Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 157-158 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordmagnetism ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de inom vissa af Alpernas dalar förekommande,
genom bäckars och nedströmmande regnvattens
verksamhet i moränlera utskulpterade
erosionsåterstoder, som mer eller mindre närma
sig pelar- och pyramidformen. På toppen bära
de vanligen ett stenblock, hvilket ursprungligen
legat inneslutet i moränleran eller på dess yta
och som genom sin närvaro skyddat
de rakt därunder liggande jordpartierna mot
förstöring. Jordpelarna anträffades först vid
Bozen (Tyrolen; se fig.). De kunna uppnå ända
till 30 m. i höjd. Inom Sverige finnas de icke.
E. E.

Jordpelare vid Bozen i Tyrolen.

Jordproduktivitetslagen, nationalek.,
framställdes 1835 af Oxfordprofessorn Senior som
en — den fjärde — af den ekonomiska vetenskapens
”fyra grundläggande satser och formulerades så:
”att, om jordbruksskickligheten förblir densamma,
en ökning af det arbete, som användes på jorden
inom ett visst område, i allmänhet frambringar en
mindre proportionell afkastning, eller, m. a. o.,
att, ehuru den samfällda afkastningen ökas med
hvarje ökning af arbetet, är afkastningens ökning
icke proportionell till arbetets ökning”. Denna
”naturlag”, enligt John Stuart Mill ”den
viktigaste satsen i den politiska ekonomien”,
formulerades af honom, mera precist, så: ”Efter
ett visst, och icke mycket framskridet, stadium
i jordbrukets utveckling — i verkligheten så
snart mänskligheten med någon kraft egnat sig
åt jordbruk och börjat därvid använda något
så när hjälpliga redskap — från den tiden är
detta lagen för produktionen i jordbruket,
att på hvarje gifvet stadium af dithörande
skicklighet och vetande produkten icke ökas
i motsvarande grad genom ökning af arbetet;
fördubbling af arbetet fördubblar icke produkten;
eller, för att uttrycka samma sak med andra ord,
hvarje ökning af produkten erhålles genom en
mer än proportionell ökning i användningen af
arbete på jorden.” Prof. K. Wicksell, som är
anhängare af den s. k. ny-Malthusianismen
— väl till väsentlig del emedan han anser
jordproduktivitetens relativa höjdpunkt vara
längesedan uppnådd i de europeiska kulturländerna
och särskildt äfven i vårt land —, finner
ifrågavarande lag ”kunna
enklast uttryckas så, att ”det intensiva
jordbruket lämnar mera per hektar och det
extensiva mera per arbetare”. Närmast i
anslutning till W. Roscher m. fl. anser
däremot J. Leffler, att med lagen om jordens
från en viss höjdpunkt relativt aftagande
produktivitet bör förstås ”det med afseende
på hvarje slags ekonomisk användning af jord
regelbundet framträdande sakförhållandet att,
sedan nyttan eller afkastningen af en bestämd
jordareals användning blifvit genom stegrad
intensitet, d. v. s. ökadt ändamålsenligt arbete
eller kraftigare arbetsmedel, drifven upp till
en viss höjd, ytterligare stegrad intensitet
icke i samma proportion ökar jordanvändningens
nytta eller afkastning, utan denna ökas endast
i allt mer aftagande proportion och minskas
slutligen absolut. Till följd häraf blir en
fortgående stegring af jordanvändningens
intensitet slutligen förlustbringande, hvilket
ytterst innebär, att ett större mått af mänsklig
lifskraft uppoffrats än det, som genom den
ökade nyttan eller afkastningen af jorden kan
alstras eller underhållas”. Men ”inom hvarje
folkhushållning står ännu med afseende på en
större eller mindre del af territoriets jord
hindrande i vägen för användningsintensitetens
uppdrifvande till högsta med nutidens bästa
teknik ekonomiskt fördelaktiga grad, att
därtill erforderlig vilja eller kunskap eller
teknisk skicklighet eller ekonomisk förmåga
stundom alla dessa förutsättningar saknas
hos dem, som kunna förfoga öfver jorden”. Jfr
uppsatser af K. Wicksell och af J. Leffler i
”Ekonomisk tidskr.” 1903.
J. Lr.

Jordpyramider, geol. Se Jordpelare.

Jordpäron. Se Potatis.

Jordrannsakning, kam., undersökning ang. de
kamerala omständigheter, som röra fastigheterna
inom ett visst distrikt, för att vid ny
jordeboks upprättande kronans rätt till gods,
räntor och andra förmåner därigenom må kunna
noga bevakas. Jordrannsakning utgör en nödvändig
förberedelse till ny jordeboks upprättande och
verkställes hufvudsakligen af fögderitjänstemän.
Kbg.

Jordras, fys.-geol. Se Jordskred.

Jordrefning, kam., är enligt 1783 års
landtmäteristadga en i stor skala utförd,
detaljerad geografisk mätning, då däremot
med landrefning afses endast utstakning
af gränser. Se vidare Refning.
Kbg.

Jordreform, nationalek. Ett bestämdt, större
eller mindre (äfven om helt och hållet
eller delvis vattenbetäckt) jordområde kan
få ekonomisk betydelse i ett eller annat af
följande hänseenden: 1:o) som förrådsställe, då
det bär eller på tekniskt åtkomligt djup under
ytan omsluter a) rena naturprodukter, som genom
”ockupation” eller något slags arbete, utan
eller med tillhjälp af särskilda arbetsmedel,
kunna blifva användbara att direkt eller efter
någon ”tillredning” tillfredsställa lifsbehof
för människor (eller i människors tjänst tagna
djur); och b) råämnen, resp. hjälpämnen — af
såväl organisk som oorganisk natur — för något
slags tillverkning (”förädlingsindustri”); 2:o)
som lifskraftkälla eller behållare af sådana
naturprodukter, ämnen och föreningar, hvilka
måste genom något slags ”landtbruksarbete”
sammanföras med hvarandra eller med andra föremål
för att kunna — direkt som förbrukningsartiklar
eller indirekt som råvaror — blifva medel att
tillfredsställa mänskliga behof; 3:o) som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>