upphäfdt 1790, låg vid nuv. byn J. (905 inv. 1901). 27 km. v. om Rouen. Vackra ruiner. Se monografi af Loth (3 bd, 1882—85). Jumilla [chomi'lja], stad i spanska prov. Murcia, vid foten af Sierra de los Cabras. 16,446 inv. (1900). Vin- och espartoodling, väfverier. J. F. N. Jumkil, socken i Uppsala län, delad med 2,603 har, 396 inv. (1908), å Bälinge härad och med 5,874 har, 262 inv., å Ulleråkers härad, tillsammans 8,477 har, 658 inv. Annex till Åkerby, Uppsala stift, Ulleråkers kontrakt. Jummoo [dʃam-mō']. Se Jammu. Jumna [dʃa'mnə], Djamna, Jamna, Djumna (sanskr. Djamuna, guden Djamus’ syster), biflod till Ganges, rinner upp på Himalayabergen, nära Jumnotri, 3,306 m. ö. h., flyter i sydlig och sydöstlig riktning parallellt med Ganges, förbi Delhi och Agra samt utmynnar vid Allahabad. Längd omkr. 1,400 km. Flodområde 305,600 kvkm. Floden delar sig kort nedanför sina källor i flera armar, och kanaler äro afledda från den, dels för landets vattning, dels emedan flodbädden erbjuder svårigheter för flodfarten (ofvanför Delhi är den alldeles ofarbar); så t. v. den 260 km. långa Doab- l. östra Jumnakanalen (från Faizabad till Delhi), t. h. den öfver 500 km. (utom fördelningskanalerna) långa västra Jumnakanalen, som börjar vid Hathni Kund nedanför bergen och likaledes går till Delhi. J:s största bifloder nedanför bergen äro fr. h. Banganga, Chambal, Sindh, Betva och Ken, fr. v. Hindan, Sengar och Rind. J. anses som en helig flod, och särskildt till dess mynning vallfärda hinduerna för att genom badning i det renande vattnet aftvå sina synder. Landet mellan Ganges och J. kallas Doab (se d. o.). (J. F. N.) Jumnotri, Djamnotri [dʃamnō'trī], en för hinduerna helig ort i brittisk-indiska vasallstaten Garhwal i närheten af Jumnas källor. 2,974 m. ö. h. J. F. N. Jumpers [dʃa'mpəṡ], eng., ”hoppare”, ”springare”, kallades en i Wales och Cornwallis omkr. 1760 uppkommen sekt, som utgick ur den whitefieldska metodismen. Namnet angifver sektens egendomlighet, som bestod däri, att församlingsmedlemmarna vid sina gudstjänster hoppade och sprungo under högljudda glädjeyttringar. Som stöd för det berättigade i detta beteende åberopade de sig på Luk. 6: 23, Apg. 3: 8 och 2 Sam. 6: 16. Sektrörelsen, som i början spred sig med fart, aftog småningom. Äfven i Amerika nedslog denna sekt sina bopålar utan att där spela någon betydande roll. — Om den svenska s. k. hopparsekten se d. o. J. P. jun., förkortning för lat. junior (se d. o.). Junabäck. Se Jönköping. Junaköping. Se Jönköping. Juncaceæ, Junceæ, Junkacéer, Tågväxter, bot., växtfamilj af serien Liliifloræ bland monokotyledonerna. De anemofila blommorna äro homoioklamydeiska, med högbladlikt hylle, vanligen tvåkönade, med oftast 6 ståndare och 1 stift med trådlika märken. Frukten är en kapsel. Hithörande omkr. 250 arter äro oftast fleråriga, gräsliknande örter, som vanligen växa på fuktiga ställen i tempererade och kalla trakter. Familjen är i Sverige representerad af släktena Juncus och Luzula. G. L—m. Juncaginaceæ, bot. Se Scheuchzeriaceæ. Junceæ, bot. Se Juncaceæ. Juncta, boktryckarfamilj. Se Giunta. Junction city [dʃa'ȵkʃən si'ti], stad i nordamerikanska staten Kansas, vid föreningen af Smoky hill och Republican river till Kansas river. 4,695 inv. (1900). Spannmålshandel. J. F. N. Juncus L., Tåg, bot., ett artrikt växtsläkte, som bildar typen för fam. Juncaceæ (se d. o.) och således har samma kännemärken som familjen. Tågarterna höra till kl. Hexandria. De äro af växlande storlek, från en längd af några cm. till mer än 1/2 m. De äro glatta, gräsliknande örter, hvilka ofta växa i tufvor och ha inuti vanligen märgfylld stjälk (”strå”), stundom nästan bladlös (t. ex. J. effusus, se fig.), stundom försedd med trinda eller rännformiga blad med klufna slidor. Blommorna äro, små, oftast brunaktiga och sittande i små knippen eller hufvudlika samlingar. O. T. S. (G. L—m.)

Juncus effusus.

Jundt [ʃõ't], Gustav, fransk målare, f. 1830 i Strassburg, d. (genom själfmord) 1884 i Paris, studerade i Paris under Drolling och Biennoury samt målade folklif i Elsass, Baden och Tyrolen, kännetecknade af skarp iakttagelseförmåga, älskvärdhet och gratie. (G—g N.) Juneau [dʃōnå͡u'], stad i amerikanska territoriet Alaska, anlagd 1880, ligger på fastlandet midt emot ön Douglas. 1,864 inv. (1900), nästan alla arbetare vid de närbelägna guldgrufvorna Silver Bow mines på fastlandet och Treadwell gold mine på ön Douglas. (J. F. N.) Jung, socken i Skaraborgs län, Skånings härad. 2,366 har. 829 inv. (1908). J. bildar med Öttum och Fyrunga ett konsist. pastorat i Skara stift, Barne kontrakt. <img l>

Jung [joȵ], Junge l. Jungius, Joachim, tysk naturforskare, matematiker, f. 1587 i Lybeck, d. 1657 i Hamburg, var 1609—14 professor i matematik i Giessen samt blef 1618 med. doktor i Padua, 1625 professor i matematik i Rostock och 1628 rektor vid gymnasium och Johanneum i Hamburg. J. hörde till de skarpsinnigaste män på sin tid och ställdes af Leibniz vid sidan af Copernicus och Galilei. Hans skrifter behandla dels matematiska, dels botaniska spörsmål. Bland dem märkas Geometria empirica (1627), De naturalium corporum materia et forma (1637), De principiis corporum naturalium (1642) och Isagoge phytoscopica (utg. af Vaget 1678). I det sistnämnda arbetet lämnar han några grundlinjer till växtmorfologi och fastställer med stor klarhet begreppet växtsläkte från art. Jfr Botanik, sp. 1304.