kalla den skærsommer (af skære, klippa; d. v. s. fårklippningens tid). Medeltemperaturen för juni växlar i Sverige mellan + 9° Celsius (Karesuando) och + 15° (flera orter i södra och mellersta Sverige), medelnederbörden mellan 30 mm. (Visby) och 65 mm. (Nora). Junigrundloven kallas i Danmark den urspr. ”Danmarks riges grundlov” af 5 juni 1849 i motsats till den i konservativ riktning ”reviderade” grundlagen af 28 juli 1866. Junimister, politiskt parti i Rumänien (namnet hämtadt från den litterära föreningen Junimea, d. v. s. Ungdomen), som framträdde i början af 1880-talet under ledning af P. Carp, T. Maiorescu, T. Rosetti m. fl. De förordade tidigt ententen med Tyskland och Österrike och uppställde för den inre politiken ett utarbetadt reformprogram i ungkonservativ anda. Efter Bratianus fall 1888 utsågs ministären bland junimisterna, men dessa — eg. blott en grupp bildade män utan stöd i valmanskåren — måste snart finna sig i en samverkan med de konservative, hvilken f. ö. icke fortgick utan slitningar; i partikampen ha junimisterna i regel intagit en mera objektiv ståndpunkt. H. B—n. Junin [chonīn], departement i sydamerikanska republiken Peru, v. om floden Ucayali. 60,484 kvkm. Omkr. 400,000 inv. J. omfattar Andernas vildaste trakter, men är ock rikt på vackra dalar. Huallaga upprinner i J., och i dess midt ligger den fiskrika Chinchaycocha (800 kvkm., 4,063 m. ö. h.), från hvilken Jauja flyter. Jordbruk, boskapsskötsel och bergsbruk (guld, silfver, koppar, järn, kol, salt m. m.) äro hufvudnäringarna. Hufvudstad är Cerro de Pasco. J. F. N. Junior (förkort. j:r, j:or 1. jun.), lat., den yngre, tillägg till en persons namn för att skilja honom från någon äldre (lat. senior) med samma namn. — Inom nationsföreningarna vid de svenska universiteten kallas andra åldersklassens medlemmar juniorer; till junior uppflyttas eller väljes den, som ett halft à ett år varit recentior (se d. o. och Senior). Junior lord of the treasury [dʃō'niə lå̄'d əv thə tre'ʃərī], eng., ”yngre lord af skattkammaren”, engelsk ministertitel. Se Treasury.

Juniperus Sabina, kottebärande gren.

Juniperus L., bot., växtsläkte af fam. Pinaceæ, afd. Cupressineæ, bland barrträden, utmärkt af de vid frönas mognad fullständigt med hvarandra sammanvuxna fruktbladen, som bilda en stenfruktlik s. k. bärkotte. Släktet omfattar 30 träd eller buskar, alla förekommande på norra halfklotet. I Sverige finnes endast 1 art, J. communis, en (se d. o. och Coniferæ, pl. I och III). J. Sabina L., säfvenbom, en i mellersta och södra Europas bergstrakter växande, hos oss odlad buske med små, tilltryckta blad (se fig.), är giftig. Dess grenar, ramuli sabinæ, innehålla eterisk olja, som irriterar huden och användes i salfvor; de missbrukas ofta till fosterfördrifning. J. Oxycedrus L., växande i Medelhafsområdet, lämnar kadolja, pyroleum oxycedri, som användes i medicinen. J. virginiana L., virginisk l. röd ceder, som växer i atlantiska Nord-Amerika från Hudson bay till Texas, lämnar handelns röda och välluktande cederträ, som har stor användning till blyertspennor, askar och finare möbler. De stora bärkottarna (habel) af J. drupacea Lab., i Mindre Asiens bergstrakter, förarbetas till ett ätligt mos. G. L—m. Juniupproret kallas den gatustrid, som 23—26 juni 1848 rasade i Paris. Nationalförsamlingens verkställande utskott hade 21 juni kungjort, att de vid ”nationalverkstäderna” anställde yngre arbetarna skulle antingen instickas i armén eller flyttas till järnvägsarbeten i departementen. Då de af kommunistiske och socialistiske lärare uppeggade arbetarna förgäfves fordrade beslutets återkallande, ordnade de sig 23 juni till kamp och fyllde Paris med barrikader. Nationalförsamlingen uppdrog verkställande makten åt krigsministern, general Cavaignac (se d. o.), som efter 3 dagars blodig strid lyckades kufva upproret. Härigenom krossades den gången det socialistiska partiet. Junius, namn på en romersk släkt. Två familjer äro särskildt bekanta, näml. Brutus’ (se denne) och Silanus’, af hvilka D. Junius Silanus är känd i egenskap af konsul för år 62 f. Kr., eg. därför att han som designerad konsul (således efter valet, men före tillträdet) först afgaf sin röst vid senatens öfverläggning om Catilinas anhängare. R. Tdh. Junius, pseudonym. Se Hebbe 1. Junius Bassus’ sarkofag. Se Bildhuggarkonst, pl. V. Juniusbrefven (eng. Letters of Junius), en serie politiska bref, som under signaturen Junius offentliggjordes i den af H. S. Woodfall utgifna Londontidningen ”Public advertiser”; det första är dateradt 21 nov. 1768 och det sista 21 jan. 1772. De utgåfvos sistnämnda år samlade i bokform af Woodfall. Bland senare editioner, i hvilka äfven upptagits dels Junius’ privatbref till Woodfall, dels flera af andra signaturer undertecknade politiska bref, hvilka på skäl af växlande styrka tillskrifvits samme förf., märkas G. Woodfalls (3 bd, 1812) och Bohns (1850). Brefven innehålla synnerligen bittra och i tonen våldsamma, stilistiskt omsorgsfullt utarbetade angrepp på den dåvarande ministären, särskildt på hertigarna af Grafton och Bedford, lord North och lord Mansfield. Den samtidigt pågående striden om Wilkes’ (se d. o.) val till underhuset för Middlesex gaf förf. anledning att — under loford åt Wilkes och föraktfulla utfall mot Luttrell, dennes medtäflare om mandatet — anklaga de maktegande ministrarna för att vilja tillintetgöra Englands urgamla frihet. På det hela taget röja brefven sin författares partitrogna whigåskådning, om än enstaka personliga utfall förekomma äfven mot några af whigoppositionens män. Det till konungen riktade brefvet af 19 dec. 1769 (sv. öfv. 1770) föranledde åtal mot förläggare och boktryckare;, i ett mål fällde juryn, i ett annat blef juryutslaget frikännande och i ett tredje obestämdt och tvetydigt. Brefven väckte ett oerhördt uppseende och framkallade ändlösa gissningar om hvem författaren