börn under 1 aar (1902). O. A. Ö. Johannes Teutonicus, tysk rättslärd. Se Zemecke. Johannes’ uppenbarelse. Se Uppenbarelseboken. Johannes van Dewall, pseudonym. Se Kühne, A. Johannesört, bot. Se Hypericum. Johanngeorgenstadt, bergsstad i konungariket Sachsen, kretsen Zwickau, i Erzgebirge, 6,230 inv. (1905). Vismutgrufvor. Staden anlades af fördrifna bömiska protestanter 1654 och är till största delen nybyggd efter den stora branden 1867. (J. F. N.) Johannis, Sankt (fi. Johannes), socken af Stranda härad och domsaga, Viborgs län, Finland. Areal 222 kvkm. 6,895 pers. (1908), uteslutande finsktalande. Konsistoriellt pastorat af 1:a kl., Viborgs prosteri, Nyslotts stift. A. G. F. Johannisbad [-bat], bad- och luftkurort i Riesengebirge, nordöstra Böhmen, 615—725 m. ö. h., har flera indifferenta hälsokällor (29° C.) och en järnkälla (8° C.). Gyttjebad. Kurorten har hufvudsakligen värde för sin rena och stärkande luft och sin fridfulla belägenhet. Omkr. 4,000 kurgäster. Wbg. Johannisberg (förr Bischofsberg), by i preussiska reg.-omr. Wiesbaden (Hessen-Nassau), 4 km. n. ö. om Geisenheim. 1,460 inv. (1900). I närheten ligger det praktfulla slottet J., med stora vingårdar (16 har), hvilka lämna det världsberömda renska vinet Schloss Johannisberger. Vingårdarna ligga på det mot s. v. sakta sluttande slottsberget. Slottet byggdes 1757—59 på ett gammalt benediktinklosters ruiner. Det tillhörde först biskopsstiftet Fulda, skänktes 1807 af Napoleon till marskalk Kellermann och gafs 1814 af kejsar Frans I till furst Metternich. (J. F. N.)

Johannisborgs slottsruin, porttornet (1909, efter företagen renovering).

Johannisborg, fordom ett befäst slott strax vid Norrköping n. om Motala ström. 3 maj 1614 lade hertig Johan af Östergötland grunden till J., som skulle blifva änkesäte för hans gemål; men slottet, som uppfördes i 3 våningar och med 6 tornspiror, hann ej blifva färdigt före båda makarnas död, 1618, då det hemföll till kronan. De omgifvande befästningarna utgjordes af en bastionerad femhörning med våt graf och fausse braie samt på sydsidan porttorn och portravelin; bestyckningen skulle utgöras af 30 st. 18 ℔-iga kanoner, men så många kommo nog aldrig dit. Ej heller befästningarna voro färdiga 1618, då dessutom en del af vallen rasat; detta reparerades nu, och arbetena fullföljdes i öfrigt, men ännu 1627 behöfdes sten till ”Norrköpings slottsbyggnad”, som emellertid taktäcktes 1639 och därefter en tid hölls i någorlunda godt stånd. 1719 var emellertid J. så förfallet, att det ej kunde hindra ryssarna att bränna Norrköping. 1720 började sten tagas från slottet för iståndsättandet af de förstörda publika husen i staden. Numera synes föga spår af slottet, men väl af befästningen och porttornet (se fig.), hvilket senare, sedan det 1806 skadats af blixten, utgör en vacker ruin. L. W:son M. Johannisburg, slott i Aschaffenburg (se d. o.). Johannisdal, hälsobrunn och badanstalt i Köpings landsförsamling, 1 km. från Köping, vid en gren af Köpingsån. Källan upptäcktes 1760 af prosten O. Tillæus, och vattnet undersöktes kort därefter af arkiatern von Rosenstein. J. är en svag järnkälla och har hufvudsakligen lokal betydelse. Omkr. 200 kurgäster. Ln. Johannisfors. Se Forsmark.