Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folklekar (i ”Svenska fornsånger”, III, sid. 417
ff.). Jfr Folklekar, sp. 767.
R. G.
Jullian [ʃylliā’], Camille, fransk historiker, f.
1859 i Marseille, sedan 1891 professor i historia vid
humanistiska fakulteten i Bordeaux, är lärjunge till
Fustel de Coulanges (se d. o.) och har öfversett och
utgifvit flera af dennes efterlämnade arbeten.
Själfständigt har han utgifvit bl.a. Inscriptions romaines
de Bordeaux (1887—92), Histoire de Bordeaux des
origines jusqu’en 1895 (1895), Vercingétorix (1901)
och Recherches sur la religion gauloise (1904).
Jullien [ʃylliä̃’], Jean Lucien Adolphe,
fransk musikskriftställare, f. 1845 i Paris,
har varit musikkritiker i ”Revue et gazette
musicale”, ”Ménestrél”, ”Journal des débats”,
”Moniteur universel” och ”L’art” samt författat
en mängd arbeten, mest i musik, såsom L’opéra en
1788 (1873), La musique et les philosophes au
XVIII:e siècle (s. å.), Weber à Paris (1877),
Airs variés (s. å.), La cour et l’opera sous
Louis XVI, Marie Antoinette et Sacchini,
Salieri, Favart et Gluck (1878), L’opéra secret au XVIII:e siécle (1880), de båda värdefulla och präktigt utstyrda biografierna
Richard Wagner (1886) och Hector Berlioz (1888)
samt Musiciens d’aujourd’hui (2 bd, 1891—94).
A. L.*
Jullundur [dʃa′ləndə]. Se Jalandhar.
Julmånad. Se December.
Julpigoree [dʃalpīgå̄′rī]. Se Jalpaiguri.
Julros, bot. Se Helleborus.
Julruskor. Se Jul, sp. 259.
Julsjö, socken i Örebro län. Se Hjulsjö.
Julstjärna, bot. Se Euphorbia.
Julstuga, en förr mycket bruklig samlingsplats
för allmogens julnöjen. Där tillbragtes tiden
med dans, sång, mimiska upptåg och skämtvisor,
diktade öfver något kändt ämne af allmännare
intresse, ofta jämväl öfver någon närvarande
person. Genom Holbergs ”Julestue” får man en
inblick i de upptåg, som vid dylika tillfällen
förekommo. Julstugorna ha, på grund af upprepade
oordningar, i senare tid på de flesta ställen
förbjudits af myndigheterna. I Danmark förbjödos
de redan 1735 genom en af Kristian VI utfärdad
förordning.
R. G.
Julsånger (Julvisor), stycken, som afsjungas
vid jultiden och merendels stå i samband
med halft dramatiska upptåg. De äro urgamla
och torde i de flesta fall gå tillbaka
till de under katolska tiden i kyrkorna,
särskildt vid jultiden, brukliga dramatiska
föreställningarna, de s. k. juldramerna (se
Mysterier). Mest känd bland julsånger är den om
”trettondagsstjärnan”, hvilken ännu i dag mimiskt
utföres i många delar af Sverige. (Den finnes,
jämte varianter, upptecknad i A. I. Arwidssons
”Svenska fornsånger”, III, sid. 515 ff.).
R. G.
Jul sö i östra Jylland vid norra sluttningen
af Himmelbjerget, den största af dess sjöar (565 har).
Jultomtarna, ett välgörenhetssällskap, som
stiftades i Stockholm julaftonen 1870 af några
unga köpmän, för beklädande af fattiga barn
vid jultiden. Utdelningsfesten hålles hvarje
år söndagen före jul i Stora börssalen. Sedan
anmälningar om skyddslingar gjorts af
sällskapets ledamöter under hösten, göra sig
styrelsemedlemmarna genom personliga besök i
hemmen underrättade om de verkliga behofven af
gåfvorna. Utom fullständig beklädnad erhålla barnen
vid festen rikliga gåfvor af hvarjehanda nyttiga
saker, hvarjämte dans kring julgran, musik och tal
förekomma. Ordf. var i 31 års tid den vittre
grosshandlaren Johan Johansson (se denne). 1909
bekläddes af sällskapet 191 barn. Tillgångarna, efter
hand ökade genom donationer, utgjorde vid nyåret
1910 öfver 127,000 kr. Efter mönstret af detta
sällskap ha dylika stiftats landet rundt.
