hvilket arbete förskaffade honom utnämning till kunglig geograf för Skottland. J. var den förste, som gjorde den fysiska geografien verkligt känd i England. Stödjande sig på Humboldt och Ritter, utgaf han det epokgörande verket Physical atlas of natural phenomena (1848; förkortad uppl. 1850, tillökad uppl. 1856). 1850 offentliggjorde han första uppl. af den mycket spridda Dictionary of geography, och 1855 började han utgifvandet af det framstående arbetet Royal atlas of modern geography. Bland öfriga arbeten af J. märkas åtskilliga skolkartböcker och väggkartor, hvilka vunnit stor spridning. — 2. Alexander Keith J. d. y., den förres son, f. 1844, d. 1879 i Afrika, företog 1874—75 en forskningsresa till Paraguay, men riktade sedan sin uppmärksamhet på Afrika, skref för Stanfords ”Compendium of geography and travel” bandet Africa (1878; försedt med kartor och rikt illustreradt) samt konstruerade en General map of Africa (1879), som var den för sin tid riktigaste och fullständigaste. 1878 utsåg styrelsen för Geografiska sällskapet i London J. till ledare af en afrikansk expedition, afsedd att öppna en väg från Dar es-Salam (midt emot ön Sansibar) till Njassasjöns norra ända, men han dog redan i Berobero; hans följeslagare J. Thomson ledde expeditionen till målet. Postumt utkom Physical, historical, political and descriptive geography. <img l>

Johnston [dʃå’nstən], Joseph Eggleston, sydstatsgeneral under nordamerikanska inbördeskriget, f. 1807 i Cherry Grove, Virginia, d. 1891 i Washington, utmärkte sig under mexikanska kriget 1846—48 och var generalkvartermästare med brigadgenerals rang, då han i april 1861, vid inbördeskrigets utbrott, tog afsked och slöt sig till de konfedererade. J. förde befälet i första slaget vid Bull Run (21 juli 1861), likaså i drabbningen vid Fair Oaks (31 maj 1862), där han allvarsamt sårades. Återställd till hälsan, erhöll han i mars 1863 öfverbefälet vid Mississippi, men kunde icke hindra Vicksburgs intagande af Grant och blef under förra hälften af 1864 som befälhafvare öfver konfederationens alla stridskrafter i s. v., trots skickligt motstånd, efter hand alltmer tillbakaträngd af den segerrike unionsgeneralen Sherman. I Atlanta ärnade han försvara sig till det yttersta, men 17 juli fråntogs honom befälet af myndigheterna i Richmond, hvilka gång på gång behandlat honom med godtycklig orättvisa. När sedermera Sherman efter Atlantas fall tågat ned till Savannah och därifrån vändt sig mot Syd-Carolina, fick J. febr. 1865 på öfvergeneralen Lees enträgna yrkande öfverkommandot på detta håll. Men Sherman slog honom 19—21 mars s. å. vid Bentonville och tvang honom, sedan Lee med hufvudhären måst gifva sig åt Grant, att kapitulera 26 april 1865 vid Durham Station i Nord-Carolina (sedan en tidigare, 18 april, mellan honom och Sherman ingången militärkonvention med för sydstaterna förmånliga bestämmelser af allmänt politiskt innehåll förkastats af regeringen i Washington). Efter kriget var J. järnvägsdirektör och affärsman, valdes 1877 till ledamot af kongressens representanthus och erhöll af Cleveland en unionskommissariesyssla vid järnvägarna. 1874 utgaf J. en berättelse om sina militära operationer under krigsåren. J. var obestridligen en af sydstaternas allra bästa generaler, men hindrades genom presidenten Davis’ fiendskap mot honom från att fullt göra sig gällande. (V. S—g.) Johnston [dʃå’nstən], Alexander, skotsk målare, f. 18l5, d. 1891, utbildade sig i London, där han 1836 uppträdde med historiska bilder. Bland dessa må nämnas Covenanterns bröllop och Covenanterns begrafning (1842), Lord och lady Russell begå nattvarden i fängelset (1846, i Londons nationalgalleri) samt Isaak Watt och hans moder (1871). (G—g N.) Johnston [dʃå’nstən], sir Harry Hamilton, engelsk Afrikaresande, f. 1858, följde 1882 lord Mayo till portugisiska Väst-Afrika, företog 1884 en vetenskaplig undersökning af faunan och floran vid Kilima-ndjaro i Öst-Afrika och 1884 ff., då han var engelsk vicekonsul i Kamerun, forskningar i Kamerunområdet och Nigerdeltat. Utnämnd till konsul för portugisiska Öst-Afrika 1888, gjorde han 1889 en resa till Njassa-, Rikva- och Tanganjika-sjöarna och grundlade protektoratet Brittiska Central-Afrika. 1891 utnämndes han till kommissarie och generalkonsul i Brittiska Central-Afrika, i hvars vidsträckta område han kämpade mot araber och slafjägare. 1897—99 var han generalkonsul i Tunisien och 1899—1901 befälhafvare för trupperna och generalkonsul i Uganda-protektoratet. J. har skrifvit bl. a. The river Congo from its mouth to Bolobo (1884; ny uppl. 1895), The Kilimanjaro expedition (1886) och Livingstone and the exploration of Central Africa (1891), British Central-Africa (1897), History of the colonisation of Africa by alien races (1899), The Uganda protectorate (1902; ny uppl. 1904), The Nile quest: Record of the exploration of the Nile (1903) och Liberia (1906). Han har offentliggjort planschverket British mammals (1893, efter egna teckningar). Wbg. Johnstone [dʃå’nstən], fabriksstad i skotska grefskapet Renfrew, vid Black Cart river, omkr. 16 km. v. om Glasgow. 10,502 inv. (1901). Bomulls- och linspinnerier, maskinverkstäder, stenkolsgrufvor. (J. F. N.) Johnstown [dʃå’nsta͡un]. 1. Stad i nordamerikanska staten Pennsylvania, vid Stony creek och Conemaugh river, 90 km. ö. om Pittsburg. 43,250 inv. (1906). Stora järn- och stålverk, af hvilka ensamt Cambria steel works sysselsätta 10,000 man, samt tillverkning af lergods, tegel, cement, möbler m. m. I grannskapet brytas stenkol, järnmalm, eldfast lera och kalksten. 31 maj 1889 hemsöktes staden af en fasansfull öfversvämning. Vattnet från den 83 m. högre än staden liggande Conemaugh-sjön, hvilken har aflopp genom Conemaugh till Stony creek vid J., genombröt till följd af ihållande häftiga regn en väldig damm, störtade utför dalen och förstörde J. och andra i dess väg liggande städer och byar. Antalet döda beräknades till mer än 2,230 pers., och värdet af förstörd egendom uppgick till minst 10 mill. doll. — 2. Stad i nordamerikanska