kratein, härska), de sämstes välde eller öfvermakt i ett samhälle, i motsats till aristokrati (se d. o.). Kaklack. Se Gummilacka. Kakodemon (af grek. kakos, ond, och daimon, ande), ond ande, skadeande. Jfr Demon och Djäfvul. Kakodyl, kem., en af arsenik och metyl sammansatt radikal, As (CH₃)₂, som i fritt tillstånd bildar föreningen As₂ (CH₃)₄. Kakodyl förekommer i den s. k. Cadetska vätskan, destillationsprodukten af arseniksyrlighet och ättiksyrans salter, och framställdes i rent tillstånd af Bunsen 1842. Den är en vattenklar, starkt ljusbrytande, själfantändlig, giftig vätska. I kemiskt hänseende är kakodylradikalen 1- till 3-atomig, ger med klor kloriderna As (CH₃)₂ Cl och As (CH₃)₂ Cl₃, med syre den positiva kakodyloxiden, As₂ (CH₃)₄ O, som motsvaras af salter, och den enbasiska kakodylsyran, As (CH₃)₂ O . OH. Cyan-kakodyl, As(CH₃)₂ CN, bildar färglösa, vid 33° smältande kristaller och är högst giftig. Små mängder af dess ånga förorsaka vid inandning stelhet i händer och fötter, svindel och medvetslöshet. — Kakodylsyran har i form af natriumsalt vunnit ett visst intresse som läkemedel. Preparatet är ett hvitt, i vatten lösligt pulver. Arseniken är däri fast bunden vid metyl-(CH₃)-grupperna och verkar ej direkt giftigt; men i organismen eger småningom rum en afspjälkning af verksam arsenik eller arsenikförening, hvaraf terapeutiska och, vid stora doser, giftiga verkningar kunna uppstå. En del kakodylsyradt salt afgår osönderdeladt med urinen. Hur riklig afspjälkningen af verksam arsenik blir, kan ej beräknas, på grund hvaraf medlets praktiska användning är förbunden med svårigheter. En annan olägenhet ligger däri, att efter intagning en del af syran reduceras till kakodyloxid och kakodyl (se ofvan), som afgår med utandningsluften och meddelar denna en synnerligen elak lukt — däraf namnet (af grek. kakos, elak, odme, lukt, och hyle, ämne). Vid insprutning under huden iakttages ej denna lukt. Medlet har rekommenderats, särskildt af franska läkare, för behandling af lungsot samt försökts äfven i andra fall, då förr vanliga arsenikpreparat brukats, dock utan att kunna vinna allmännare förtroende. Dosen är 5—10 cg. 3 à 4 gånger dagligen, vid insprutning ungefär hälften. P. T. C. (H. E.) C. G. S. Kakodyloxid, kem. Se Kakodyl. Kakodylsyra, kem. farm. Se Kakodyl. Kakofoni (af grek. kakos, dålig, och fone, ljud) l. Missljud. 1. Språkv., en af äldre språkforskare (och väl äfven nyare skolgrammatiker) använd förklaringsgrund till ljudöfvergångar. Man föreställde sig, att förbindelsen af vissa språkljud verkade obehagligt på ”örat”. Till undvikande af detta missljud eller för ”välljudets” skull (jfr Eufoni) lät man då t. ex. lat. scribo i perf. blifva scripsi i st. f. scribsi, och af samma anledning skulle t. ex. k bortfalla i uttalet af svenskt. Nu inser man dock, att ljudöfvergångarna bero på psykologiska och fysiologiska orsaker, icke på estetiska. 2. Ret. I den omsorgsfullt vårdade stilen undvikes i regel hvarje ordförbindelse, som vållar obehag vid uttalet (genom konsonanthopning, störande ljudlikhet eller liknande), hvilket man vanligen kallar kakofoni, i motsats mot eufoni. Fasta regler för att undgå kakofoniska ljudförbindelser ha likväl ej utbildats annat än i enstaka fall under vissa litteraturperioder (t. ex. i fråga om hiatus). Speciella undersökningar rörande hithörande frågor saknas så godt som alldeles. 1. Lll. 2. R—n B. Kakografi (af grek. kakos, dålig, och grafein, skrifva), felaktig skrifning, dålig stafning, motsatsen till ortografi. Man har försökt att för vinnande af säkerhet i rättstafning bruka ”kakografiska öfningar” (sådana förekomma t. ex. i ”Praktisk anwisning till swenska stilöfningar” af J. A. Cedervall, I. 1846; 3:e uppl. 1863), d. v. s. stycken fulla af staffel, som af lärjungarna skulle rättas. Sådana öfningar verka dock blott förvirrande. Uttrycket kakografi brukas äfven om dåliga ortografisystem, i hvilka ljud och tecken ej motsvara hvarandra (t. ex. i engelskan och svenskan). Lll. Kakortok, fordom kyrka vid Igalikofjorden i Österbygden (Syd-Grönland) på Grönland, af hvilken ännu ruiner finnas kvar. Se Grönland, pl. (fig. 8). Kakosjnik, ry. Se Kokosjnik. Kakosyntheton, grek. (af kakos, dålig, och synthetos, sammansatt), oriktigt sammansatt ord. Kakskerta, ö om 31 kvkm. utanför Åbo, bildar ett kapell under S:t Karins socken, Finland. Kaktéer, bot., växter hörande till Cactaceæ. Kaktusfikon, bot. Se Opuntia. Kaktusväxter, bot. Se Cactaceæ. Kakuminaler (af lat. cacumen, topp), språkv., en af M. Müller införd benämning på en grupp konsonanter, som eljest kallas dels cerebraler (öfv. af sanskr. murdhanja), dels lingvaler det ena lika olämpligt som det andra. De återgifvas vid transkription af indisk text i latinsk skrift vanligen med underpunkterade bokstäfver ṭ, ṭh, ḍ, ḍh, ṇ, och i systemet föras till denna grupp äfven vanligt tungspets-r och ett s-ljud. Kakuminalerna beskrifvas som bildade med ”omvänd tunga”, eller med tungspetsen riktad uppåt mot gomtaket (däraf namnet), och sådant är uttalet med säkerhet i nyindiska språk (t. ex. i hindi). Med mindre rätt likställas de med vanligt eng. t, d och uppsvenskt rt, rd o. s. v., som bildas med tungspetsen mot tandlådorna och lämpligen kallas supradentaler (se d. o.) eller alveolarer. I svenska landsmålsalfabetet uppföras som kakuminaler dels s. k. ”tjockt” l (i norra och mellersta Sveriges folkmål), dels de ljud, som ersätta förbindelser af tjockt l med följande t, d, s, n, såsom i svade, sväljde, svat, svalt, an, aln, has, hals, såvida tungan vid bildningen af dessa ersättningsljud är riktad mot gomtaket och ej blott mot tandlådorna, såsom i somliga mål är fallet. Våra supradentala och kakuminala ljud, ehuru i de flesta mål väl skilda, sammanslås af fonetiska författare ofta till en enda grupp under namnet cerebraler, kakuminaler, supradentaler eller ”inverteds” (det sista i den bell-sweetska terminologien). Lll. Kal., förkortning för lat. Kalendaæ. Kala, Kalaa, Kalat (arab. kal‘a, kal‘at, turk. kale, slott; fäste), ingår i arabiska ortnamn, t. ex. Kal‘at Shergat, Kal‘at el-Arisch. Kalababalsam, bot. Se Calophyllum. Kalabalik (ett af arab. ghalaba, folkhop, med den turkiska härledningsändelsen -lik bildadt turkiskt ord), tumult. Särskildt förstås i svenska historien