apokryfiska böcker. 1846—57 var J. en af redaktörerna af ”Theologisk tidsskrift for den norske kirke”, och från 1857 utgaf han tills. med K. P. Caspari och R. T. Nissen ”Theologisk tidsskrift for den evangelisk-lutherske kirke i Norge”, 1863—75 veckobladet ”Luthersk kirketidende” och 1864—71 ”Gammelt og nyt, et tidsskrift til oplysning og opbyggelse for lutherske kristne”. Därjämte offentliggjorde han Nogle ord om barnedåben (1857; ”Några ord om barndopet”, 1858, 2:a uppl. 1859) och Grundrids af den systematiske theologie (4 hftn, 1878, ofullb.). Norges kyrkliga lif påverkade han genom den af honom grundade Indremissionen och Lutherstiftelsen. Sedan H. N. Hauges dagar har ingen i Norge haft starkare inflytande på det andliga lifvet, hvilket J. i åratal påtryckte sin personliga prägel. O. A. Ö. Johnson [dʃå’nsən], Eastman, nordamerikansk målare, f. 1824, d. 1906, studerade i Düsseldorf, reste sedan i Italien, vistades i Paris och Haag samt slog sig 1856 ned i New York och målade bilder ur det amerikanska lifvet, t. ex. Abraham Lincolns barndom (1867), Den sårade trumslagaren (1872) och Ett glas med squiren (1880) samt en mängd porträtt af mera kända amerikanska personligheter. Johnson [dʃå’nsən]. 1. Edward Killingworth J., engelsk akvarellmålare, f. 1825, d. 1896, utbildade sig hufvudsakligen på egen hand, dock med Meissonier som förebild. J., som målade genrebilder och blommor, blef 1876 led. af akvarellisternas sällskap i London. — 2. Harry John J., engelsk landskapsmålare, f. 1826, d. 1884, studerade i London, reste sedan i södra Europa, norra Afrika och Mindre Asien samt målade förträffliga olje- och akvarellbilder (Ruinerna vid Sardes, Akropolis i Aten, Athenatemplet på Egina m. fl.). (G—g N.) Johnson line [-la͡in]. Se Johnson, A. Johnsonska donationsfonden, en af generalkonsuln i Alexandria Josef Vilhelm Johnson genom testamente af 22 april 1888 donerad fond (behållning vid 1908 års slut 222,329 kr. 35 öre), hvars ”årliga afkastning skall användas till understöd åt sådana begåfvade unga män, som egna sig åt konsulskarriären och i utlandet vilja studera handel och näringar”. Enl. k. br. 30 nov. 1888 förvaltas fonden af Statskontoret. Af afkastningen utdelas genom Utrikesdepartementet årligen, till ett belopp af sammanlagdt högst 7,500 kr., två stipendier för studium i utlandet af handel och näringar, det ena (det större Johnsonska stipendiet) å lägst 5,000 och högst 7,000 kr., det andra (det mindre Johnsonska stipendiet) å lägst 500 och högst 2,500 kr. Till stipendiat utses ”svensk ung man, som vunnit inträde å konsulsbanan och hvars begåfning ingifver förhoppning om en fortsatt framgångsrik utbildning i yrket”. T. H—r. Johnsonska stipendierna. Se Johnsonska donationsfonden. Johnsson, Johan Mårten Eliel, finsk ämbetsman, f. 26 maj 1856 i Pielisjärvi, Karelen, auskultant vid Viborgs hofrätt 1879, auditör vid Viborgs finska skarpskyttebataljon 1889, kallades på grund af sin språkkunskap 1892 till referendariesekreterare vid senatens ekonomidepartements kansli. Nu begynte de makthafvandes blickar riktas på honom. Han utsågs till medlem af 1896—97 års kommission för uppgåendet af riksgränsen mot Norge, utnämndes 1898 till häradshöfding i Äyräpää domsaga vid ryska gränsen, kallades 1900 efter de konstitutionellt sinnade senatorernas afgång till senator i justitiedepartementet och i okt. 1901 till prokurator i senaten. S. å. utsågs han af generalguvernören Bobrikov till medlem i en rysk-finsk kommitté för granskning af särskilda författningar rörande Finlands styrelse. Öfvertygad om en bestående framgång för den ryska maktens lagstridiga inflytande på Finlands öden, stod han beredvilligt generalguvernören bi i angreppen på den finska rättsordningen och i försöken att kväsa motståndsarbetet. Den allmänna opinionen, så när som suometarpartiets, hvilket han tillhörde, blef alltmer uppretad mot J., hvars ämbete ålade honom att vara lagens högste väktare i landet. För sina tjänster i olaglighetsregimens tjänst upphöjdes han 1904 i adligt stånd och valde sig namnet Soisalon-Soininen. Men detta namn hann han icke bära, förrän han, 6 febr. 1905, dödades genom ett revolverskott, som i hans hem aflossades mot honom af en ung man, Lennart Hohenthal. T. C. Johnston [dʃå’nstən], ö. Se Cornwallis 2. Johnston [dʃå’nstən], James Finlay Weir, engelsk kemist, f. 13 sept. 1796 i Paisley (Skottland), d. 18 sept. 1855, studerade i början af 1830-talet i Stockholm kemi under ledning af Berzelius och blef 1833 professor i kemi och mineralogi vid det nyinrättade universitetet i Durham. J. var på sin tid bekant som författare till bl. a. Chemistry of common life (1853; ”Kemiska bilder ur dagliga lifvet”, 1854—55, 2:a uppl. 1861—62; ”Hvardagslifvets chemi", 1854—55, 3:e uppl. 1882) och läroböcker i agrikulturkemi, särskildt Elements of agricultural chemistry and geology (1842, 12:e uppl., 1881; ”Första grunderna i åkerbrukschemi och geologi”, 1846), som varit en af de mest använda agrikulturkemiska läroböckerna. J. var medlem af Landtbruksakad. Johnston [dʃå’nstən], Albert Sidney, amerikansk general, f. 1803 i Washington, Kentucky, blef 1826 löjtnant, ingick 1836 som frivillig i Texas’ armé och avancerade under dess oafhängighetskrig mot Mexico inom kort till brigadgeneral. 1838 efterträdde han Felix Houston som befälhafvare öfver Texas’ armé, men lämnade 1840 för en tid det offentliga lifvet. Efter Texas’ förening med Förenta staterna (1845), för hvilken han ifrigt arbetat, inträdde han i Förenta staternas armé (1849) och utnämndes 1855 till öfverste och 1857 till brigadgeneral, sedan han undertryckt en upprorsrörelse af mormonerna i Utah. Vid inbördeskrigets utbrott slöt han sig till sydstaterna och blef generalmajor med befäl öfver deras stridskrafter v. om kuststaterna och n. om staterna vid Mexikanska viken. Han höll unionstrupperna undan från sin fasta ställning i Tennessee till jan. 1862, nödgades då draga sig söderut och samlade vid Corinth (i staten Mississippi) 50,000 man, angrep med dem vid Shiloh general Grant (6 april 1862), men stupade i slaget. (V. S—g.) Johnston [dʃå’nstən], engelska (skotska) kartografer och forskningsresande. 1. Alexander Keith J., f. 1804, d. 1871, genomreste nästan alla Europas länder äfvensom Egypten och Palestina samt utgaf efter sin hemkomst National atlas (1843),