Fig. 3. Schweizisk målad praktkakelugn från 1600-talet.

Fig. 4. Nordtysk (Lüneburg-) kakelugn från 1600-talet.

Exempelvis äro många sådana funna äfven i Stockholm. Fig. 2 visar en grönglaserad sydtysk ugn från 1500-talets slut. Kaklen äro så stora, att hvarje parti innehåller endast en rad bladkakel. Orneringen är i relief. — Som prof på 1600-tals-kakelugnarna afbildas här en schweizisk målad praktugn och en af de vanliga nordtyska (Lüneburg). Den förra (fig. 3), som är en sättugn, d. v. s. eldas genom väggen, liksom de flesta kakelugnar i Alpländerna och Tyskland, är utförd i flera färger mot hvit botten, med mytologiska scener och långa inskriptioner, allt i öfverensstämmelse med den då rådande smaken. Tillverkare var Abraham Pfau i Winterthur, 1687; han tillhörde en mycket berömd schweizisk släkt af kakelugnsfabrikanter. Deras varor stå nu i fabulösa pris, och många ha exporterats till olika länder. Med rätta räknas dessa ugnar bland tidens stoltaste konstindustriprodukter. Lüneburg-ugnen (fig. 4) består af kakel med hvit relief mot blå botten, en dekorering, som under 1600-talet värderades flerstädes kring Östersjön. Kakeltyperna i dessa ugnar ha också tjänat som förebilder för dem, som samtidigt tillverkades i Sverige. Några af de här i landet bevarade orubbade kakelugnarna från denna tid finnas på Skokloster (en af dem är afbildad i art. Eldstad, fig. 8). Dessa äro, liksom de flesta i utlandet bevarade, tillverkade för välbärgadt folks hus. — Den stora nyheten i 1700-talets kakelugnsfabrikation äro styckkaklen. Fig. 5 visar en typisk sådan rokokougn med rik dekorering i relief och en krönfigur i friskulptur. I vissa trakter trängde dessa ugnar ut de af bladkakel uppförda; i andra tyckes åter fabrikationen af det sistnämnda slaget ugnar ha skjutit ny fart. Ett sådant centrum var Hamburg, ett annat var Stockholm. Under Rörstrandsfabrikens första år tillverkades — liksom krukmakarna tidigare hade gjort — ugnar af små kvadratiska kakel med grön glasyr eller med blåa figurer mot hvit botten. Fram emot 1750 kom till Sverige en ny ugnsform: den plana ugnen med skänk, vid hvilkens konstruerande man tydligen rönt inflytande från den franska praktspiseln. Samtidigt upptogos flera nya kakeltyper. Fig. 6 visar en karakteristisk sådan kakelugn af det äldre slaget med dekorering i blått och hvitt, stora smidda ugnsluckor och träfötter. Så vidt vi veta, kom först något senare den runda kakelugnen i bruk. Fig. 7 visar en gustaviansk, ovanligt väl bibehållen sådan, insatt i en hörnnisch. Man plägar kalla alla dylika ugnar i Stockholm för Mariebergsugnar. Otvifvelaktigt är detta oriktigt, då Rörstrand, som var i verksamhet under hela perioden, säkerligen fabricerat flertalet af dessa. — Empiretidens ugnar i Sverige utmärkas af hvita kakel; en prydlig sådan från f. d. Riksbankshuset vid Järntorget är afbildad i fig. 8. Den hvita glasyren bibehölls därefter länge. ”Kolonnkakelugnen” var en under slutet af 1700-talet och förra delen af 1800-talet ganska vanlig kakelugnstyp (fig. 9), hvars nedre del intill 1,2 à l,5 meters höjd är fyrkantig och utbildad som en kolonnpiedestal; den öfre delen är