öfriga stadsdelarna äro: Ängö, längst i n. ö., fordom en sammangyttring af små kojor; Malmen med Lindölund och Spännarbacken, i hvilken trakt ligga Norrgård med Fröbergska stiftelsen (se d. o.), församlingshuset (fig. 9) och folkskolehuset vid Tullslätten; längst i s. v. Gamla staden med sina smala, krokiga gator och grönskande trädgårdar, det prydliga länslasarettet (sedan 1877, tillbyggdt 1908), gamla kyrkogården och nya begrafningsplatsen samt Slottsparken (före 1908 stadsparken; se fig. 10) vid sjön, med Gustaf Vasas byst, ditflyttad från Stensö udde. På en holme invid Slottsparken ligger det ryktbara slottet (se Kalmar slott). I v. och s. har staden under senaste tiden högst väsentligt utvecklats dels genom införlifvande med staden af från kungsladugården Skälby afsöndrade områden, hvarå uppförts åtskilliga fabriksanläggningar, dels genom bebyggande af de förutvarande jordbruksegendomarna Johanneslund, Postmästarlyckan och Svaneberg, hufvudsakligen bebyggda med arbetarbostäder. Ny stadsplan fastställdes af K. M:t 1906. Staden har vattenledning och elektrisk belysning. Bland nybyggnader af allmän art må nämnas nytt stadshotell, nytt gasverk, nytt elektricitetsverk, nytt varmbadhus, församlingshus (fig. 9), folkskolor och pastorsexpedition (intill den nyrestaurerade gamla domprostgården). — Hufvudnäringar äro handel och sjöfart, hvilken senare i främsta rummet omfattar en så betydlig reguljär ångbåtstrafik, att K. f. n. kan anses som den lifligaste sjöstaden på kusten mellan Stockholm och Malmö. Öfriga näringar äro handtverk och fabriksindustri. Genom järnvägar står K. i förbindelse dels med Karlskrona, Växjö och statens järnvägsnät genom linjen Kalmar—Emmaboda, dels med det inre af östra Småland genom banan Nybro—Säfsjöström, dels med norra delen af länet genom Kalmar—Berga järnväg, dels med södra delen genom Kalmar—Torsås och Ljungbyholm—Karlslunda järnvägar. Genom den 1909 beslutade järnvägen Säfsjöström—Nässjö kommer K. inom kort i direkt förbindelse med stambanan. — Vid 1908 års slut uppgingo stadens bokförda tillgångar till 6,938,364 kr. och skulderna till 4,730,852 kr. De debiterade utskylderna utgjorde 5 kr. 81 öre per bevillningskrona. — Som upplysande i afseende på stadens näringslif, hvilket synes vara stadt i en jämn, om ock långsam utveckling, må tjäna följande siffror. Till stadens hamn, som upprensats i sammanhang med fördjupningen af farleden i sundet, inkommo och därifrån afgingo 1907 i inrikes fart 5,293 segel- och ångfartyg om 936,751 ton samt i utrikes fart 596 fartyg om 109,728 ton; i hamnafgifter för fartyg erlades 41,539 kr. och för varor 74,772 kr. Tulluppbörden steg 1908 till 1,779,303 kr., och K. intog i detta hänseende femte platsen bland Sveriges städer. Stadens egen handelsflotta utgjordes 1907 af 27 segel- och 8 ångfartyg om tillsammans 6,796 ton. På sjömanshuset voro inskrifna 827 sjökaptener och sjömän. Antalet handlande (jämte handelsidkande bolag) 1908 var 528 med 411 biträden och en uppskattad inkomst af handelsrörelsen af 774,265 kr. Fabrikerna voro 1907 48 med 1,100 arbetare och ett tillverkningsvärde af 13,7 mill. kr., af hvilket belopp omkr. 83 proc. kommo på 2 kvarnar (10,28 mill. kr.; jfr fig. 8) och 1 margarinfabrik (1,14 mill. kr.); öfriga större fabriker voro 1 tapetfabrik, 2 kakelfabriker, 3 tändsticksfabriker, 