Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaklack ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kratein, härska), de sämstes välde eller
öfvermakt i ett samhälle, i motsats till
aristokrati (se d. o.).
Kaklack. Se Gummilacka.
Kakodemon (af grek. kakos, ond, och daimon,
ande), ond ande, skadeande. Jfr Demon och Djäfvul.
Kakodyl, kem., en af arsenik och metyl sammansatt
radikal, As (CH3)2, som i fritt tillstånd bildar
föreningen As2 (CH3)4. Kakodyl förekommer i den
s. k. Cadetska vätskan, destillationsprodukten
af arseniksyrlighet och ättiksyrans salter,
och framställdes i rent tillstånd af Bunsen
1842. Den är en vattenklar, starkt ljusbrytande,
själfantändlig, giftig vätska. I kemiskt
hänseende är kakodylradikalen 1- till 3-atomig,
ger med klor kloriderna As (CH3)2 Cl och
As (CH3)2 Cl3, med syre den positiva
kakodyloxiden, As2 (CH3)4 O, som motsvaras af
salter, och den enbasiska kakodylsyran,
As (CH3)2 O . OH. Cyan-kakodyl, As(CH3)2 CN, bildar färglösa, vid 33° smältande kristaller och är
högst giftig. Små mängder af dess ånga förorsaka
vid inandning stelhet i händer och fötter,
svindel och medvetslöshet. — Kakodylsyran
har i form af natriumsalt vunnit ett visst
intresse som läkemedel. Preparatet är ett hvitt,
i vatten lösligt pulver. Arseniken är däri fast
bunden vid metyl-(CH3)-grupperna och verkar ej
direkt giftigt; men i organismen eger småningom
rum en afspjälkning af verksam arsenik eller
arsenikförening, hvaraf terapeutiska och, vid
stora doser, giftiga verkningar kunna uppstå. En
del kakodylsyradt salt afgår osönderdeladt
med urinen. Hur riklig afspjälkningen af
verksam arsenik blir, kan ej beräknas, på
grund hvaraf medlets praktiska användning är
förbunden med svårigheter. En annan olägenhet
ligger däri, att efter intagning en del af
syran reduceras till kakodyloxid och kakodyl
(se ofvan), som afgår med utandningsluften
och meddelar denna en synnerligen elak lukt —
däraf namnet (af grek. kakos, elak, odme,
lukt, och hyle, ämne). Vid insprutning under
huden iakttages ej denna lukt. Medlet har
rekommenderats, särskildt af franska läkare,
för behandling af lungsot samt försökts äfven
i andra fall, då förr vanliga arsenikpreparat
brukats, dock utan att kunna vinna allmännare
förtroende. Dosen är 5—10 cg. 3 à 4 gånger
dagligen, vid insprutning ungefär hälften.
P. T. C. (H. E.) C. G. S.
Kakodyloxid, kem. Se Kakodyl.
Kakodylsyra, kem. farm. Se Kakodyl.
Kakofoni (af grek. kakos, dålig, och
fone, ljud) l. Missljud. 1. Språkv., en af
äldre språkforskare (och väl äfven nyare
skolgrammatiker) använd förklaringsgrund
till ljudöfvergångar. Man föreställde sig,
att förbindelsen af vissa språkljud verkade
obehagligt på ”örat”. Till undvikande af detta
missljud eller för ”välljudets” skull (jfr
Eufoni) lät man då t. ex. lat. scribo
i perf. blifva scripsi i st. f. scribsi, och
af samma anledning skulle t. ex. k bortfalla
i uttalet af svenskt. Nu inser man dock, att
ljudöfvergångarna bero på psykologiska och
fysiologiska orsaker, icke på estetiska.
2. Ret. I den omsorgsfullt vårdade stilen
undvikes i regel hvarje ordförbindelse,
som vållar obehag vid uttalet (genom
konsonanthopning, störande ljudlikhet eller
liknande), hvilket man vanligen
kallar kakofoni, i motsats mot eufoni. Fasta regler
för att undgå kakofoniska ljudförbindelser ha
likväl ej utbildats annat än i enstaka fall under
vissa litteraturperioder (t. ex. i fråga om
hiatus). Speciella undersökningar rörande
hithörande frågor saknas så godt som alldeles.
