Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnvägssamtrafik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för direkta biljetter äfvensom för direkt
expedition af resgods utöfver den tillåtna
frivikten, 25 kg., beräknas genom sammanläggning
af de ord. afgifterna å hvarje järnväg. Så har
ock intill 1906 års början egt rum i svensk
samtrafik. I och med zontariffens införande
å statens järnvägar i början af 1906 ändrades
äfven samtrafikstarifferna, i det de enskilda
järnvägarna i samtrafik med statens järnvägar och
i allmänhet jämväl i trafik inbördes anslutit sig
till zontariff systemet. Biljettprisen mellan två
stationer beräknas därför numera genom summering
af zontalen för resp. sträckor å vederbörande
järnvägar och multiplicering af det sålunda
erhållna talet med de zonpris, som gälla å
statens järnvägar {jfr Järnvägstaxa). Hvarje
järnvägsförvaltning eger själf bestämma,
enligt hvilka grunder zontalen å järnvägen
skola beräknas, förutsatt att järnvägens
andelar af afgifterna i personsamtrafik icke
öfverstiga resp. afgifter i järnvägens
egen trafik. Afgifterna för resgodsöfvervikt
beräknas fortfarande genom sammanläggning
af resp. järnvägars ord. afgifter. — Direkt
biljettförsäljning eger rum mellan en del svenska
stationer samt norska, finska, danska, tyska,
österrikiska, nederländska, belgiska, franska
och engelska stationer. I samtrafik med utlandet
gäller en och samma biljett ofta öfver flera
vägar, möjliggörande för den resande att jämväl
efter resans anträdande välja befordringsväg. För
biljetten gäller dock ett visst pris, hvilket
vanligtvis är beräknadt efter den billigaste
befordringsvägen. Då biljetten användes öfver
annan väg än den billigaste, måste vederbörande
förvaltningar därför afstå från viss del af de
ord. befordringsafgifterna, hvilka eljest bruka
ligga till grund för afgifternas beräkning jämväl
i den utländska samtrafiken. Förutom samtrafik
medelst direkta biljetter mellan vissa stationer
eger sådan rum med nästan samtliga järnvägar och
en mängd ångbåtslinjer i alla europeiska stater
med undantag af Ryssland, England, Spanien,
Portugal och Grekland, äfvensom med järnvägar
i Algeriet och Tunisien genom försäljning
af s. k. kombinerade biljetter (se Biljett,
fig. 4), hopsatta af kuponger, gällande för
viss sträcka. De sträckor, för hvilka dylika
kuponger kunna utställas, äro upptagna i en
kupongförteckning, i hvilken vederbörande pris
jämväl finnas angifna.
Den enklaste formen af godssamtrafik är, att
sändningarna expedieras direkt mellan stationer
tillhörande olika järnvägsförvaltningar, men
att fraktafgifterna dock beräknas efter hvarje
järnvägs egen taxa. Sådan var ock den samtrafik,
som först uppstod mellan svenska järnvägar. En
dylik samtrafik är emellertid opraktisk, då det
är fråga om trafik mellan ett flertal järnvägar
med ett stort antal öfvergångsstationer,
erbjudande val af olika trafikvägar. För en
mera omfattande samtrafik är det nödvändigt
att fastställa en gemensam taxa med en enda
godsindelning samt bestämma samtrafiksvägarna
för de olika stationsrelationerna. Tarifferna
bildas ofta genom sammanläggning af de å
hvarje järnväg gällande tarifferna, stundom
med någon reducering. Detta förutsätter dock,
att samma tariffsystem är gällande på de olika
järnvägarna. Är så ej förhållandet, bruka vissa
tariffklasser å resp. järnvägar anses motsvara
vissa tariffklasser enligt den gemensamma
godsindelningen. I andra fall kunna de direkta
fraktsatserna vara uträknade på grundval af
en för hela sträckan gällande genomgående
tariff med eller utan tilläggsafgifter för
hvarje järnväg. — Den nuvarande godssamtrafiken
(1910) mellan de flesta järnvägar i Sverige
är ordnad på sistnämnda sätt. För densamma
gälla i hufvudsak statens järnvägars
trafikreglemente, taxebestämmelser och
godsindelning. Fraktsatserna äro bildade på
grundval af statens järnvägars tariffsatser,
hvarjämte i desamma ingå vissa tilläggsafgifter,
olika för olika slag af transportföremål,
för hvarje bana, hvaröfver transporterna
framgå. Samtrafiksvägarna mellan stationerna äro
fastställda enligt vissa regler, jämlikt hvilka
hänsyn tages till väglängd och banantal.
Det svenska samtrafikssystemet såväl i fråga
om reglementariska bestämmelser som tariffer
och godsindelning är gällande jämväl i trafik
med Norge samt, i sistnämnda båda afseenden,
äfven i den viktigaste trafiken med Danmark,
nämligen med bl. a. stationerna i Köpenhamn. Hvad
åter beträffar de reglementariska bestämmelserna
gäller för trafiken med Danmark Internationella
fördraget angående godsbefordring å järnväg,
som innehåller bestämmelser, hvilka närmare
fastslå det juridiska förhållandet mellan
dels godsförsändare och järnväg, dels
de i transporten deltagande järnvägarna
sinsemellan. Det utgör sålunda ett slags
internationellt trafikreglemente, som i 60
art. och s. k. verkställighetsbestämmelser i 11
§§ föreskrifver bl. a. villkoren för godsets
mottagande till befordring, för transportens
utförande, för dispositionsrättens utöfvande
samt bestämmelser för godsets utlämning och
föreskrifter ang. ersättning för försenadt,
förkommet eller skadadt gods, hvaremot
detsamma icke innehåller bestämmelser för
fraktberäkningen, ej heller tariffer. Fördraget
är af 14 okt. 1890 med tilläggsaftal 16 juli
1895 samt tilläggsfördrag 16 juli 1898 och 19
sept. 1906. I detsamma deltaga f. n. (1910)
utom Sverige, som sedan 1 dec. 1907 officiellt
anslutit sig till detsamma, och Danmark
följande länder: Belgien, Frankrike, Italien,
Luxemburg, Nederländerna, Rumänien, Ryssland,
Schweiz, Tyskland och Österrike-Ungern. Den
af de kontraherande staterna sålunda bildade
sammanslutningens angelägenheter handhafvas af
en centralbyrå (i Bern).
Hvad samtrafiken beträffar, för så vidt
frågan gäller direkta tariffer och därmed
sammanhängande bestämmelser, med utlandet
utom Norge och Danmark, finnas f. n. (1910)
direkta tariffer upprättade med stationer i
Tyskland, Österrike-Ungern, Nederländerna,
Belgien och Frankrike. Den viktigaste och
mest omfattande samtrafiken såväl i fråga om
stationernas antal som i öfrigt eger rum med
Tyskland. I Sveriges samtrafik med detta land
gälla gemensamma, för hela transportsträckan
normerande taxebestämmelser och gemensamt
allmänt tariffschema, omfattande såväl stycke-
som vagnslastgods. De preussiska banornas
godsindelning har antagits, och de direkta
fraktsatserna för tariffschemats olika klasser
ha bildats genom sammanslagning af svenska och
tyska fraktafgifter (per 100 kg.) å ömse sidor om
vissa gränspunkter. Fraktsatserna kunna beräknas
och bildas öfver olika vägar, men i en gifven
stationsrelation tillämpas alltid de billigaste
satserna. Samtrafiksvägarna äro fastställda
genom särskild öfverenskommelse mellan de båda
ländernas järnvägsförvaltningar. För samtrafiken
med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
