Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnfärger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en gång årligen sammanträder till ordinarie
möte, den s. k. järnkontorsriksdagen.
Ledamot af Brukssocieteten är hvarje egare af i
Järnkontoret delaktigt järnbruk eller andel däri, äfvensom
i de fall, där bruken egas af bolag, hvarje
delegare i bolaget. Förvaltningen af Järnkontorets
fonder jämte skötseln af de löpande ärendena handhas
af en styrelse, som utses af Brukssocieteten och består
af 5 ord. och 5 e. o. fullmäktige, af hvilka de
sistnämnde dock inkallas endast på i reglementet
föreskrifna tider för viktigare ärendens afgörande.
Brukssocieteten utser en af fullmäktige till verkställande
direktör för Järnkontoret och därjämte deputerade för
årlig granskning af kontorets förvaltning. Hufvudsakliga
uppgiften med Järnkontorets ekonomiska verksamhet
är att bistå bruksegarna med penninglån på
fördelaktiga villkor. I synnerhet under första tiden af
kontorets tillvaro icke allenast nedsändes betydliga
penningsummor till de stora järnförsäljningarna på
Fastings marknad i Kristinehamn, utan kontoret
uppköpte t. o. m. själf under betryckta tider järn af
bruksegarna. Småningom har Järnkontoret inskränkt
sig till att fylla denna del af sin uppgift genom
beviljande af lån åt delegarna, och i samband härmed
drifves sedan 1902 allmän bankrörelse. Järnkontorets
delegare ega därvid rätt till vissa privilegierade
lån mot 4 à 4 1/2 proc., hvilka gå under namn af
förlagslån, olyckslån eller byggnadslån, samt ega i
öfrigt inom viss gräns företrädesrätt framför andra
lånsökare till ytterligare lån.
För främjandet i öfrigt af järnhandteringens
utveckling arbetar Järnkontoret på flera olika sätt, och
nya initiativ i detta afseende tagas ständigt.
Sålunda anslås regelbundet vissa belopp (i regel 30,000
kr. årligen) för anställande af rön och försök. Anslag
utgå vidare till bergsskolorna samt till kolningsskolor
och tekniska profningsanstalter. Vid Liljeholmen
utanför Stockholm underhöll Järnkontoret sålunda
1876—96 en profningsanstalt, som var en föregångare
till den sistnämnda år inrättade materialprofningsanstalten
vid Tekniska högskolan. 1909 beslöt
Järnkontoret att bygga ett försöksverk vid Trollhättan
för utarbetande af metoden att tillverka tackjärn
i elektrisk ugn, och för detta ändamål anslogs en
summa af 250,000 kr. Vid Järnkontoret finnas
anställda tekniska experter till tjänst i främsta rummet
åt Brukssocietetens ledamöter och Järnkontorets
styrelse. Redan 1751 tillsattes en öfvermasmästare (S.
Rinman). Under tidernas lopp ökades antalet
öfvermasmästare, eller, såsom de under en senare tid
kallades, direktörer, till sex, hvarjämte under olika
perioder funnits öfversmedsmästare, smidesverkmästare,
stipendiater, elever, mekaniska ingenjörer
o. s. v., hvilkas verksamhet svenska järnindustrien
till stor del har att tacka för det framstående rum i
tekniskt afseende, som den intagit, äfven i jämförelse
med utlandets. F. n. finnas vid Järnkontoret
anställda en öfveringenjör (sedan 1903 J. A. Brinell,
se denne) samt 8 ingenjörer och smidesverkmästare,
hvilka äro specialister inom olika grenar af
järnhandteringen eller tillhörande områden, såsom
träkolning och bränntorfstillverkning. Järnkontoret
utdelar därjämte årligen ett antal stipendier och
reseanslag åt tekniker och arbetare. Det utger äfven
sedan 1816 egen teknisk tidskrift, Jernkontorets
annaler, redigerad först af E. T. Svedenstierna,
sedan 1820—45 af N. G. Sefström, 1846—52 af J.
