Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 247-248 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Judge ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter regementsförändringen 1660 blef
J. sekreterare i statskollegiet för utrikes
ärenden och var 1662—70 sändebud i Stockholm,
blef därpå vicepresident i kommerskollegium
(till 1680) och var en af Griffenfelds
betrodda medhjälpare. J. deltog 1673—75 i
underhandlingarna med Sverige om ett förbund. Han
medverkade 1675 vid rustningarna i Norge och
medföljde som Gyldenlöves rådgifvare vid infallet
i Sverige, där han utmärkte sig vid intagandet af
Vänersborg. 1677—78 åtföljde han sin broder Niels
som rådgifvare både vid sjöslaget i Kjögebukt
och ockupationen af Rügen samt tog viktig
del i fredsslutet 1679. Han vistades därefter
ett år i Sverige, förde underhandlingarna med
Johan Gyllenstierna om ett nordiskt förbund,
visserligen med större allvar och tillit än
5 år förut, men drog sig tillbaka, då allt
brast med Gyllenstiernas död. Äfven 1693
förde han underhandlingarna med Sverige om en
neutralitetsallians samt 1698 om förnyelsen af
försvarsförbundet 1690. 1683 och 1694 blef han
president i generalkrigskommissariatet för här
och flotta och 1699 chef för amiralitetet. Sedan
1680 var han medlem af konseljen och visade som
sådan stor själfständighet. Han förnekade aldrig
sin vänskap för Griffenfeld och afrådde 1682 det
hårda beteendet mot Oluf Rosenkrantz. — 5. Just
J., f. 1664, d. 1715, utbildade sig 1684—88 i
holländsk sjökrigstjänst, blef 1690 kapten och
1704 kommendör i danska flottan. Han visade stor
duglighet vid Köpenhamns försvar 1700 och var
1709—12 sändebud hos tsar Peter, som han åtföljde
på hans resor. Som viceamiral deltog han i
Danmarks sjökrig med Sverige och stupade i slaget
vid Rügen. Hans särskildt i kulturhistoriskt
hänseende mycket värdefulla dagboksanteckningar
under vistelsen i Ryssland utgåfvos af G. Grove
1893 under titeln En rejse til Rusland under
tsar Peter.
1—5. E. Ebg.

Jens Juel. Efter ett själfporträtt.

Juel [jūl], Jens, dansk målare, f. 12 maj
1745 i Gamborg på Fyn, d. 27 dec. 1802,
lärde måleriet i Hamburg och kom 1765 till
Köpenhamn till konstakademien, där han vann
båda prismedaljerna. 1772 reste han till Rom
— af hans arbeten därifrån eger Köpenhamns
konstmuseum helfigursbilden
Dvärgen Bajocco —
och 1776 till Paris — därifrån förskrifver sig
det utmärkta porträttet af kopparstickaren
Clemens vid sitt arbete (Konstmuseet).
1777 for han till Genève, där han stannade två år,
upptagen af porträttbeställningar. Där målade han
bl. a. porträttet af naturforskaren
Ch. Bonnet (Konstakademien) och
hertig Karl August af Sachsen-Weimar (biblioteket i Weimar).
Efter en tids vistelse i Hamburg, där
Klopstocks porträtt tillkom, återvände J. 1780 till Köpenhamn.
Han blef hofporträttmålare, medlem af konstakademien
1782 och professor samt var två olika gånger
akademidirektör. Som porträttmålare var han lika
omtyckt och eftersökt som alsterrik. Han var en
stor, om också ej mycket djup
begåfning, hade friskhet, omedelbarhet,
förfinad smak och mycken skicklighet; han var
äfven en god kolorist. I karakteristiken utgör
hans konst i sina bästa alster en opposition
mot rokokoporträttens ytlighet; men en del af
de många bilder han utförde på beställning —
i synnerhet de från hans sista skede — blefvo
tämligen tomma och konventionella. Köpenhamns
konstmuseum eger 34 af hans målningar, bland dem
flera intimt och känsligt utförda porträtt af
hans närmaste: hans moder, fästmö,
konstnären med fru framför staffliet,
deras barn i en trädgård i solsken —
den sistnämnda, liksom en skiss af
en ung man i helfigur, visar öfverraskande prof på
koloristiskt temperament. Karaktärsfull och
högst tidstypisk är den
Rydbergska familjegruppen,
framställd i ett landskap. J:s blick på
människorna liksom på naturen är inspirerad af
Rosseau. Hans små landskap —
Dansbacken vid Sorgenfri, Sommarafton,
Bondgård vid annalkande oväder, Försök att måla norrsken —
äro friska och uppriktiga i stämningen, och
hans känsla för den danska naturen är mera
besjälad än hos någon af hans samtida målare
(ett par prof finnas i Konstmuseet). J. är
representerad äfven i Glyptoteket, i Rosenborgs
slott, i Stockholms nationalmuseum (porträtt
af Sergel, 1794 eller 1797, och
af sångerskan Karolina Müller, sannolikt 1791).
Ett porträtt af J. A. Gillberg (1788)
eges af konstakademien i Stockholm, ett porträtt af
K. A. Ehrensvärd (1790-talet)
finns på Tosterup. Sedan 1795 var J. led. af
Akad. f. de fria konsterna.
G—g N.

Juel-Hansen [jūl-], Erna, född Drachmann,
H. Drachmanns syster, dansk lärarinna och
författarinna, f. 5 mars 1845, lärde under
vistelse i Paris 1866 fransk kvinnogymnastik
och införde den i sin fader A. Drachmanns
gymnastikinstitut, hvarifrån den senare vann
insteg i många danska flickskolor. 1870 tog
hon lärarinneexamen och upprättade 1872 med
sin make, Niels Juel-Hansen (f. 1841, d. 1905,
skolföreståndare och författare af skrifter för
ungdom), den första fröbelska barnträdgården
i Danmark. 1884 grundade hon ett svenskt
gymnastikinstitut för kvinnor. Som författarinna
uppträdde hon 1881 med berättelsesamlingen
Mellem 12 og 17. Senare följde
Sex noveller (1885),
En ung dames historie (1888),
Kærlighedens veje (1895) samt
Terese Kærulf (1894)
med fortsättningen
Helson & C:o. (1900).
Hon skildrar i dessa arbeten med skarp iakttagelse
och liflig framställning den unga köpenhamnska
kvinnan på olika stadier af utveckling, i det
hon bekämpar den föråldrade uppfostran med dess
sipphet och hemlighetsmakeri och det gammaldags
kvinnlighetsbegreppet samt önskar främja kvinnans
utveckling både lekamligen och andligen till
likställighet med mannen.
E. Ebg.

Juell [jūl], Johanne, norsk skådespelerska. Se Reimers.

Juellinge [jūl-], danskt baroni. 1671 fick
diplomaten Jens Juel (se Juel 4) genom
giftermål egendomen Valbygård i Stevns härad,
i östra delen af Själland, och upprättade däraf
baroniet J. Hans dotterson J. Juel-Vind bortbytte
1719 detta J. mot Halsted kloster på Lolland,
hvarefter det kom i den danneskjoldska släktens
ego och 1751 af A. G. Moltke införlifvades i
grefskapet Bregentved. Halsted kloster, som
1305—1538 var ett benediktinkloster och efter
reformationen indragits till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>