Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kagg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Königin Maria-hütte, bestående af flera
masugnar, gjuterier, valsverk, martinverk och
maskinverkstäder, hvilka sysselsätta omkr. 2,000
arbetare.
(J. F. N.)
Kainsk, kretshufvudstad
i rysk-sibiriska guvern. Tomsk, vid Tom
och sibiriska järnvägen. 5,858 inv. (1897).
J. F. N.
Kainsmärke, eg. det tecken, som Herren gaf
brodermördaren Kain (se d o.) för att skydda
honom från blodshämnden. Ordet nyttjas dock
allmänt i den mening, att en människa bär i
sina drag liksom märke på sin ondska eller af
ett brott, som hon begått.
Kainunselkä benämndes förr ”en gren
af den finska landtryggen”, men utgör
enligt nyare uppfattning ingen landtrygg,
utan endast en vattendelare omkring
Ule-vattnen. Högsta punkten är 334 m. ö. h.
J. E. R.
Kainz [kā’ints], Joseph, tysk skådespelare,
f. 1858 i Wieselburg i Ungern, hade engagemang
bl. a. vid ”Meiningarnas” trupp 1877—80 och
vid hofteatern i München 1880—83, där han
tillhörde konung Ludvig II:s närmare vänkrets,
hvarefter han tillhörde (1883—99) Deutsches
theater i Berlin och sedan varit anställd
vid Burgteatern i Wien, där han 1910 erhöll
lifstidsengagemang. K. har vunnit ryktbarhet
som scenisk realist, i synnerhet stark, när
det gäller att utveckla lidelsens elementära
makt. Till hans förnämsta roller höra Don Carlos,
Romeo, Prinz von Homburg (i Kleists drama),
Hamlet, Franz Moor, Konungen i Fuldas ”Der
talisman” och i Grillparzers ”Jüdin von Toledo”,
Marcus Antonius i Shaksperes ”Julius Caesar”,
Klockgjutaren i Hauptmanns ”Versunkene glocke”
och Misantropen (i Molières skådespel). Se
biogr. af Gregori (2:a uppl. 1905).
Kaipara harbour [ka͡ipā’rā hā’bə], stor vik
på västra kusten af Nya Zeelands nordö.
J. F. N.
Kaipiais, by i Finland nära Värrälä vid
Kymmeneälf. I juli 1789 hade ryssarna under
Denisov vid K. intagit en stark ställning,
som skyddades af flera batterier samt
förhuggningar. 15 juli anföllo svenskarna under
generalmajor Kaulbars och lyckades skjuta en
förhuggning i brand, men kunde ej bemäktiga sig
de fientliga batterierna, utan tvingades af elden
från dem att på aftonen draga sig tillbaka först
till Uttismalm under oupphörligt förföljande
från ryssarnas sida, hvarvid ej obetydliga
förluster ledos, och sedan till Kovalla, där
läger slogs 16; men 18 juli drog sig Kaulbars
vidare tillbaka till Värrälä, hvarefter Kovalla
besattes af ryssarna, som där byggde batterier
mot Värrälä.
L. W:son M.
Kaiping. 1. Stad i kinesiska prov. Tschili, 120
km. n. ö. om Tien-tsin, vid järnvägen
Tien-tsin—Schan-hai-kwan, med rika kolgrufvor. — 2. Stad
i kinesiska prov. Schön-king (Mandschuriet),
nära östra kusten af Liau-tung-viken och vid
järnvägen Niu-tschwang—Port Arthur, med ståtliga,
af granit byggda hus. Japanerna stormade det
af ryssarna då innehafda K. 9 juli 1904 och
banade sig därigenom väg till Niu-tschwang.
J. F. N.
Kaira [ka͡i’rā]. 1. Distrikt i brittiska
Indien, Gujarat, presidentskapet Bombay. 4,167
kvkm. 716,332 inv. (1901). — 2. Hufvudstad i
nämnda distrikt. 10,392 inv. (1901). K. är en
mycket gammal stad, är omgifvet af murar och
har ett rikt utsmyckadt jainatempel.
