<img l>

Så snart hans inkomster räckte till för det, öfvertog han helt och hållet omsorgen om modern och syskonen. Genom flitiga själfstudier ersatte han den förlorade skolgången. 1886 erbjöds J. oförmodadt att bli hufvudredaktör för den demokratiska lokaltidningen ”Herald”. Fast fullständigt obekant med tidningsyrket, antog han platsen och blef efter någon tid delegare i tidningen, som under hans ledning uppnådde ett visst anseende. J. hade tidigast tillhört det republikanska partiet, men på grund af sina åsikter i tariffrågan slutit sig till demokraterna. 1898 blef han af öfvervägande republikanska valmän insatt i statens lagstiftande församlings öfverhus (senate), 1904 blef han utan något sitt eget åtgörande uppställd som demokraternas guvernörskandidat. Under valstriden sökte partimotståndarna nedsätta J. genom att i bland valmännen spridda flygskrifter nämna, att J:s moder under fattigdomens dagar utfört tvätt i husen. Men detta hjälpte, i stället för att skada honom, och han segrade med stor röstöfvervikt, medan alla motkandidaterna på partivalsedeln blefvo slagna, en för den amerikanska politiken högst ovanlig händelse. J. omvaldes 1906 och 1908 med växande röstöfvervikt, under det motpartiets kandidater för öfriga ämbeten invaldes. Han var 1908 starkt på tal som demokratisk presidentkandidat, men besegrades i nomineringskonventet af W. J. Bryan. Han betraktades allmänt som partiets gifne kandidat vid nästinträffande presidentval, när han hastigt bortrycktes af döden, 21 sept. 1909. Få personer i Amerikas offentliga lif ha fått ett så allmänt från alla klasser och partier kommande erkännande för ärlighet och duglighet som J. Som guvernör verkade han för och genomdref ett antal ganska radikala lagförslag, särskildt för reglering af järnvägarna inom staten, och hans styrelse utmärktes af reformvänlighet och kraftigt uppträdande mot penningväldet. Han var en öfver hela landet känd och uppskattad föreläsare i populära ämnen. O. A. L—r. Johnson, Emil Fritiof, svensk-amerikansk kemist, föddes 9 sept. 1864 i Floby, Västergötland, studerade i Vänersborg och därefter vid Tekniska högskolan i Stockholm, där han aflade afgångsexamen 1887. Han reste samma år till Amerika, där han sedan varit bosatt i New York. Sedan 1891 har han innehaft en byrå för handelskemiska undersökningar, med trämassa, kautschuk och oljor till specialitet, och är högt ansedd som konsulterande kemist. 1894 utnämndes han till medlem af staden New Yorks hälsovårdsnämnd, en förtroendesyssla, som han alltsedan innehaft. Han har gifvit uppslag till många af de viktigare metoder och åtgärder vid den mjölkkontroll, som gjort New York till ett föredöme för andra städer. O. A. L—r. <img l>

Johnson [dʃå’nsən], Samuel, engelsk skriftställare, den siste mäktige målsmannen för den abstrakt klassiska smaken inom Englands litteratur, f. 18 sept. 1709 i Lichfield, d. 13 dec. 1784 i London, studerade i Oxford 1728—31 utan att taga någon grad, ty studierna afbrötos med faderns död. Efter att ha försökt sig som skollärare, tidningsman och öfversättare gifte han sig 1736, så fattig han var, med en köpmansänka, dubbelt så gammal som han, ”a lady of vulgar manners”, men som hade ett litet kapital, och han grundlade med hjälp däraf en egen skola i Lichfield. Då han emellertid ej lyckades få flera än 3 lärjungar (bland dem David Garrick, den blifvande skådespelaren, och dennes bror), upphörde han snart med detta försök och vandrade 1737 i sällskap med David Garrick till London för att uteslutande egna sig åt vitterheten, hvarmed han sedan fortfor i nära 50 år. Under den första delen af denna tid lefde han, arbetsam och obemärkt, ett lif af nöd och växlande lycka som flertalet af den tidens litterära proletärer i London, hvarvid han stundom var så fattig, att han knappast hade bröd för dagen och om natten, i brist på bostad, fick strörva kring på Londons gator med någon olycksbroder. Det första arbete af honom, som väckte uppmärksamhet, var satiren London (1738), imitation efter Juvenalis’ 3:e satir om Rom, i samma stil som Boileaus liknande efterbildning med afseende på Paris och samtidig med Popes satir om London. 1744 skref han en berömd lefnadsteckning öfver sin vän Savage, en litteratör af samma art som han själf. 1745 utkom Miscellaneous observations on the tragedy of Hamlet, där J. påpekade nödvändigheten af en ny Shakspere-upplaga. 1749 gafs hans redan före ankomsten till London skrifna tragedi Irene, och s. å. utkom en ny satir, The vanity of human wishes, efter Juvenalis’ 10:e satir. Mars 1750—mars 1752 utgaf han, efter förebilden af Addisons berömda ”Spectator”, en moralisk tidskrift, ”The rambler” (kringströfvaren), hvilken hade utomordentlig framgång. 1755 utkom hans värderika Dictionary of the english language, den första stora engelska ordbok, som utkommit. Den har utgifvits ända fram till våra dagar i nya uppl. Därefter kommo ”The idler” (dagdrifvaren), också en moralisk tidskrift (april 1758—april 1760), och History of Rasselas (1759), en filosoferande roman om en prins från Abessinien. J. hade nu under ständigt sträfvande nått 50 års ålder och småningom arbetat sig upp ur den dy, i hvilken han först var nedsjunken. Hans rykte var stadgadt, han var allmänt erkänd som den litterära kritikens envåldsherre, och han erhöll 1762 en pension på 300 pd st. af Georg III, hvarigenom han för sina återstående dagar var betryggad mot nöd. Äfven andra vittra utmärkelser hade kommit honom till del: redan 1755 hade han blifvit ”master of arts” vid universitetet i Oxford, 1762 kreerades han till juris doktor vid Trinity college i Dublin, och 1775 vederfors honom samma heder från Oxford. Från 1762 kallas han också alltid ”Doctor Samuel Johnson”, under