arbeten af smidesjärn och stål 4,652 ton (628,000 kr.). Den för bevillning uppskattade inkomsten af bergshandteringen uppgick till 56,300 kr. Fabriksverksamhetens betydenhet inom länet framgår af följande tal för 1908. Vid 471 fabriker med 8,542 arbetare uppgick tillverkningssumman till 36,54 mill. kr., hvaraf kommo på kvarnar (mest betydande i Kalmar stad) 12,4, en margarinfabrik (äfven i Kalmar) 1,4, maltdrycksfabriker 0,7, tobaksfabriker 0,4<; snickeri- och möbelfabriker 3,1, sågverk och hyflerier 2,3, tändsticksfabriker 2,1, pappersbruk och pappfabriker 1,3, trämassefabriker 1,1; järn- och stålfabriker samt gjuterier (de största Ankarsrums, Öfverums och Gunnebo bruk) 2,5, mekaniska verkstäder (mest betydande Oskarshamns mekaniska verkstad) 1,7; Ölands cementfabrik 0,8, glasbruk 0,8, stenbrott och stenhuggerier 0,7. Den för bevillning uppskattade inkomsten uppgick till 1,7 mill. kr. Motsvarande summa var 1,1 mill. kr. för 3,404 handtverkare med 1,685 arbetare och 2,3 mill. kr. för 1,735 handlande med 1,293 biträden. Den i länet hemmahörande handelsflottan af fartyg om 20 nettoton och däröfver bestod s. å. af 238 segelfartyg om 32,080 ton och 34 ångfartyg om 12,550 ton och 10,630 hästkrafter; å sjömanshusen voro 2,699 sjömän inskrifna. Genom länet går ej någon statens järnväg, men däremot 18 enskilda banor med tills. 685,0 km., hvaraf 182,1 normalspåriga. Af dessa sistnämnda sträcka sig längst inom länet banan Nässjö—Oskarshamn med 80,1 km., Kalmar järnväg 55,3, Östra centralbanan 46,7 och af de smalspåriga Norsholm—Västervik—Hultsfred 137,8, Södra Ölands järnväg f. n. 45,0, Kalmar—Berga 77,6, Borgholm—Böda 54,9, Östra Blekinge järnväg 19,0, Kalmar—Torsås 40,3, Mönsterås—Åsheda 38,5, Ruda—Oskarshamn 32,9, Hvetlanda—Målilla 20,9, Ljungbyholm—Karlslunda 18,1 och Vimmerby—Spångenäs 17,9 km. — Hemmantalet å landsbygden utgör 3,398 mantal och beräknas till något mera än 34 för städerna. Taxeringsvärdet 1909 var för jordbruksfastigheter 134,864,500 kr. å landsbygden och 1,909,200 kr. i städerna samt för annan fastighet 28,531,900 kr. å den förra och 42,316,100 kr. i de senare, oberäknadt värdet af statens och menigheters fasta egendom, taxerad å landsbygden till 16,271,300 kr. och i städerna till 6,535,900 kr. Fideikommissegendom till ett taxeringsvärde af 976,800 kr. innehades 1905 af 4 personer. Den fasta egendom, som vid samma tid innehades af inhemska aktiebolag, som till antalet voro 98, var taxerad till 15,060,700 kr., hvaraf kommo på aktiebolaget Ankarsrums bruk 1,8 mill. kr., aktieb. Öfverums bruk 1,5, aktieb. Bankeberg-Finsjö 1,3, Kalmar ångkvarns aktieb. 1,0, 3 aktieb. därunder till 1/2 mill. kr. och 7 aktieb. därunder till 1/4 mill. kr. Med ett sammanlagdt värde af 488,100 kr. tillhörde egendomar inom länet 4 utländska undersåtar. ”Kalmarna foghati” nämnes under medeltiden tidigt som ett särskildt höfdingedöme. Då länsindelningen genom 1634 års R. F. erhöll större fasthet, bildades af det dåv. Kalmar län och Öland ett landshöfdingedöme. Under den följande tiden inträdde dock ändringar i länets omfång, mest betydande till följd af åren 1670—80 tidtals varande samhörighet med Kronobergs län och af föreningen med Blekinge län 1680—83, hvarefter ingen annan