indelas i kontinenter l. världsdelar och öar, är ganska ojämnt fördeladt (jfr fig. 2 o. 3). Norra halfklotet eger nämligen nästan tre gånger så mycket fastland som det södra. Inom norra tempererade zonen förekommer ungefär lika stor areal land som vatten, inom den heta zonen 1/3 land och 2/3 haf samt inom den

Fig. 2 o. 3. Jordhalfvor, å hvilka vatten och land framträda mest ojämnt fördelade.

Fig. 4.

Fig. 5.

södra tempererade zonen endast 1/10 land i förhållande till hafvet. De särskilda världsdelarna äro sinsemellan af betydligt olika storlek: Afrika är 3, Amerika 4 och Asien nära 5 gånger större än Europa, hvars storlek Australien ej fullt uppnår (jfr fig. 4 o. 5). Egentligen utgöra Asien och Europa tillsammans en enda kontinent. I afseende på kontinenternas yttre begränsning är den mot s. i allmänhet tillspetsade formen anmärkningsvärd. Det antarktiska fastlandet kring sydpolen har beräknats vara hälften så stort som Europa, men är ännu nästan h. o. h. outforskadt. Till största delen är det utan tvifvel betäckt af is, inlandsis (se d. o.), liksom nästan hela Grönland och Spetsbergen i de norra polartrakterna. — Hafvet eger en, i stort taget, jämnt kullrig yta, som för hvarje mindre område kan anses horisontal eller vågrät (se Haf, sp. 988); men på hafsbottnen och på fastlanden förekomma ganska stora ojämnheter. Där omväxla lågland och högland, slätter, berg och fjälltrakter, kullar, höjder, åsar, terrasser och dalar mångfaldigt med hvarandra. Slätter finnas, som sträcka sig öfver milliontals kvadratkilometer; flera höjdsträckor och bergskedjor äro 3,000—6,000 m. höga, enstaka bergstoppar inemot 9,000 m., och hafsbottnen sänker sig på några ställen ända till ett djup af mera än 9,000 m. under vattenspegeln. Dessa höjdskillnader, hvilka förefalla