Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 215-216 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jubelmagister ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Trots denna betydande omsättning är dock
antalet af dem, som vänta på inträde, mycket
stort. Behandlingsresultatet har under dessa
år varit mycket tillfredsställande. Antalet
af dem, som utskrifvits ”förbättrade”, har
växlat mellan 69 och 82 proc. af samtliga
utskrifna, och bland dessa ha många varit
”symtomfria”. Patienternas medelålder växlar
mellan 25 och 30 år. Nedre åldersgränsen är 12
år. Behandlingstiden för hvarje patient har i
medeltal varit 126 dagar. Sanatorierna ha under
senare år blifvit alltmer eftersökta af läkare,
som önska studera lungtuberkulosens diagnos
och behandling. Och sedan 1904 utdelar Svenska
nationalföreningen mot tuberkulos årligen 6
stipendier, hvartdera medförande fri vistelse
på något af jubileumsfondens sanatorier under
2 månader.

Jubileumsfonden har ökats dels genom
insamling i anledning af konung Oskar II:s
75 års födelsedag, 249,943 kr., dels genom
åtskilliga gåfvor 1901, 1904 och 1906,
sammanlagdt 70,900 kr. En tid insamlades
medel genom sparbössor, men då insamlingen
visade ett år efter år minskadt resultat (för
1908 endast 1,948 kr.), vidtog öfverstyrelsen
1908 åtgärder för deras indragande. Konung
Oskar II:s jubileumsfond med tillhörande
sanatorier förvaltas af ett antal ”hufvudmän”
(60, högst 80) från landets olika delar och
en af 6 personer bestående öfverstyrelse (med
stadgar af 23 maj 1899), som har sitt säte i
Stockholm (ordf. i densamma har hittills varit
förste hofmarskalken O. Printzsköld). Därjämte
har hvarje sanatorium sin särskilda styrelse
(ordf. har varit landshöfdingen i hvart och
ett af de län, där sanatorierna äro belägna).
Öfverläkare vid sanatorierna äro: vid Hålahult
C. E. Waller, vid Österås J. Tillman och vid
Hässleby E. Wadstein.
E. Wadstein.

Jubileumsfrimärke. Se Frimärke, sp. 1452.

Fig. 1. ”Jubelriksdaler” (frånsidan), slagen vid svenska jubelfesten 1721. (2/3 af orig:s storl.)

Fig. 2. Jubileumsmynt (åtsidan), slaget vid Oskar II:s regeringsjubileum 1897.

Jubileumsmynt, skådepenning l. praktmynt,
som präglas till åminnelse vid någon nationell
jubelfest eller något regentjubileum o. d. I
Sverige ha jubileumsmynt af silfver slagits dels
vid jubelfesten 17 mars 1721 öfver Sveriges befrielse genom
Gustaf I från politiskt och andligt förtryck
(se fig. 1), dels för Oskar II vid hans
regeringsjubileum 1897 (se fig. 2) och hans
guldbröllop 1907. De två senare mynten hade
tvåkronors storlek och värde.

Jubileumssparbössor. Se Jubileumsfondssanatorier, sp. 215.

Jubilus. Se Jubilation.

Jubmel (lapska, ”Gud”). Se Mytologi.

Júcar [cho’kar], flod i östra Spanien, upprinner
på södra sidan af Cerro de San Felipe (1,720
m. ö. h.), i prov. Cuenca, flyter i en stor båge
först mot s., sedan mot ö. genom prov. Cuenca,
Albacete och Valencia, där den fr. v. upptager
Cabriel, samt faller ut i Valenciabukten af
Medelhafvet. Längd omkr. 506 km.; flodområde
omkr. 21,000 kvkm. Större delen af dess
vattenmassa användes till bevattning af det
bördiga slättlandet längs kusten.
(J. F. N.)

Juch. Se Joch.

Jucker, en lätt, ädel vagnshästtyp
i Ungern (se Hästen, pl. II).
H. F.

Juda, stad. Se Whyda.

Juda (hebr., ”prisad vare han”). 1. Patriarken
J., Jakobs fjärde son med Lea, framställes i 1
Mos. som kraftfull, pålitlig och rättänkande,
ehuru icke fläckfri i sin vandel. Bland bröderna
intager han nära nog platsen före Ruben, den
förstfödde, och af sin döende fader får han
också förstfödslorätten med det därmed förbundna
messianska löftet (1 Mos. 49: 8—12). Härvid
tillförsäkras profetiskt åt Juda stam primatet
bland stammarna. — 2. Israelitisk stam, hvilken
vid Kanaans delning utsåg åt sig sydligaste
delen af landet, med undantag af kustlandet vid
Medelhafvet, Filistéen (Jos. 15). Juda stam
var talrikare än någon af de öfriga och egde
därigenom en viss öfvervikt öfver dem samt vann
ännu mer i betydenhet, sedan efter Sauls död en
af dess medlemmar, David, blef konung. Därigenom
att Juda stam sålunda kom i besittning af den
kungliga tronen och jämväl af nationalhelgedomen
väckte den afund hos Efraims stam, som näst
Juda var den mest betydande, och denna bragte
det ock efter Salomos död därhän, att de öfriga
stammarna, med undantag af Benjamins, skilde
sig från Davids regenthus. Juda stam och
en del af Benjamins förblefvo under namnet
Juda rike Davids ätt trogna. Se Israel. —
3. J., hebreisk lärd. Se Jehuda ha-Levi.
1—2. J. P.

Judæ, Leo, Zwinglis mest framstående
medarbetare i reformationsverket, f. 1482 i
Gemar i Elsass, d. 19 juni 1542 i Zürich,
studerade vid universitetet i Basel, där han
sammanträffade med Zwingli och slöt med honom
ett vänskapsförbund för lifvet. Båda blefvo
1506 magistrar, och 1522 flyttade J. som
pastor till Zürich, där Zwingli hade blifvit
kyrkoherde 1519. I Zürich gaf J. anledning
till de bekanta disputationerna 1523, i hvilka
de båda vännerna försvarade reformationens
sak. S. å. förlofvade sig J. med en begin från
Schwüz. I den zürichska bibelöfversättningen
deltog han med ett nit, som berättigade honom
att kallas själen i detta stora företag. Genom
en mängd öfversättningar af reformatoriska
skrifter verkade han i och utom Schweiz. Sedan
Zwingli stupat i slaget vid Kappel, 1531,
önskade man, att J. skulle intaga hans plats
som ledare af reformationsverket. Han afsade
sig emellertid detta uppdrag och föreslog som
lämpligare den 22 år yngre Heinrich Bullinger,
vid hvars sida han sedan stod lika trofast som
vid Zwinglis. Han arbetade energiskt på kyrkans
frigörelse från staten och höll, såsom Calvin,
strängt på kyrkotukten. Fiende till allt tvång
i trossaker, lutade han en tid, under inflytande
af den sekteriske Kaspar Schwenckfeld, starkt åt
sekterism, men bröt slutligen med honom och hans
parti. Till Luther stod han i spändt förhållande
på grund af dennes skarpa utfall mot Zwingli
och Oekolampadius. Bland J:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>