kronan och först varit Fredrik II:s änka Sofias samt sedermera Fredrik III:s änka Sofia Amalias lifgeding, blef 1721 en del af det nya baroniet J. och uppkallades därefter. J. Juel-Vinds son fick efter sin moder, Peder Griffenfelds dotterdotter, namnet Krag-Juel-Vind, och då han var gift med innehafvarinnan af grefskapet Frijsenborg, fingo hans ättlingar namnet Krag-Juel-Vind-Frijs. Nuv. egaren, Frederik Krag-Juel-Vind-Frijs, f. 1882, har sedan 1907 innehaft J., hvartill höra tre andra gods på Lolland: Havgaard, Steensgaard och Örbygaard med inalles 825 har jord och 675 har skog samt ett kapital af 1,5 mill. kr. Hufvudbyggnaden på J. uppfördes 1847—49. E. Ebg. Juelsminde [jūlsminne], dansk ort på Jyllands östkust vid en vik af Kattegatt, 25 km. ö. om Vejle. 357 inv. (1906). Sedan 1884 slutstation för järnvägen från Horsens. Hamn, byggd 1896, och fyr. Kustsanatorium för skrofulösa barn, byggdt 1902. Vid J. är kortaste öfverfarten från Jylland både till Bogense på Fyn och till Kalundborg på Själland. E. Ebg. Juendynastien, mongolisk härskarätt i Kina åren 1280—1368. Se Kina (Historia). Juen-kiang. Se Jang-tse-kiang. Juewa, astron., en af småplaneterna. Juftläder. Se Läder. Jufveln, insjö i Kalls socken, Jämtland, 28 km. lång, 0,5—2 km. bred, omgifven af nästan ouppodladt skogsland, afflyter genom Kallströmmen till Kallsjön. Vid utloppet finnas lämningar af Kallströms skans. A. G.* Jufver. Se Mjölkkörtel. Jug, flod i ryska guv. Vologda, upprinner i guvernementets södra del, kretsen Nikolsk, flyter i nordlig riktning, upptager Lusa och förenar sig vid Velikij-Ustjug med Suchona, hvarefter floden får namnet Dvina. J. är en snabbflytande ström, med mycket buktigt lopp, och har en längd af omkr. 463 km. (J. F. N.) Juga (fi. Juuka), imperiellt pastorat af 2:a kl., Karelens öfre kontrakt, Nyslotts stift, Finland, Kuopio län, Pielisjärvi härad och domsaga. Landareal 1,478 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 9,826 pers. (1908). A. G. F. Juge de paix [ʃyʃ də pä̃], fr., fredsdomare (se d. o.). Jugement [ʃyʃmã'], fr., omdömesgåfva, sund urskillning. Jugend [jō'gent], en 1896 i München af Georg Hirth (se d. o.) uppsatt, illustrerad veckotidning af humoristisk och satirisk läggning. Den bekämpar i ord och bild den traditionella, filiströsa uppfattningen i konst och litteratur, politik och lif. Redaktionen består af F. Langheinrich, A. Matthaei, F. v. Ostini och Sinzheimer. Jugendstil [jō'gent-], ett 1897 från tidskriften ”Jugend” (se d. o.) härledt slagord, som betecknar en traditionslös modern riktning inom konstindustri, måleri m. fl. konstarter, hvilken närmast kännetecknas af till öfvermått böljande linjer. Jugerum (plur. jugera), lat., plogland, romerskt ytmått om 28,800 romerska kvfot. 240 fot i längd, 120 i bredd (= 2,518,88 kvm.). Enligt en tradition tillföllo urspr. två ”jugera” hvarje medborgare som arf och egendom; två jugera bildade därför ett heredium (arfgods). Jfr Centuria. Juggernaut [dʃa'gənå̄t], eng. Se Jagannath. Juglandaceæ, bot., växtfamilj af serien Juglandales. Hithörande växter äro träd med vanligen stora, strödda, parbladiga blad utan stipler, rika på garfämne och harts. Familjen tillhör företrädesvis Nord-Amerika och Öst-Asien och omfattar 6 släkten med omkr. 30 arter. Många af arterna ha funnit användning i medicinen, till tekniskt bruk och som näringsmedel på grund af bittra ämnen och garfämne i fruktskal och bark samt fet olja i frukternas kärnor. Ett värdefullt virke, särskildt till möbler, erhålles af arter af släktena Engelhardtia, Juglans och Carya. Jfr Carya, Hickory och Juglans. — Paleobot. Många fossila juglandacéer äro kända från såväl Gamla som Nya världens tertiäraflagringar, och familjen hade under tertiärtiden en betydligt större, särskildt nordligare, utbredning än nu. Carya fanns då i Europa, och äfven Engelhardtia förekom i världsdelens södra och mellersta del. Äfven inom det arktiska området (Island, Grönland, Alaska) var familjen representerad, och i Grönlands tertiära lager n. om 70° n. br. ha frukter af såväl Juglans som Carya blifvit funna. G. L—m. A. G. N. Juglandales, bot., växtserie af arkiklamydéerna bland dikotyledonerna, utmärkt af enkönade, monoika, aklamydeiska eller haploklamydeiska blommor i ax. Ståndarna äro 3—40, fruktbladen 2, frukten stenfrukt eller nöt. Hit hör endast en familj, Juglandaceæ. G. L—m. Juglans L., bot. farm., ett släkte af högväxta vackra träd, bildande typen för fam. Juglandaceæ. Bland släktets arter är J. regia L., det vanliga valnötsträdet (se fig.), mest bekant och var redan i forntiden kändt för sina ätliga fruktkärnor. Valnötsträdet växer vildt i Grekland, Transkaukasien och Himalaya samt odlas i södra och mellersta Europa. Det kan uthärda under bar himmel så långt i norr som upp till mellersta Sverige; men dess frukter mogna sällan så högt mot norden, hvarjämte trädet ofta skadas af vinterkölden. Släktet har flera andra arter, t. ex. de amerikanska J. cinerea L., J. nigra L., o. s. v., hvilka äfven odlas i Europa. De äro alla högväxta (15—25 m.), med vackra, löfrika kronor. Det vanliga valnötsträdet har bladen enkelt parbladiga med uddblad; småbladen sitta skiftevis och tilltaga i storlek mot bladets spets. Frukten är en rundad eller oval, glatt stenfrukt, hvars yttre hölje är glatt, till en början grönt, slutligen svartbrunt, läderartadt och vid mognaden brister i två hälfter. Innanför detta befinner sig den grundt gropiga, vedartade, hårda, grågula stenen, som i sin nedre del är fyrrummig och i den öfre ofullständigt tvårummig samt omgifver det nedtill fyrflikiga fröet, hvilket saknar fröhvita, men i sina veckade, köttiga hjärtblad innehåller fet olja i betydlig mängd. — Det yttre fruktköttet, putamen nucis juglandis, i torkadt tillstånd, är ännu officinellt i flera länder för sitt bitterämnes skull samt för halten af garfsyra. Drogen blir därigenom sammandragande och har ansetts verksam mot s. k. skrofler; äfven bladen, folium juglandis, ha användning i medicinen. Valnötter (fruktstenarna), af hvilka många sorter finnas, äro välbekanta njutningsmedel. De omogna, gröna, mjuka frukterna inkokas med socker till sylt eller, späckade med kryddnejlikor, med socker och ättika till sallat.