Jönköpings revir omfattar Tveta, Östbo och Västra härad af Jönköpings län och är uppdeladt i 3 bevakningstrakter (Värnamo, Eckersholms och Vrigstads). I reviret finnas 139 allmänna skogar om tills. 22,242 har, hvaraf 8 kronoparker med en areal af 7,217 har (år 1905). M—g.

Jönköpings slott och (påbörjade) fästningsverk 1605.

Jönköpings slott och fästningsverk. Redan på Birger jarls tid fanns i J. ett slott (”hus”). Det belägrades 1278 förgäfves af Johan Filipsson, intogs 1309 af konung Birgers danska hjälphär, men återtogs s. å. af hertig Erik, hvarefter det lär ha förstörts, men snart åter uppbyggts. 1545 började det förstärkas. Vid konung Gustafs rådslag i Vadstena i mars 1559 öfverlades bl. a. om önskvärdheten af dess bättre befästande, enär Jönköping i händelse af krigsfara skulle som gränsort vara samlingsplats för en del af hären. Erik XIV lät också 1567 byggmästaren Arendt de Roy anlägga en skans till stadens försvar, men detta kunde ej hindra Daniel Rantzau att på hösten s. å. bemäktiga sig densamma, som då afbrändes, hvarvid äfven det gamla slottet förstördes. 1593 anbefalldes påbörjandet af ett nytt ”hus”. Men planen modifierades sedermera så till vida, att det förutvarande välbelägna franciskanklostret skulle ombyggas till slott och befästas. Först 1600 togo arbetena härmed någon fart och omfattade dels det gamla klostrets ominredande och iståndsättande, dels anläggandet kring detsamma af en fyrhörnig bastionsbefästning med alla landlinjer kasematterade. Denna nya befästning, som från 1602 utfördes under byggmästaren Hans Flemings ledning, lades utomkring en förut befintlig, men då alldeles förfallen gammal jordvall, som förut, åtminstone delvis, omgifvit klosterbyggnaderna (se fig.). 1609 uppsattes ”staket” utomkring vallen, och en del af befästningarna var då så färdig, att de kunde bestyckas. 1612, när danskarna nalkades, lät ståthållaren Jesper Mattsson Krus antända själfva staden och drog sig inom befästningen, som emellertid ej blef utsatt för något anfall. Så snart faran var öfverstånden, återupptogos befästningsarbetena. Såväl den nya stadens uppbyggande, ”på Sanden”, som anordnandet af dess hamn, fullföljandet af slottsbefästningen och dennas förstärkande medelst en ”förborg” mellan slottet och Vättern samt uppförandet af ett staket rundt staden verkställdes under Flemings ledning. Efter dennes död (1623) öfvertogs arbetets ledning af ingenjör H. Thome, som 1627 uppgjorde en ny befästningsdessein, som fastställdes af konungen och äfven utstakades; men någon egentlig stadsbefästning kom aldrig till stånd mer än framför Österport, där jordverk 1634 igångsattes af generalkvartermästare Crail von Bamberg. 1636 utarbetade Örnehufwudh en ny dessein, som omfattade både staden och slottet, vid hvilket senare densamma sedan lände till efterrättelse vid arbetenas fortsättande. 1654 var allt befästningsarbete vid Jönköping nedlagdt, men 1656 iståndsattes slottsbefästning och förborg, hvarjämte provisoriska befästningar kring staden påbörjades. Freden i Roskilde var emellertid ej väl sluten, förrän alla tankar på stadsbefästning uppgåfvos. Sedan Erik Dahlbergh blifvit landshöfding i J., lät han restaurera slottsbyggnaderna. Jönköpings ”fästning” underhölls emellertid, ehuru med allt mindre omsorg; och 1737 lade en häftig vådeld slottet i aska. Några reparationsarbeten utfördes emellertid under 1790-talet. Sedermera fingo fästningsverken förfalla. Emellertid uppfördes åter en del byggnader inom fästningen, och i desamma inrymdes länshäkte, kronomagasin, länsarkiv m. m., hvarjämte en tyggård anordnats å förborgen, ty sedan gammalt hade en artillerigarnison varit förlagd i Jönköping; men sedan en vådeld 1835 härjat å förborgen, beslöts tygstationens förflyttande (till Karlsborg), och 1842 befallde K. M:t, att den i staden förlagda och till Göta artilleriregemente hörande artillerikommenderingen skulle indragas. Äfven fästningsverken hade nu börjat raseras, nämligen från 1833 för hamnkanalens utvidgande och från 1847 för att lämna fyllningsämnen till en vågbrytare samt för planering längs Munksjön. Från 1836 hade äfven det ena området efter det andra upplåtits till staden bl. a. för uppförande af skolbyggnad samt till promenadplatser; och slutligen medgafs 1856, att för anläggandet af en då fastställd strandgata längs staden fyllningsämnen fingo tagas från de återstående delarna af fästningen, som sålunda nu jämnades med marken. L. W:son M. Jönköpings tändsticksfabrik började sin tillverkning 1845 i en förhyrd lokal i envåningshuset i sydvästra hörnet af Barnarps- och Västra storgatan. Grundläggare var J. E. Lundström, med hvilken brodern K. F. Lundström 1846 förenade sig, och båda inköpte 1847 en åkerlycka vid Vätterns strand, där några fabriksbyggnader uppfördes. Redan 1858 kunde bröderna tillverka och afsätta närmare 12 mill. elddon (askar). Till en början tillverkades vanliga fosforstickor, men sedan J. E. Lundström 1855—56 tagit patent i flera länder på sin viktiga uppfinning af fosforfria (säkerhets-)tändstickor, växte exporten hastigt. 1857 ombildades företaget till aktiebolag, med J. E. Lundström som disponent till 1863, därefter A. B. Hay till 1898. Det är företrädesvis genom hans ledning, som fabriken — trots skarp konkurrens inom och utom landet — med tillgodogörande af alla de mekaniska förbättringar, som gjordes på tändsticksindustriens område (genom A. L. Sjöberg och Alex. Lagerman), blifvit ett storindustriellt företag, som gjort namnet Jönköping kändt långt utom civilisationens råmärken. Under den tid Hay hade sin verksamhet vid fabriken, såldes tändstickor för mer än 65 mill. kr., och i arbetslöner utbetalades 15 mill. kr. Nu tillverkas omkr.