Kairamo, Alfred Osvald, finsk botanist,
politiker, f. 4 okt. 1858 i Jakobstad, son
till lyceirektorn Alfred Kihlman (f. 1825,
d. 1904), en framstående finansman och medlem af
många landtdagar. Sonen blef 1883 filos. doktor,
1885 docent och 1897 e. o. professor i botanik
vid Helsingfors’ universitet. K:s viktigaste
vetenskapliga verksamhet utgöres af studier om
säcksvamparna, Zur entwickelungsgeschichte der
Ascomyceten (1883), växtbiologiska undersökningar
i Lappmarken, bl. a. rörande skogsgränsen,
fenologiska iakttagelser och i sammanhang
därmed forskningar ang. nattfrosterna i
Finland. Äfven som museiman har han verkat och
tagit betydande del i utarbetandet af ”Herbarium
musei fennici”. K., som tillhör det gammalfinska
undfallenhetspartiet, kallades 1903 till senator
och chef för jordbruksexpeditionen. Den politiska
stormen i nov. 1905, som rensade senaten,
nödgade äfven K. att försvinna därifrån. Därefter
har han deltagit i det politiska lifvet som
led. i landtdagen, där han räknats som en af de
ledande inom sitt parti. 1906 utbytte han det
svenska namnet Kihlman mot det finska Kairamo.
T. C.
Kairana [ka͡irānā], stad i distriktet
Muzaffarnagar, United provinces Agra and Oudh,
Indien. 19,304 inv. (1901).
Kairo (Kahira), arab. Masr (Misr) l. i högtidlig
stil Masr el-kahira (”det segerrika Masr”, af
hvilket biord de europeiska namnformerna Kairo,
eng. Cairo, fr. le Caire, ry. Kair äro härledda),
Egyptens hufvudstad och Afrikas största stad,
ligger vid Nilens högra strand (30° 6′ n. br.,
31° 26′ ö. lgd), 20 km. s. om det ställe, där
Nilen delar sig i två stora hufvudarmar, och
bildar sålunda gränspunkten mellan Öfre Egypten
och Deltat. I s. och ö. stöter stadens område
omedelbart till arabiska öknen, hvars högsta
del, den nakna Mokattam-kedjan (210 m.), med
sin västra ända berör stadens sydöstligaste
punkt (citadellet). I v. har K. på sista
tiden utbredt sig ända fram till Nilen,
så att det i n. v. öfverskridit den forna
stadsgränsen, Ismailijeh-kanalen, och förenat
sig med hamnstaden Bulak samt i s. v. når
ända fram till Gamla Kairo (se nedan). Genom
sin bangård vid nyssnämnda kanal står staden
i förbindelse med Deltats hela järnvägsnät,
städerna Ismailija och Sues vid Sueskanalen samt
de varma baden vid Heluan, s. om K., och genom
den på andra sidan Nilen liggande stationen
Bulak ed-Dakrur med den mellan Alexandria och
Kartum gående järnvägen. En järnvägsförbindelse
med Kaplandet håller nu på att utföras (se
Kap—Kairojärnvägen). Staden omgifves i s. och
ö. af en mur med ett tjugutal portar (af hvilka
flera, såsom Bab-en-nasr, ”segerporten”,
och Bab-el-futuh, ”stormningens port”,
äro i arkitektoniskt hänseende intressanta)
och behärskas i militäriskt hänseende af det
i sydöstra hörnet högt liggande citadellet,
el-kál‘a (se pl., fig. 1 och 5). Dess areal
är omkr. 28 kvkm. 654,476 inv. (1907), hvaraf
omkr. 40,000 européer (mest greker, italienare,
engelsmän, fransmän och österrikare), ungefär
20,000 kopter och orientaliska kristna, 13,000
judar samt återstoden muhammedaner af afrikansk,
arabisk eller turkisk härkomst. Staden består af
tre hufvuddelar: gamla staden, i n. ö. och s.,
upptagande 2/3 af hela området, nya staden,
Ismailia, myndigheternas och den europeiska
koloniens säte, samt hamnstaden Bulak. I Gamla
staden, med dess smala, krokiga gator (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