här nämnvärd ändring i länets omfattning skett, än att Öland 1819 blef särskildt län, hvilket varade t. o. m. 1824. K. S. Kalmar läns östra järnväg. Se Kalmar—Berga järnväg. Kalmar recess, den i Kalmar 7 sept. 1483 mellan Sverige å ena sidan samt Danmark och Norge å den andra slutna öfverenskommelsen ang. ordnandet af de unionella förhållandena, var en af de svenske fullmäktige å Sveriges vägnar utfärdad högtidlig förklaring, i hufvudsak innebärande, att konung Hans, som förut valts till konung i Danmark och Norge, på vissa villkor skulle erkännas som konung äfven i Sverige. Dessa i recessen uppräknade villkor voro upptagna från konung Hans’ försäkran i Halmstad 1 febr. 1483, dock ”med någon förbättring efter Sveriges rikes läglighet, nytta och gagn”. Kalmar recess utgör i viss mån en konungamaktens kapitulation inför rådet och de högre stånden, liksom den också betecknar höjdpunkten af dessa senares anspråk gentemot ej blott konung utan äfven öfriga samhällsklasser. Utom det allmänna stadgandet, att konungen skulle styra riket med inländska män och ej intaga någon främling i sitt råd, möter oss här en hel del bestämmelser, som afse att så långt som möjligt inskränka konungens myndighet och garantera de privilegierade stånden deras företrädesrättigheter. Nya medlemmar af rikets råd skulle utses efter ”meniga riksens råds råd” och utom de andlige endast bland infödda riddare och svenner. Blott med ”rådets råd” skulle alla viktigare beslut fattas, såsom i fråga om förläningars gifvande och återtagande, slotts och läns pantsättande, krigs förklarande, utländsk härs indragande i landet m. m. Alla högre ämbeten och län skulle konungen anförtro åt rikets förnäma män och ej ”draga dem någon vanbörding öfver hufvudet i någon måtto”. Andligt och världsligt frälse häfdades i full utsträckning: ingen skatt skulle af adel och prästerskap utkräfvas och, som det hette, ”skal och hvar god man, andlig och världslig, vara konung öfver sin egen landbo” (d. v. s. uppbära konungs andel i sakören af husfolk och landbor). Slutligen märkes äfven det beryktade stadgandet, att undersåtarna egde rätt till uppror mot konungen, om han ej hölle, hvad som blifvit i recessen fastställdt, eller utan laga dom beröfvade någon frihet eller egendom; därjämte gafs stormännen rättighet att befästa sina gårdar och vägra konungen tillträde dit samt befogenhet att taga andra i försvar mot konungen. — Recessen med tillhörande akter är tryckt i Rydberg, ”Sverges traktater med främmande magter”, III, s. 371 ff., 686 ff. S. T—g. Kalmar regemente utgör ett af de tre infanteriregementen, i hvilka Smålands storregemente delades 1623, då det fick sitt manskap från Kalmar län. Vid indelningsverkets genomförande erhöll regementet i likhet med de öfriga småländska regementena endast 1,100 nummer, af hvilka 347 tillhörde Kalmar, 401 Jönköpings och 352 Kronobergs län. Till understöd åt svaga rotar utgingo årligen 86 kub.-fot kronotiondespannmål, hälften råg och hälften korn. Numera erhåller det sitt värnpliktiga manskap från mellersta och södra delarna af Kalmar län samt östligaste delarna af Jönköpings och Kronobergs län. Regementets mötesplats är Hultsfred (se d. o.), invid stationen af samma namn, dess chefsstation