Julus, zool. Se Julidæ.
Julvisor. Se Julsånger.
Julön (eng. Christmas island). 1. En till
Fanningöarna, Polynesien, hörande ö (atoll)
i Stilla oceanen under 1° 57′ n. br. och 157°
27′ v. lgd. Areal 606 kvkm. Den upptäcktes
af Cook 24 dec. 1777 och togs i besittning af
nordamerikanerna, hvilka där ämnade tillgodogöra
sig guanolagren, men öfvergafs sedan af dem och
annekterades 1888 af engelsmännen. Den har nu
omkr. 100 inv. — 2. Ö, 300 km. s. om Javas västra
ända, under 10° 25′ s. br. och 105° 42′ ö. lgd,
förenades i jan. 1889 med engelska kronkolonien
Straits settlements och hade 1907 1,180 inv., som
bearbeta öns rika fosfatlager. Ön var obebodd,
då den 1688 besöktes af Dampier. Den har en areal
af 102 kvkm. och en höjd af 356 m. samt består af
kalksten ofvan en vulkan, som i branta afsatser
uppstiger från ett djup af mer än 4,000 m. När
de förste nybyggarna kommo till ön (1897), hade
den tät timmerskog och rik undervegetation. En
monografi öfver ön har skrifvits af
C. W. Andrews vid British museum (1900).
(J. F. N.)
Jumala [jō-], finsk myt., betyder f. n. ”gud”
(gud i allmänhet, äfvensom de kristnes gud), hos
de ortodoxe finnarna äfven ”helgonbild”. Ordet är
för första gången belagdt i Olof den heliges saga
(1026), där Jómali omtalas som bjarmernas (här:
karelernas) gud med bildstod i en helig lund;
det förekommer i lapskan (ibmel, jubmel, ”gud”,
troligen lån från finskan), och dess stamord
har man antagligen i det tjeremissiska jumo
(”den högste guden”, äfven epitet för särskilda
gudar) samt i förra leden af det mordvinska
jondol (”blixt”); däremot är det osäkert,
huruvida vissa afledningar i andra finsk-ugriska
språk äro att hänföra till samma stam. Ordets
ursprungliga betydelse är svår att fastställa,
då man icke kunnat enas om dess etymologi. Den
gamla härledningen af jumu, ”dån” (hvaraf jumala,
”åskans hem, himmel, himmelens gud”) torde böra
förkastas. Enligt en förklaring (framställd
af förf.) skulle man här ha att göra med en
efterbildning af det indiska bhagas, ”lycka”,
”lyckobringare” (gudaepitet), fornpers. baga,
”gud” (som lånats till mordvinskan i formen
pavas, ”lycka”, ”gud”), i det nämligen den
finska stammen juma- skulle betyda ”lycka” och
genom ariskt inflytande blifvit benämning på gud
(jfr det nämnda indiska ordet); denna förklaring
är likväl icke säker. Man har äfven sökt finna
en arisk etymologi för ordet, men de hittills
framställda försöken förefalla mindre sannolika.
E. N. S.
Jumelbomull [ʃymä′l-]. Se Bomullsindustri,
sp. 1055, och Egypten, sp. 1465.
Jumet [ʃymǟ], industrikommun i belgiska
prov. Hainaut, med stor glas- och järnindustri
samt stenkolsgrufvor. 26,531 inv. (1903).
J. F. N.
Jumfru. Se Jungfru 3.
Jumièges [ʃymiǟʃ], lat. Gemmēticum, franskt
benediktinkloster, stiftadt 654 af Filibert den
helige, sedan 1621 tillhörigt maurinernas kongregation,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
