Österrike-Ungern, Nederländerna och Belgien gälla hufvudsakligen samma principer som för samtrafiken med Tyskland; dock omfattar det gemensamma tariffschemat här endast styckegods, under det att för vagnslastgods särskilda artikeltariffer upprättats för de godsslag, som erfarenheten visat komma till försändning mellan svenska stationer och stationer i de nämnda länderna. Endast ett tiotal större svenska stationer har intagits i hvar och en af dessa samtrafikstaxor. Samtrafikstaxan med Frankrike företer en del afvikelser från samtrafikstaxorna med de ofvannämnda länderna. Där tillämpas för de franska sträckorna specifikt franska bestämmelser för fraktberäkningen och för icke franska sträckor de taxebestämmelser o. s. v., som öfverenskommits för Sveriges samtrafik med Belgien. Äfven fraktsatserna äro angifna hvar för sig å ömse sidor om belgisk-franska gränsen. A. Aqt. D. Dn. Järnvägssignaler. Se Signal. Järnvägsskena l. Räl(eng. rail), den valsade och på särskildt sätt formade stålbalk, som, lagd parvis med en annan likadan och jämnlöpande balk, bildar det underlag eller det ”spår” vid en järnväg, på hvilket järnvägs- och spårvägsfordon med sina flänsförsedda hjul framrulla. Skenorna, som numera nästan utan undantag tillverkas af stål och ej som fordom af järn, äro hufvudsakligen af två slag: fotskenor, efter den ursprungliga konstruktören äfven benämnda vignolesskenor, och dubbelhufvade skenor. De förra fästas i järnvägssyllen (se d. o.) medelst spikar eller skrufvar stundom med, stundom utan underlagsplattor, som anbringas mellan skenfoten och syllen; de senare fästas medelst kilar i s. k. skenstolar, hvilka sedan i sin ordning fästas i syllarna. Systemet med fotskena är det mest utbredda; dubbelhufvade skenor med stolar torde vara ett starkare, men ock vida dyrare system och användes endast vid banor med mycket stark trafik och stora hastigheter såsom i England och på vissa linjer i Frankrike. Båda systemens skenor, hvilka numera valsas i längder från 10 ända upp till 24 m., sammanfogas skena efter skena i spåret medelst s. k. skarfjärn och bultar inträdda genom hål i skarfjärnen och skenändarna samt åtdragna med muttrar. Skarfjärn, bultar, underlagsplattor, skrufvar och skenspikar kallas med ett gemensamt namn skentillbehör. Jfr Järnväg, sp. 421, och fig. 4—6 å sp. 445—446. H. L. Järnvägsskolor. Järnvägsstyrelsen utfärdade 14 maj 1908 bestämmelser om antagande och utbildning af aspiranter, under lärotiden kallade järnvägsvolontärer, till tjänstemannabefattningar af högre grad vid statsbanornas trafikafdelning. Utbildningen omfattar en proftjänstgöring å minst tre månader med däri ingående telegrafkurs, en teoretisk undervisningskurs på omkr. 21 veckor samt en praktisk utbildningskurs på 12 månader. Proftjänstgöringen har till syfte att dels möjliggöra utrönandet af, om vederbörande volontärer kunna antagas blifva för järnvägstjänsten fullt lämpliga, dels bibringa volontärerna en allmän kännedom om järnvägstrafik och hvad därmed sammanhänger. Den teoretiska kursen omfattar dels obligatoriska ämnen (säkerhets- och signalordning vid järnvägen, instruktioner för stations- och tågtjänst, järnvägsteknologi, taxe- och redovisningsväsendet, reglemente för vagnfördelning och vagnsamtrafik, instruktionen för Järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar samt personalbestämmelser, författningar ang. järnvägarnas förhållande till militärväsendet och civila myndigheter, järnvägsgeografi, tidtabellsväsen, uppsats- och rapportskrifning, tyska, varukännedom och samaritväsen), dels frivilliga ämnen (engelska, stenografi och maskinskrifning). Examen, som är dels skriftlig, dels muntlig, aflägges i två afdelningar, den ena (omfattande de s. k. mindre läroämnena, såsom järnvägsgeografi, varukännedom, samaritväsen m. m.) omedelbart efter kursens slut, den andra (omfattande det egentliga författningsväsendet, såsom säkerhets- och signalordningarna, tjänsteinstruktioner, taxeväsendet m. m.) först efter den praktiska utbildningens slut. Den praktiska kursen omfattar biljett- och resgodstjänst, magasins- och kajtjänst, tågtjänst, växlings- och ställverkstjänst m. m. under en viss noga bestämd tid för hvarje utbildningsgren. Under denna del af utbildningen erhåller volontären ett arfvode af högst 2,50 kr. om dagen som bidrag till sitt uppehälle. Utbildningen står under tillsyn af en oaflönad undervisningskommission. Den första utbildningskursen började på sommaren 1907 och var besökt af 70 volontärer. — Jämte dessa kurser ha af Järnvägsstyrelsen anordnats utbildningskurser för redan förut vid järnvägens trafikafdelning anställda yngre tjänstemän, som önska förkofra sig i den mera teoretiska delen af sin tjänst. Dessutom pågå förarbeten för anordnande af utbildningskurser för tjänstemän af lägre grad vid trafikafdelningen, närmast i syfte att utbilda dugligt underbefäl, såsom stationsförmän, kontorsbiträden och konduktörer. Förarbeten pågå ock för anordnande af vidare utbildning för de tjänstemän af högre grad, som önska meritera sig till mera framskjutna ställningar vid distrikten och inom styrelsen. Sedan några år tillbaka lämnas äfven en särskild, rent facklig utbildning genom vid järnvägen anställda maskiningenjörer åt blifvande lokomotivförare; och sedan någon tid tillbaka har en s. k. korrespondenskurs anordnats för funktionärer vid banafdelningen, närmast i syfte att utbilda dem till banmästare. Dessa senare kurser omfatta hufvudsakligen beräkningar o. d. med hänsyn till inom banafdelningens tjänstgöring förekommande fall. W—n. Järnvägsskärning, ett på sidorna af doseringar (se Dosera) och under af banplanet (se d. o.) begränsadt terrasseringsarbete, hvarigenom den för järnvägsbyggnaden för högt liggande terrängen blifvit utgräfd och utfylld på den för lågt liggande terrängen för att där bilda järnvägsbank (se Bank). Banprofilen (se d. o.) bör, såvidt detta är möjligt, bestämmas så, att skärningar och bankar till sina kubikmassor motsvara hvarandra. Jfr fig. 1—3 å sp. 445—446. H. L. Järnvägsspår. De båda skensträngarna, fästa i syllarna parallellt med och på det afstånd från hvarandra, som af den bestämda spårvidden (se Järnväg) betingas, utgör järnvägsspåret, på hvilket lokomotiv och vagnar framrulla, ledda af hjulens flänsar, som beröra de inre kanterna af skenornas hufvuden. (Jfr fig. 11, 12 o. 16 å pl.) H. L. Järnvägsstakning. Se Järnvägsbyggnad. Järnvägsstaten, den under Järnvägsstyrelsen lydande personal, som handhar skötseln af linjegöromålen. Denna personal, som utgöres af tjänstemän