Königin Maria-hütte, bestående af flera masugnar, gjuterier, valsverk, martinverk och maskinverkstäder, hvilka sysselsätta omkr. 2,000 arbetare. (J. F. N.) Kainsk, kretshufvudstad i rysk-sibiriska guvern. Tomsk, vid Tom och sibiriska järnvägen. 5,858 inv. (1897). J. F. N. Kainsmärke, eg. det tecken, som Herren gaf brodermördaren Kain (se d o.) för att skydda honom från blodshämnden. Ordet nyttjas dock allmänt i den mening, att en människa bär i sina drag liksom märke på sin ondska eller af ett brott, som hon begått. Kainunselkä benämndes förr ”en gren af den finska landtryggen”, men utgör enligt nyare uppfattning ingen landtrygg, utan endast en vattendelare omkring Ule-vattnen. Högsta punkten är 334 m. ö. h. J. E. R. Kainz [kā'ints], Joseph, tysk skådespelare, f. 1858 i Wieselburg i Ungern, hade engagemang bl. a. vid ”Meiningarnas” trupp 1877—80 och vid hofteatern i München 1880—83, där han tillhörde konung Ludvig II:s närmare vänkrets, hvarefter han tillhörde (1883—99) Deutsches theater i Berlin och sedan varit anställd vid Burgteatern i Wien, där han 1910 erhöll lifstidsengagemang. K. har vunnit ryktbarhet som scenisk realist, i synnerhet stark, när det gäller att utveckla lidelsens elementära makt. Till hans förnämsta roller höra Don Carlos, Romeo, Prinz von Homburg (i Kleists drama), Hamlet, Franz Moor, Konungen i Fuldas ”Der talisman” och i Grillparzers ”Jüdin von Toledo”, Marcus Antonius i Shaksperes ”Julius Caesar”, Klockgjutaren i Hauptmanns ”Versunkene glocke” och Misantropen (i Molières skådespel). Se biogr. af Gregori (2:a uppl. 1905). Kaipara harbour [ka͡ipā'rā hā'bə], stor vik på västra kusten af Nya Zeelands nordö. J. F. N. Kaipiais, by i Finland nära Värrälä vid Kymmeneälf. I juli 1789 hade ryssarna under Denisov vid K. intagit en stark ställning, som skyddades af flera batterier samt förhuggningar. 15 juli anföllo svenskarna under generalmajor Kaulbars och lyckades skjuta en förhuggning i brand, men kunde ej bemäktiga sig de fientliga batterierna, utan tvingades af elden från dem att på aftonen draga sig tillbaka först till Uttismalm under oupphörligt förföljande från ryssarnas sida, hvarvid ej obetydliga förluster ledos, och sedan till Kovalla, där läger slogs 16; men 18 juli drog sig Kaulbars vidare tillbaka till Värrälä, hvarefter Kovalla besattes af ryssarna, som där byggde batterier mot Värrälä. L. W:son M. Kaiping. 1. Stad i kinesiska prov. Tschili, 120 km. n. ö. om Tien-tsin, vid järnvägen Tien-tsin—Schan-hai-kwan, med rika kolgrufvor. — 2. Stad i kinesiska prov. Schön-king (Mandschuriet), nära östra kusten af Liau-tung-viken och vid järnvägen Niu-tschwang—Port Arthur, med ståtliga, af granit byggda hus. Japanerna stormade det af ryssarna då innehafda K. 9 juli 1904 och banade sig därigenom väg till Niu-tschwang. J. F. N. Kaira [ka͡i'rā]. 1. Distrikt i brittiska Indien, Gujarat, presidentskapet Bombay. 4,167 kvkm. 716,332 inv. (1901). — 2. Hufvudstad i nämnda distrikt. 