Efter regementsförändringen 1660 blef J. sekreterare i statskollegiet för utrikes ärenden och var 1662—70 sändebud i Stockholm, blef därpå vicepresident i kommerskollegium (till 1680) och var en af Griffenfelds betrodda medhjälpare. J. deltog 1673—75 i underhandlingarna med Sverige om ett förbund. Han medverkade 1675 vid rustningarna i Norge och medföljde som Gyldenlöves rådgifvare vid infallet i Sverige, där han utmärkte sig vid intagandet af Vänersborg. 1677—78 åtföljde han sin broder Niels som rådgifvare både vid sjöslaget i Kjögebukt och ockupationen af Rügen samt tog viktig del i fredsslutet 1679. Han vistades därefter ett år i Sverige, förde underhandlingarna med Johan Gyllenstierna om ett nordiskt förbund, visserligen med större allvar och tillit än 5 år förut, men drog sig tillbaka, då allt brast med Gyllenstiernas död. Äfven 1693 förde han underhandlingarna med Sverige om en neutralitetsallians samt 1698 om förnyelsen af försvarsförbundet 1690. 1683 och 1694 blef han president i generalkrigskommissariatet för här och flotta och 1699 chef för amiralitetet. Sedan 1680 var han medlem af konseljen och visade som sådan stor själfständighet. Han förnekade aldrig sin vänskap för Griffenfeld och afrådde 1682 det hårda beteendet mot Oluf Rosenkrantz. — 5. Just J., f. 1664, d. 1715, utbildade sig 1684—88 i holländsk sjökrigstjänst, blef 1690 kapten och 1704 kommendör i danska flottan. Han visade stor duglighet vid Köpenhamns försvar 1700 och var 1709—12 sändebud hos tsar Peter, som han åtföljde på hans resor. Som viceamiral deltog han i Danmarks sjökrig med Sverige och stupade i slaget vid Rügen. Hans särskildt i kulturhistoriskt hänseende mycket värdefulla dagboksanteckningar under vistelsen i Ryssland utgåfvos af G. Grove 1893 under titeln En rejse til Rusland under tsar Peter. 1—5. E. Ebg. <img l>Jens Juel. Efter ett själfporträtt.

Juel [jūl], Jens, dansk målare, f. 12 maj 1745 i Gamborg på Fyn, d. 27 dec. 1802, lärde måleriet i Hamburg och kom 1765 till Köpenhamn till konstakademien, där han vann båda prismedaljerna. 1772 reste han till Rom — af hans arbeten därifrån eger Köpenhamns konstmuseum helfigursbilden Dvärgen Bajocco — och 1776 till Paris — därifrån förskrifver sig det utmärkta porträttet af kopparstickaren Clemens vid sitt arbete (Konstmuseet). 1777 for han till Genève, där han stannade två år, upptagen af porträttbeställningar. Där målade han bl. a. porträttet af naturforskaren Ch. Bonnet (Konstakademien) och hertig Karl August af Sachsen-Weimar (biblioteket i Weimar). Efter en tids vistelse i Hamburg, där Klopstocks porträtt tillkom, återvände J. 1780 till Köpenhamn. Han blef hofporträttmålare, medlem af konstakademien 1782 och professor samt var två olika gånger akademidirektör. Som porträttmålare var han lika omtyckt och eftersökt som alsterrik. Han var en stor, om också ej mycket djup begåfning, hade friskhet, omedelbarhet, förfinad smak och mycken skicklighet; han var äfven en god kolorist. I karakteristiken utgör hans konst i sina bästa alster en opposition mot rokokoporträttens ytlighet; men en del af de många bilder han utförde på beställning — i synnerhet de från hans sista skede — blefvo tämligen tomma och konventionella. Köpenhamns konstmuseum eger 34 af hans målningar, bland dem flera intimt och känsligt utförda porträtt af hans närmaste: hans moder, fästmö, konstnären med fru framför staffliet, deras barn i en trädgård i solsken — den sistnämnda, liksom en skiss af en ung man i helfigur, visar öfverraskande prof på koloristiskt temperament. Karaktärsfull och högst tidstypisk är den Rydbergska familjegruppen, framställd i ett landskap. J:s blick på människorna liksom på naturen är inspirerad af Rosseau. Hans små landskap — Dansbacken vid Sorgenfri, Sommarafton, Bondgård vid annalkande oväder, Försök att måla norrsken — äro friska och uppriktiga i stämningen, och hans känsla för den danska naturen är mera besjälad än hos någon af hans samtida målare (ett par prof finnas i Konstmuseet). J. är representerad äfven i Glyptoteket, i Rosenborgs slott, i Stockholms nationalmuseum (porträtt af Sergel, 1794 eller 1797, och af sångerskan Karolina Müller, sannolikt 1791). Ett porträtt af J. A. Gillberg (1788) eges af konstakademien i Stockholm, ett porträtt af K. A. Ehrensvärd (1790-talet) finns på Tosterup. Sedan 1795 var J. led. af Akad. f. de fria konsterna. G—g N. Juel-Hansen [jūl-], Erna, född Drachmann, H. Drachmanns syster, dansk lärarinna och författarinna, f. 5 mars 1845, lärde under vistelse i Paris 1866 fransk kvinnogymnastik och införde den i sin fader A. Drachmanns gymnastikinstitut, hvarifrån den senare vann insteg i många danska flickskolor. 1870 tog hon lärarinneexamen och upprättade 1872 med sin make, Niels Juel-Hansen (f. 1841, d. 1905, skolföreståndare och författare af skrifter för ungdom), den första fröbelska barnträdgården i Danmark. 1884 grundade hon ett svenskt gymnastikinstitut för kvinnor. Som författarinna uppträdde hon 1881 med berättelsesamlingen Mellem 12 og 17. Senare följde Sex noveller (1885), En ung dames historie (1888), Kærlighedens veje (1895) samt Terese Kærulf (1894) med fortsättningen Helson & C:o. (1900). Hon skildrar i dessa arbeten med skarp iakttagelse och liflig framställning den unga köpenhamnska kvinnan på olika stadier af utveckling, i det hon bekämpar den föråldrade uppfostran med dess sipphet och hemlighetsmakeri och det gammaldags kvinnlighetsbegreppet samt önskar främja kvinnans utveckling både lekamligen och andligen till likställighet med mannen. E. Ebg. Juell [jūl], Johanne, norsk skådespelerska. Se Reimers. Juellinge [jūl-], danskt baroni. 1671 fick diplomaten Jens Juel (se Juel 4) genom giftermål egendomen Valbygård i Stevns härad, i östra delen af Själland, och upprättade däraf baroniet J. Hans dotterson J. Juel-Vind bortbytte 1719 detta J. mot Halsted kloster på Lolland, hvarefter det kom i den danneskjoldska släktens ego och 1751 af A. G. Moltke införlifvades i grefskapet Bregentved. Halsted kloster, som 1305—1538 var ett benediktinkloster och efter reformationen indragits till