som sammanbinder nämnda stad och Arboga
med Örebro och Nora. Från Köping utgår
norrut en järnväg till Uttersberg och
Riddarhyttan. Vid Tillberga station å
Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg
sammanträffa äfven en järnväg från Sala samt
en från Ängelsberg och Kärrgrufvan, hvilken
sistnämnda plats åter är medelst järnväg
anknuten med förut nämnda Krylbo station å Norra
stambanan. Till det sålunda i stora drag angifna
enskilda järnvägsnätet ha, med förbigående
dels af sådana enskilda banor, som, enligt hvad
ofvan anförts, blifvit af staten inköpta, dels
af ett antal banor af obetydlig utsträckning
(t. ex. den utomordentligt starkt trafikerade
Stockholm—Saltsjön) följande enskilda banlinjer
i kronologisk ordning tillkommit: Visby—Hemse
(af ”Gottlands järnväg”), Gäfle—Ockelbo,
Hvetlanda—Säfsjö, Finspång—Norsholm,
Borås—Svenljunga (Kinds härads järnväg),
Stockholm—Rimbo, Kristianstad—Immeln,
Malmö—Trälleborg, Hörby—Tollarp,
Hästveda—Karpalund, Karlshamn—Sölvesborg,
Striberg—Grängen, Skara—Kinnekulle—Vänern,
Karlsdal—Grythyttehed, Karlshamn—Karlskrona,
Halmstad—Bolmen, Mariestad—Kinnekulle,
Vittsjö—Hässleholm, Persberg—Mora (af
”Mora—Vänerns järnväg”, Falun—Rättvik—Mora,
Malmö—Tomelilla, Härnösand—Sollefteå,
Malmö—Genarp, Ystad—Gärsnäs, Jönköping—Vaggeryd,
Göteborg—Borås, Falkenberg—Fridhemsberg
(af ”Falkenbergs järnväg”), Saltskog—Nyby
bruk med sidobanor (”Norra Södermanlands
järnväg”), Nättraby—Alnaryd,
Uddevalla—Lelången, Växjö—Klafreström,
Norrköping—Söderköping—Vikbolandet,
Bredåkra—Tingsryd, Hudiksvall—Bergsjö (”Norra
Hälsinglands järnväg”), Linköping—Fågelsta
(”Mellersta Östergötlands järnväg”),
Växjö—Tingsryd, Röstånga—Eslöf,
Markaryd—Värnamo (af ”Skåne—Smålands
järnväg”), Visby—Tingstäde (af ”Gottlands
järnväg”), Markaryd—Veinge, Ramnäs—Kolbäck,
Dala—Hälsinglands järnväg, Östra Blekinge
järnväg, Älfsered—Limmared (af ”Falkenbergs
järnväg”), Kalmar—Torsås, Sala—Gysinge—Gäfle,
Mora—Älfdalen, Vansbro—Ängelsberg,
Hönshylte—Kvarnamåla, Örebro—Pålsboda,
Västergötland—Göteborgs järnväg (Skara—Göteborg),
Skifarp—Charlottenlund, Tomelilla—Brösarp, Lund—Bjärred,
Degeberga—Brösarp och Efveröd—Kristianstad (af
”Östra Skånes järnvägar”), Älfsjö—Nynäshamn,
Rimbo—Sund och Näsby—Österskär (af
”Stockholm—Rimbo järnväg”), Gärsnäs—S:t Olof,
Linköping—Vimmerby (”Östra centralbanan”),
Klafreström—Åsheda, Mönsterås—Alsterbro,
Göteborg—Särö, Karlstad—Munkfors,
Kolmården—Öfre Virå (”Stafsjö järnväg”),
Hvellinge—Skanör—Falsterbo, Ängelholm—Östra
Ljungby—Klippan, Falun—Västerdalarna,
Garpenberg—Fors, Lund—Refvinge—Harlösa,
Alnaryd—Eringsboda, Kjäflinge—Sjöbo,
Bjärka—Åtvidaberg, Tidaholm—Vartofta—Åsarp,
Falköping—Landeryd (”Västra centralbanan”),
Lödöse—Lilla Edet, Enköping—Heby—Runhällen,
Borgholm--Boda, Hvetlanda--Målilla,
Kimstad—Norrköping, Valdemarsvik—Söderköping,
Kjäflinge—Barsebäck, Saltholmen (Långedrag)—Göteborg,
Skebokvarn—Stålboga (”Mellersta Södermanlands
järnväg”), Oskarshamn—Ruda, Orsa—Sveg,
Borgholm—Näsby, Linköping—Ringstorp,
Voxna—Lobonäs, Lidköping—Tun, Glimåkra—Elmhult
och Hafdhem—Burgsvik. Det enskilda bannätet, som 1908
uppgick till 9,025 km., torde vid utgången af 1909
ha uppgått till öfver 9,200 km. Jfr järnvägskartan
å dubbelpl.