Åkerman och därefter af en kommitté, som bland
sina under årens lopp växlande medlemmar
räknat bl. a. K. Styffe, R. Åkerman,
H. E. Tholander och G. Nordenström samt
f. n. utgöres af J. A. Brinell, J. A. Leffler,
W. Petersson och O. E. Tingberg. Numera utkomma
annalerna i 6—8 tvångsfria häften om året
och äro från 1900 kompletterade med Bihang
till Jernkontorets annaler, som utgifves i
12 månadshäften om året och är afsedt för
mindre, ej polemiska artiklar samt smärre
meddelanden. Järnkontorets annaler är den äldsta
ännu existerande bergsvetenskapliga tidskrift
i världen. Järnkontoret har äfven offrat
stora summor för utgifvande af arbeten, hvilka
ansetts befordra den svenska järnhandteringens
intressen. Bland sådana verk må nämnas:
S. Rinman, ”Anledningar til kunskap om den gröfre
jern- och stålförädlingen och des förbättrande”
(1772), ”Försök til jernets historia” (1782)
och ”Bergwerks-lexicon” (1788—89), E. Nordwall,
”Afhandling rörande mechaniquen” (d. 1, 1800),
G. Broling, ”Anteckningar under en resa i
England” (1811—17), E. T. Svedenstjerna och
C. J. Lidbeck, ”Samlingar i bergsvetenskapen”,
I—IV (1807—11), E. T. Svedenstjerna, ”Några
underrättelser om engelska jernhandteringen”
(1813), C. J. Lidbecks omarbetning af Garney’s
handledning i svenska masmästeriet (1816),
C. D. af Uhr, ”Berättelse om kolningsförsök”
etc. (1814), ”Handbok för kolare” (1814; 3:e
uppl. 1823), hans berättelser om puddlingsförsök
(1825) och profblåsning af Grangärdesmalmer
(1814), G. af Uhrs öfversikt af bergsmekanikens
tillstånd (1817), L. Rosborgs underrättelser
rörande stångjernssmidet (1809), G. Lundgren,
”Handbok för hyttarbetare” (1827), P. Lagerhjelm,
”Berättelse om försök med Persbergsmalmer”
(1856), P. Lagerhjelm, J. H. af Forselles
och G. S. Kallstenius, ”Hydrauliska försök”
(1818), L. Horneman, ”Försök till handledning
uti svenska markscheideriet” (1802),
”K. C. v. Leonhards Handbok i geologien och
geognosien” (1833), G. Svedelius, ”Om kolning i
mila” (1872), S. H. Samuelsson, ”Kort afhandling
om bruksbokhålleri” (1864), W. E. Ahrenberg,
”Stämpelbok” (sista uppl. 1878), A. E. Törnebohm,
”Geologisk öfversigtskarta öfver mellersta
Sverige” (1882), J. G. Wiborgh, ”Föreläsningar
öfver järnets metallurgi” (utg. af E. G:son
Odelstierna 1904), samt ett antal beskrifningar
öfver Sveriges bergshandtering, utgifna
på franska språket med anledning af större
utställningar, senast till världsutställningen
i Liège 1905 ”Exposé de l’industrie minière
et métallurgique de la Suède”, redigerad af
C. G. Dahlerus. — Som belöning åt personer,
”som inlagt synnerliga förtjänster om svenska
bergshandteringens framgång och utveckling eller
eljest på särdeles framstående sätt utöfvat en
för Brukssocieteten gagnande verksamhet”, utdelas
på styrelsens förslag understundom Järnkontorets
stora medalj i guld. Under senare tid har denna
medalj tilldelats disponenterna Kr. Aspelin
(1896) och E. J. Ljungberg (1907). Styrelsen har
jämväl rättighet att utdela en belöningsjetong i
silfver, med inskriften ”För flit och skicklighet
i bergsmannayrket”, att som hederstecken
i kedja bäras å bröstet (den stora medaljen
bäres ej). Samma jetong i guld utdelas, ”då
utomordentliga förtjänster därtill kunna gifva
anledning”. Den sistnämnda är Järnkontorets
största hedersbelöning och har hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
