för direkta biljetter äfvensom för direkt expedition af resgods utöfver den tillåtna frivikten, 25 kg., beräknas genom sammanläggning af de ord. afgifterna å hvarje järnväg. Så har ock intill 1906 års början egt rum i svensk samtrafik. I och med zontariffens införande å statens järnvägar i början af 1906 ändrades äfven samtrafikstarifferna, i det de enskilda järnvägarna i samtrafik med statens järnvägar och i allmänhet jämväl i trafik inbördes anslutit sig till zontariff systemet. Biljettprisen mellan två stationer beräknas därför numera genom summering af zontalen för resp. sträckor å vederbörande järnvägar och multiplicering af det sålunda erhållna talet med de zonpris, som gälla å statens järnvägar {jfr Järnvägstaxa). Hvarje järnvägsförvaltning eger själf bestämma, enligt hvilka grunder zontalen å järnvägen skola beräknas, förutsatt att järnvägens andelar af afgifterna i personsamtrafik icke öfverstiga resp. afgifter i järnvägens egen trafik. Afgifterna för resgodsöfvervikt beräknas fortfarande genom sammanläggning af resp. järnvägars ord. afgifter. — Direkt biljettförsäljning eger rum mellan en del svenska stationer samt norska, finska, danska, tyska, österrikiska, nederländska, belgiska, franska och engelska stationer. I samtrafik med utlandet gäller en och samma biljett ofta öfver flera vägar, möjliggörande för den resande att jämväl efter resans anträdande välja befordringsväg. För biljetten gäller dock ett visst pris, hvilket vanligtvis är beräknadt efter den billigaste befordringsvägen. Då biljetten användes öfver annan väg än den billigaste, måste vederbörande förvaltningar därför afstå från viss del af de ord. befordringsafgifterna, hvilka eljest bruka ligga till grund för afgifternas beräkning jämväl i den utländska samtrafiken. Förutom samtrafik medelst direkta biljetter mellan vissa stationer eger sådan rum med nästan samtliga järnvägar och en mängd ångbåtslinjer i alla europeiska stater med undantag af Ryssland, England, Spanien, Portugal och Grekland, äfvensom med järnvägar i Algeriet och Tunisien genom försäljning af s. k. kombinerade biljetter (se Biljett, fig. 4), hopsatta af kuponger, gällande för viss sträcka. De sträckor, för hvilka dylika kuponger kunna utställas, äro upptagna i en kupongförteckning, i hvilken vederbörande pris jämväl finnas angifna. Den enklaste formen af godssamtrafik är, att sändningarna expedieras direkt mellan stationer tillhörande olika järnvägsförvaltningar, men att fraktafgifterna dock beräknas efter hvarje järnvägs egen taxa. Sådan var ock den samtrafik, som först uppstod mellan svenska järnvägar. En dylik samtrafik är emellertid opraktisk, då det är fråga om trafik mellan ett flertal järnvägar med ett stort antal öfvergångsstationer, erbjudande val af olika trafikvägar. För en mera omfattande samtrafik är det nödvändigt att fastställa en gemensam taxa med en enda godsindelning samt bestämma samtrafiksvägarna för de olika stationsrelationerna. Tarifferna bildas ofta genom sammanläggning af de å hvarje järnväg gällande tarifferna, stundom med någon reducering. Detta förutsätter dock, att samma tariffsystem är gällande på de olika järnvägarna. Är så ej förhållandet, bruka vissa tariffklasser å resp. järnvägar anses motsvara vissa tariffklasser enligt den gemensamma godsindelningen. I andra fall kunna de direkta fraktsatserna vara uträknade på grundval af en för hela sträckan gällande genomgående tariff med eller utan tilläggsafgifter för hvarje järnväg. — Den nuvarande godssamtrafiken (1910) mellan de flesta järnvägar i Sverige är ordnad på sistnämnda sätt. För densamma gälla i hufvudsak statens järnvägars trafikreglemente, taxebestämmelser och godsindelning. Fraktsatserna äro bildade på grundval af statens järnvägars tariffsatser, hvarjämte i desamma ingå vissa tilläggsafgifter, olika för olika slag af transportföremål, för hvarje bana, hvaröfver transporterna framgå. Samtrafiksvägarna mellan stationerna äro fastställda enligt vissa regler, jämlikt hvilka hänsyn tages till väglängd och banantal. Det svenska samtrafikssystemet såväl i fråga om reglementariska bestämmelser som tariffer och godsindelning är gällande jämväl i trafik med Norge samt, i sistnämnda båda afseenden, äfven i den viktigaste trafiken med Danmark, nämligen med bl. a. stationerna i Köpenhamn. Hvad åter beträffar de reglementariska bestämmelserna gäller för trafiken med Danmark Internationella fördraget angående godsbefordring å järnväg, som innehåller bestämmelser, hvilka närmare fastslå det juridiska förhållandet mellan dels godsförsändare och järnväg, dels de i transporten deltagande järnvägarna sinsemellan. Det utgör sålunda ett slags internationellt trafikreglemente, som i 60 art. och s. k. verkställighetsbestämmelser i 11 §§ föreskrifver bl. a. villkoren för godsets mottagande till befordring, för transportens utförande, för dispositionsrättens utöfvande samt bestämmelser för godsets utlämning och föreskrifter ang. ersättning för försenadt, förkommet eller skadadt gods, hvaremot detsamma icke innehåller bestämmelser för fraktberäkningen, ej heller tariffer. Fördraget är af 14 okt. 1890 med tilläggsaftal 16 juli 1895 samt tilläggsfördrag 16 juli 1898 och 19 sept. 1906. I detsamma deltaga f. n. (1910) utom Sverige, som sedan 1 dec. 1907 officiellt anslutit sig till detsamma, och Danmark följande länder: Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Rumänien, Ryssland, Schweiz, Tyskland och Österrike-Ungern. Den af de kontraherande staterna sålunda bildade sammanslutningens angelägenheter handhafvas af en centralbyrå (i Bern). Hvad samtrafiken beträffar, för så vidt frågan gäller direkta tariffer och därmed sammanhängande bestämmelser, med utlandet utom Norge och Danmark, finnas f. n. (1910) direkta tariffer upprättade med stationer i Tyskland, Österrike-Ungern, Nederländerna, Belgien och Frankrike. Den viktigaste och mest omfattande samtrafiken såväl i fråga om stationernas antal som i öfrigt eger rum med Tyskland. I Sveriges samtrafik med detta land gälla gemensamma, för hela transportsträckan normerande taxebestämmelser och gemensamt allmänt tariffschema, omfattande såväl stycke- som vagnslastgods. De preussiska banornas godsindelning har antagits, och de direkta fraktsatserna för tariffschemats olika klasser ha bildats genom sammanslagning af svenska och tyska fraktafgifter (per 100 kg.) å ömse sidor om vissa gränspunkter. Fraktsatserna kunna beräknas och bildas öfver olika vägar, men i en gifven stationsrelation tillämpas alltid de billigaste satserna. Samtrafiksvägarna äro fastställda genom särskild öfverenskommelse mellan de båda ländernas järnvägsförvaltningar. För samtrafiken med