10,392 inv. (1901). K. är en mycket gammal stad, är omgifvet af murar och har ett rikt utsmyckadt jainatempel. Kairamo, Alfred Osvald, finsk botanist, politiker, f. 4 okt. 1858 i Jakobstad, son till lyceirektorn Alfred Kihlman (f. 1825, d. 1904), en framstående finansman och medlem af många landtdagar. Sonen blef 1883 filos. doktor, 1885 docent och 1897 e. o. professor i botanik vid Helsingfors’ universitet. K:s viktigaste vetenskapliga verksamhet utgöres af studier om säcksvamparna, Zur entwickelungsgeschichte der Ascomyceten (1883), växtbiologiska undersökningar i Lappmarken, bl. a. rörande skogsgränsen, fenologiska iakttagelser och i sammanhang därmed forskningar ang. nattfrosterna i Finland. Äfven som museiman har han verkat och tagit betydande del i utarbetandet af ”Herbarium musei fennici”. K., som tillhör det gammalfinska undfallenhetspartiet, kallades 1903 till senator och chef för jordbruksexpeditionen. Den politiska stormen i nov. 1905, som rensade senaten, nödgade äfven K. att försvinna därifrån. Därefter har han deltagit i det politiska lifvet som led. i landtdagen, där han räknats som en af de ledande inom sitt parti. 1906 utbytte han det svenska namnet Kihlman mot det finska Kairamo. T. C. Kairana [ka͡irānā], stad i distriktet Muzaffarnagar, United provinces Agra and Oudh, Indien. 19,304 inv. (1901). Kairo (Kahira), arab. Masr (Misr) l. i högtidlig stil Masr el-kahira (”det segerrika Masr”, af hvilket biord de europeiska namnformerna Kairo, eng. Cairo, fr. le Caire, ry. Kair äro härledda), Egyptens hufvudstad och Afrikas största stad, ligger vid Nilens högra strand (30° 6′ n. br., 31° 26′ ö. lgd), 20 km. s. om det ställe, där Nilen delar sig i två stora hufvudarmar, och bildar sålunda gränspunkten mellan Öfre Egypten och Deltat. I s. och ö. stöter stadens område omedelbart till arabiska öknen, hvars högsta del, den nakna Mokattam-kedjan (210 m.), med sin västra ända berör stadens sydöstligaste punkt (citadellet). I v. har K. på sista tiden utbredt sig ända fram till Nilen, så att det i n. v. öfverskridit den forna stadsgränsen, Ismailijeh-kanalen, och förenat sig med hamnstaden Bulak samt i s. v. når ända fram till Gamla Kairo (se nedan). Genom sin bangård vid nyssnämnda kanal står staden i förbindelse med Deltats hela järnvägsnät, städerna Ismailija och Sues vid Sueskanalen samt de varma baden vid Heluan, s. om K., och genom den på andra sidan Nilen liggande stationen Bulak ed-Dakrur med den mellan Alexandria och Kartum gående järnvägen. En järnvägsförbindelse med Kaplandet håller nu på att utföras (se Kap—Kairojärnvägen). Staden omgifves i s. och ö. af en mur med ett tjugutal portar (af hvilka flera, såsom Bab-en-nasr, ”segerporten”, och Bab-el-futuh, ”stormningens port”, äro i arkitektoniskt hänseende intressanta) och behärskas i militäriskt hänseende af det i sydöstra hörnet högt liggande citadellet, el-kál‘a (se pl., fig. 1 och 5). Dess areal är omkr. 28 kvkm. 654,476 inv. (1907), hvaraf omkr. 40,000 européer (mest greker, italienare, engelsmän, fransmän och österrikare), ungefär 20,000 kopter och orientaliska kristna, 13,000 judar samt återstoden muhammedaner af afrikansk, arabisk eller turkisk härkomst. Staden består af tre hufvuddelar: gamla staden, i n. ö. och s., upptagande 2/3 af hela området, nya staden, Ismailia, myndigheternas och den europeiska koloniens säte, samt hamnstaden Bulak. I Gamla staden, med dess smala, krokiga gator (se