Utvecklingen af landets järnvägar sedan år 1856
framgår af nedanstående tabell:
Sammandrag af de svenska järnvägarnas längdutsträckning
1856—1908.
<table b>
<td v2 c>År <td v2 c>Statsbanor km. <td c>Enskilda järnvägar <td v2 c>Summa
<td c>km.
<td>1856 <td r> 32 <td r> 34 <td r> 66
<td>1860 <td r> 303 <td r> 224 <td r> 527
<td>1865 <td r> 869 <td r> 436 <td r>1,305
<td>1870 <td r>1,118 <td r> 609 <td r>1,727
<td>1875 <td r>1,513 <td r>2,166 <td r>3,679
<td>1880 <td r>1,956 <td r>3,920 <td r>5,876
<td>1885 <td r>2,385 <td r>4,505 <td r>6,890
<td>1890 <td r>2,613 <td r>5,405 <td r>8,018
<td>1895 <td r>3,270 <td r>6,486 <td r>9,756
<td>1900 <td r>3,850 <td r>7,453 <td r>11,303
<td>1906 <td r>4,199 <td r>8,889 <td r>13,088
<td>1907 <td r>4,341 <td r>8,907 <td r>13,278
<td>1908 <td r>4,341 <td r>9,025 <td r>13,366
</table>
Byggnadskostnaden uppgick vid 1906 års
slut (det sista år, för hvilket Allmän
svensk järnvägsstatistik föreligger) för de
trafikerade statsbanorna till 453,888,000 kr.,
och enligt ungefärlig uppskattning torde vid
samma års slut hela ifrågavarande kostnaden
för stats- och privatbanor ha stigit till 959
mill. kr. Under 1906 uppgingo bruttoinkomsterna
af landets järnvägsrörelse till 120,5 mill. kr.,
af hvilken summa 60 mill. belöpte sig på
statsbanorna och 60,5 mill. å de enskilda
järnvägarna. Utgifterna för järnvägsrörelsen
uppgingo s. å. till 42 mill. kr. å
statsbanorna och till 38,1 mill. kr. å de
enskilda järnvägarna. Utgiftsprocenten,
d. v. s. driftkostnadernas förhållande till
bruttoinkomsten, uppgick s. å. i medeltal för
samtliga banorna till 66,45, för statsbanorna
till 70,01, för de normalspåriga privatbanorna
till 61,24 samt för de smalspåriga banorna till
69,08. Nettobehållningen, d. v. s. inkomsternas
öfverskott öfver driftkostnaden, uppgick
s. å. till inalles 40,44 mill. kr., fördelade
med 18 mill. kr. på statsbanorna och 22,44
mill. på de enskilda banorna. Afkomstprocenten,
d. v. s. nettobehållningens förhållande
till byggnadskapitalet, utgjorde s. å. vid
statsbanorna 4 och vid privatbanorna i medeltal
4,61. 1908 utgjorde det i de trafikerade
statsbanorna nedlagda byggnadskapitalet
omkr. 485 mill. kr. Utgifterna för året stego
till 57,3 mill. kr. och inkomsterna till 64,3
mill. kr. Nettoinkomsten belöpte sig således till
7 mill. kr. Utgiftsprocenten var under 1908 89,11
och afkomstprocenten 1,46. I huru hög grad
de svenska järnvägarna äro i stånd att främja
samfärdseln och varuomsättningen inses däraf, att
antalet
resor å samtliga järnvägarna under 1906
utgjorde 46,5 mill. (personkm. 1,262,4 mill.) och
den mängd
gods, hvilken å banorna framförts under
s. å., 32 mill. ton (tonkm. 2,234 mill.). De
farhågor, som man, då järnvägsbyggandet i Sverige
började, hyste i afseende på tillgången af
transportföremål och järnvägsdriftens afkastning,
ha i alla afseenden visat sig förhastade. —
Närmare uppgifter rörande järnvägsväsendet i
öfriga stater meddelas i de åt de särskilda
staterna egnade artiklarna.
I
rättsligt hänseende äro järnvägarna, i
vårt land liksom annorstädes, föremål för ett
flertal