1. Lll. 2. R—n B.
Kakografi (af grek. kakos, dålig, och grafein,
skrifva), felaktig skrifning, dålig stafning,
motsatsen till ortografi. Man har försökt att
för vinnande af säkerhet i rättstafning bruka
”kakografiska öfningar” (sådana förekomma
t. ex. i ”Praktisk anwisning till swenska
stilöfningar” af J. A. Cedervall, I. 1846; 3:e
uppl. 1863), d. v. s. stycken fulla af staffel,
som af lärjungarna skulle rättas. Sådana öfningar
verka dock blott förvirrande. Uttrycket kakografi
brukas äfven om dåliga ortografisystem, i hvilka
ljud och tecken ej motsvara hvarandra (t. ex. i
engelskan och svenskan).
Lll.
Kakortok, fordom kyrka vid Igalikofjorden i
Österbygden (Syd-Grönland) på Grönland, af
hvilken ännu ruiner finnas kvar. Se Grönland,
pl. (fig. 8).
Kakosjnik, ry. Se Kokosjnik.
Kakosyntheton, grek. (af kakos, dålig, och
synthetos, sammansatt), oriktigt sammansatt ord.
Kakskerta, ö om 31 kvkm. utanför Åbo, bildar
ett kapell under S:t Karins socken, Finland.
Kaktéer, bot., växter hörande till Cactaceæ.
Kaktusfikon, bot. Se Opuntia.
Kaktusväxter, bot. Se Cactaceæ.
Kakuminaler (af lat. cacumen, topp), språkv.,
en af M. Müller införd benämning på en grupp
konsonanter, som eljest kallas dels cerebraler
(öfv. af sanskr. murdhanja), dels lingvaler
det ena lika olämpligt som det andra. De
återgifvas vid transkription af indisk text
i latinsk skrift vanligen med underpunkterade
bokstäfver ṭ, ṭh, ḍ, ḍh, ṇ, och i systemet föras
till denna grupp äfven vanligt tungspets-r och
ett s-ljud. Kakuminalerna beskrifvas som bildade
med ”omvänd tunga”, eller med tungspetsen riktad
uppåt mot gomtaket (däraf namnet), och sådant är
uttalet med säkerhet i nyindiska språk (t. ex. i
hindi). Med mindre rätt likställas de med
vanligt eng. t, d och uppsvenskt rt, rd o. s. v.,
som bildas med tungspetsen mot tandlådorna och
lämpligen kallas supradentaler (se d. o.) eller
alveolarer. I svenska landsmålsalfabetet
uppföras som kakuminaler dels s. k. ”tjockt” l
(i norra och mellersta Sveriges folkmål), dels
de ljud, som ersätta förbindelser af tjockt l
med följande t, d, s, n, såsom i svade, sväljde,
svat, svalt, an, aln, has, hals, såvida tungan
vid bildningen af dessa ersättningsljud är riktad
mot gomtaket och ej blott mot tandlådorna, såsom
i somliga mål är fallet. Våra supradentala
och kakuminala ljud, ehuru i de flesta mål väl
skilda, sammanslås af fonetiska författare ofta
till en enda grupp under namnet cerebraler,
kakuminaler, supradentaler eller ”inverteds”
(det sista i den bell-sweetska terminologien).
Lll.
Kal., förkortning för lat. Kalendaæ.
Kala, Kalaa, Kalat (arab. kal‘a, kal‘at,
turk. kale, slott; fäste), ingår i arabiska
ortnamn, t. ex. Kal‘at Shergat, Kal‘at el-Arisch.
Kalababalsam, bot. Se Calophyllum.
Kalabalik (ett af arab. ghalaba, folkhop, med
den turkiska härledningsändelsen -lik bildadt
turkiskt ord), tumult. Särskildt förstås i
svenska historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