1 järnvägsvagnfabrik och 1 tobaksfabrik. Handtverkarna voro 194 med 281 arbetare och en för bevillning uppskattad inkomst af handtverksdriften af 165,700 kr. — Kreditinrättningar äro afdelningskontor af Sveriges riksbank, Bankaktiebolaget Södra Sverige, Smålands enskilda bank och Aktiebolaget Skånska handelsbanken samt Kalmar stads sparbank; i öfrigt finnas en lifränteanstalt, en sjöassuransförening samt ett brandstodsbolag för länet. En kemisk station för jordbruket och näringarna är förlagd i K. Från tryckerier i staden utgå två tidningar: ”Kalmar” och ”Kalmartidningen Barometern”, båda utkommande 4 ggr i veckan. — Bildningsanstalter äro högre allmänna läroverket med bibliotek och vetenskapliga samlingar, elementarskolan för flickor (byggnaden uppförd 1906), en navigationsskola, ett seminarium för bildande af folkskollärarinnor (på Rostad utanför staden), teknisk yrkesskola, högre slöjdskola, Fröbergska stiftelsen för vanvårdade barn, en ritskola för slöjd- och handtverksarbetare, Bernhardinas flickskola, privata flickskolor och musikinstitut, barnhem o. s. v. — I kyrkligt afseende bildar staden tillika med Kalmar landsförsamling ett regalt pastorat, hvars kyrkoherde tillika är stiftets domprost. Sedan 1888 finnes jämväl en mosaisk församling (57 pers. 1909). — Historia. Om namnet K:s ursprung känner man intet med visshet, och stadens äldsta historia är höljd i mörker. Ursprungligen låg väl där ett fiskeläge, och det rika sillfisket i sundet jämte ortens gynnsamma läge vid den öfver Öland till Gottland gående handelsvägen torde ha tidigt där framkallat en liflig handelsplats, hvilken senare äfven, belägen som den var nära gränsen till det åtminstone från 1000-talet danska Blekinge, blef en militärisk stödjepunkt af yttersta vikt för det svenska riket. Den äldsta stadens läge är omtvistadt; G. V. Sylvanders försök att identifiera den med Ansgarius’ Birka, som han ville förlägga till halfön Björkenäs l. Birkenäs, ett stycke n. om det nuv. K., måste anses som förfeladt. K. omtalas tidigast i nu bevarade historiska källor 1027, då norske konungen Olof Haraldsson (enligt Olof den heliges saga) efter en härfärd i Östersjön lade till vid Kalmarnæ näs och for hem landvägen för att undvika den farliga passagen genom Öresund. Adam af Bremen nämner ej K., men det kallas ”köpstad” i Snorres skildring af norske konungen Sigurd Jorsalafares härfärd dit 1123 (se Kalmar leding) och omtalas äfven af araben Idrisi i hans 1154 författade berömda geografiska arbete. Vid denna tid torde där ha funnits det gamla fäste, som sedermera omtalas under namnet ”S:t Erik” och låg utanför stadens södra port, och innan 1100-talets slut anses det historiskt så ryktbara slottet ha börjat uppbyggas (se Kalmar slott). Den i dess omedelbara närhet liggande staden, på ”Gamla stadens” nuv. plats, befästes med en hög ringmur (af hvars grundvalar enstaka spår ännu kunna skönjas) med 17 torn och en yttre graf. Borgarna i staden utgjordes till stor del af tyskar, och lifliga förbindelser anknötos med hanseförbundet, hvaraf K. dock ej formligen torde ha varit medlem. Ofta blefvo staden och slottet uppehållsorter för kungliga och furstliga personer, många af vår medeltids politiskt mest betydelsefulla möten höllos i K., som länge med sitt slott betraktades som ”Sveriges nyckel”. 1266 höll påflige