fig. 3), där de höga, gula kalkstenshusen ofta beröra hvarandra med sina utbyggda fönster (masjrebijja), och dess mörka öfverbyggda basarer, koncentrerar sig det rent orientaliska lifvet. Den förnämsta gatan, El-múski, som dock numera nästan h. o. h. upptages af europeiska bodar, erbjuder, med sin fortsättning österut Sikke el-Gedide (Rue neuve) och de angränsande basargatorna, ett i hög grad brokigt och intressant folklif. Där finnas ock en mängd offentliga, ofta skönt utsirade brunnar, sebil, mer än hundra österländska bad samt tusentals små arabiska kaféer, ofta bestående af blott ett enda rum utan golf i jordvåningen och med blott några stolar och bänkar af palmkvistar till möblering. Den nya stadsdelen, Ismailia, till stor del ett verk af kediven Ismail, är h. o. h. byggd efter europeiskt mönster med breda gator och bulevarder samt en mängd nya palatslika byggnader, hvilka dock ej ega något arkitektoniskt intresse. Där ligga börsen, posten, Bank of Egypt, Anglo-Egyptian bank, Banque impériale Ottomane, Crédit Lyonnais, Credit foncier égyptien m. fl. bankinstitut, det egyptiska fornsaksmuseet i en nybyggnad nära bron öfver Nilen, franska arkeol. institutet, operan, fransk teater, flera storartade hotell, eleganta kaféer m. m. I norra delen af Ismailia, i själfva medelpunkten bland de nyssnämnda byggnaderna, utbreder sig den berömda Esbekijeträdgården (se fig. 4), en aflång åttahörning, af 8,25 har i areal, som med sin rika tropiska och subtropiska växtvärld, sina glittrande bassänger och sin ständigt solskensklara himmel är den skönaste plats någon stad kan uppvisa inom sina murar. Den är omgifven af nästan alla K:s stora hotell, operahuset, postbyggnaden och börsen. Den tredje stadsdelen, Bulak, utgör genom sitt läge vid Nilen den naturliga samlingspunkten för K:s ganska betydande sjöfart, i synnerhet importen från Öfre Egypten, Sudan och Central-Afrika. Äfven för Arabien och östra Afrika är K. den förnämsta afsättningsorten, och såväl därigenom som genom sin ej obetydliga industri försvarar K. sin plats som Egyptens förnämsta handelsstad. — Ehuru i sina äldre delar trångt och smutsigt, är K. en af de arkitektoniskt mest betydande städer i världen, och särskildt fäster sig intresset i detta afseende vid moskéer, grafmonument, brunnar, portar m. m. Främst är att nämna Sultan Hasans moské (se fig. 1), vid Rumele-platsen nedanför citadellets murar, hvilken uppfördes 1356—59 och utgör den arabiska byggnadskonstens mest betydande verk. Särskildt anmärkningsvärda äro dess minareter, den högsta 81,6 m., och dess hufvudportal, en 20 m. hög nisch med stalaktithvalf och i sten snidade arabesker. Därnäst komma Ibn-tuluns storartade moské (den äldsta i K., 876—878), El-ghuris och Muhammed Alis moské l. Alabastermoskén (fig. 2), som (fullbordad 1857) ligger inom citadellets murar, där f. ö. finnas 2 andra moskéer och flera andra stora byggnader. K. har ett stort antal kungliga palats, af hvilka Abdinpalatset är den nuv. kedivens officiella residens (hans bostad är palatset vid Kubbe n. ö. om K.), och omkr. 500 moskéer (en stor del i ruiner). I El-asharmoskén, byggd 973, inrättades 988 en högskola, islams förnämsta, som ännu på 1880-talet hade omkr. 7,000 studerande och 230 professorer, men som nu till följd af det engelska inflytandet i Egypten icke obetydligt gått tillbaka. Vid folkräkningen 1897 beboddes moskén af 6,923 pers. Den första elementarundervisningen meddelas i flera hundra småskolor. Dessutom finnes i K. en mängd efter europeiskt mönster, inrättade institutioner: ett stort hospital, Kars-el-‘ain (”källslottet”), med medicinsk högskola, vidare jurist- och ingenjörskolor, krigsskola, veterinärinstitut, stort kemisk-farmaceutiskt laboratorium, några flickskolor samt ett institut för blinda och döfstumma. Af särskildt högt värde äro det vice-kungliga biblioteket (omkr. 42,000 bd, hvaraf 24,135 arabiska, mest manuskript), förvaradt i en nybyggnad vid Bab el-chalk, som ock innesluter det arabiska museet och framför allt det stora museet för egyptiska fornlämningar, hvilket 1903 flyttades till K. från sin tillfälliga bostad i Gise. Härtill komma flera af den europeiska kolonien grundlagda och underhållna institutioner: ett storartadt hospital, en mängd goss-, flick- och missionsskolor, föreningar, hvaribland det af Schweinfurth stiftade Geografiska sällskapet, med stort bibliotek, m. m. I Bulak finnes ett berömdt statstryckeri, måhända den mest betydelsefulla af alla Muhammed Alis skapelser. Där tryckes Egyptens enda officiella tidning, ”Wakaji masrijje” (Egyptiska händelser), af högst torftigt innehåll. I själfva K. finnas många enskilda boktryckerier, och där utgifvas åtskilliga tidningar på arabiska, franska, grekiska och italienska; af dessa äro de arabiska de betydligaste, ehuru äfven de efter europeiska begrepp äro oansenliga. Industrien omfattar hufvudsakligen tillverkning af papper, socker, möbler, vagnar, bomulls- och halfsidentyger. — K. är vicekonungens (kedivens) residens och säte såväl för alla Egyptens administrativa institutioner som för en internationell domstol af första instans. Äfven de främmande makternas representanter (generalkonsuler) i Egypten pläga oftast öfver vintern residera i K., som då utvecklar ett synnerligen bullersamt sällskapslif, besökt som K. då är af turister från hela världen, men främst af anglo-amerikaner. Staden bildar under egen guvernör, muhafis, en särskild förvaltningskrets med 15,7 kvkm. kulturjord indelad i 12 distrikt. — Som klimatisk kurort för bröstlidande lämpar sig själfva K. enligt nu gängse åsikter knappast. Det oroliga lifvet, larmet på gatorna, den relativt höga fuktighetshalten till följd af nordanvinden och närheten till deltat och ej minst gatudammet verka i detta hänseende ogynnsamt. Torrare och renare luft samt lugnare omgifning erbjuda Mena-house-hotellet vid Gises pyramider vid ökenranden och Heluan s. om K. Medeltemperaturen i K. är för året 21,3° (för jan. 12,1°, för juli 29°); regn faller endast under vintern och äfven då ytterst sällan. I K:s närmaste omgifning (se kartan) äro framför allt att märka de s. k. ”kalifgrafvarna” i ö. och deras fortsättning på andra sidan citadellet, ”mamlukgrafvarna” (fig. 6), i s., härliga kupolbyggnader på fyrkantig grund från den arabiska konstens blomstringstid. Bland de förra utmärka sig företrädesvis sultan Barkuks (från början af 1400-talet) och Kait bejs (från 1463, restaurerad 1898) mausoléer för rikedom och elegans. Mellan kalifgrafvarna och stadsmuren, just där El-múskis fortsättning, Rue neuve, mynnar ut, höjer sig den bekanta väderkvarnskullen, från hvars topp man har en härlig utsikt