fordom stad i Galiléen, vid nordvästra stranden af Gennesaret, ej långt från Jordans inflöde, sannolikt vid den nuv. orten Tell Hum. I nyare tid har man där vid utgräfningar funnit en byggnad, förmodligen efter en synagoga, som möjligen går tillbaka ända till Jesu tid. K. är genom evangelierna bekant som ”Jesu egen stad”, d. v. s. medelpunkten för hans verksamhet i Galiléen, och som Petrus’ och Andreas’ hemvist (Matt. 9: 1, Mark. 1: 16—18, 29 m. fl.). Jfr E. Stave, ”Sjön Gennesaret” (1892). E. S—e. Kapetinger kallas den konungaätt, som efter karolingerna besteg Frankrikes tron, 987, och som med afbrott 1792—1814 (1815) innehade den till 1848. Namnet stammar från Hugo Capet (se d. o.) och hans fader. Ätten anses af somliga inhemsk i Frankrike, enligt andra härstammar den från en invandrad saxare, Witichin. Dennes son var enligt en uppgift Robert den starke eller tappre (d. 866), som utmärkte sig i Karl den skalliges tjänst och af denne fick Touraine, Anjou och slutligen det senare s. k. hertigdömet Francien (Ile-de-France). Roberts söner voro Eudo, konung af Frankrike 888—898, och Robert (II), motkonung mot Karl den enfaldige 922 och d. 923. Roberts son var Hugo den hvite l. store (d. 956); söner till denne voro Hugo Capet, fransk konung 987—996, samt Otto och Henrik, hertigar af Burgund 956—965 och 965—1002. Med konung Hugo börjar den äldsta grenen af kapetingiska konungahuset, som utgjordes af följande konungar: Hugo Capet 987—996, Robert II 996—1031, Henrik I 1031—60, Filip I 1060—1108, Ludvig VI den tjocke 1108—37, Ludvig VII den unge 1137—80, Filip II August 1180—1223, Ludvig VIII 1223—26, Ludvig IX den helige 1226—70, Filip III den djärfve 1270—85, Filip IV den sköne 1285—1314, Ludvig X ”le Hutin” 1314—16, dennes son Johan I Postumus 1316, Filip V den långe 1316—22 och Karl IV den sköne 1322—28 (Ludvig X, Filip V och Karl IV voro söner till Filip IV, de föregående ättlingar i rakt nedstigande linje af Hugo Capet). Men till Hugo Capets afkomma höra äfven ättens yngre grenar: huset Valois, som härstammade från Filip den djärfves yngre son Karl samt med dennes son Filip VI 1328 uppsteg på tronen efter den äldre grenens utslocknande på svärdssidan och regerade till 1498; huset Valois-Orléans (med V.-Angoulême), en yngre gren af huset Valois, som innehade Frankrikes tron 1498—1589; huset Bourbon, som härstammade från Robert, en af Ludvig den heliges söner, samt regerade i Frankrike 1589—1792 och ånyo 1814 (1815)—30; och huset Orléans (det yngre), en yngre gren af huset Bourbon, som efterträdde det förra 1830—48. — Litt.: v. Kalckstein, ”Geschichte des französischen königthums unter den ersten Capetingern” (bd I, 1877); Luchaire, ”Histoire des institutions monarchiques de la France sous les premiers Capétiens” (2 bd, 1883; 2:a uppl. 1891). S. F. H. (G. W—k.) Kapfelman, svensk släkt. Se Arrhenius, sp. 73, och Arrhén von Kapfelman. Kapff, Sixt Karl von, tysk evangelisk präst, f. 1805, d. 1879, tjänstgjorde 1833—43 i en friförsamling i Kornthal, blef 1843 dekan inom landskyrkan i Münsingen, 1847 i Herrenberg, 1850 generalsuperintendent i Reutlingen och 1852 predikant vid stiftskyrkan i Stuttgart. K. var en äkta representant för 1800-talets schwabiska individualistisk-pietistiska fromhet. Hans åskådning var bibliskt realistisk med inslag af kiliastiska förväntningar. Framför allt som predikant och själasörjare hade han ett utomordentligt inflytande och stort förtroende vida omkring i Württemberg. Hans andaktsböcker ha vunnit stor spridning. Bland dem må nämnas Gebetbuch (1835; 2:a uppl. 1905; ”Bönebok”, 1858), Das grössere communionbuch (1840; 23:e uppl. 1895; i sammandrag, Das kleine communionbuch, 35:e uppl. 1903; ”Nattvardsbok”, 1857, 3:e uppl. 1874), 80 predigten über die alten episteln (6:e uppl. 1880; ”Kapffs epistelpostilla”, 1864—65). Bland smärre skrifter märkas en i många upplagor på tyska och på svenska spridd varningsskrift mot onanien samt Die revolution, ihre ursachen, folgen und heilsmittel (flera uppl.; sv. öfv. 1851). G. A—n. Kapguldmullvaden, zool. Se Guldmullvadarna. Kapgummi, farm., tekn., består af större eller mindre, rundade, oklara stycken af en gråbrun färg. Detta gummi erhålles hufvudsakligen af Acacia horrida Willd., hvilket träd växer ytterst allmänt å södra Afrikas torra högslätter. Det är väpnadt med många starka taggar och kallas doornboom, wittedoorn l. karródoorn af (de ursprungligen holländske) kolonisterna, wait a bit af engelsmännen. En bättre sort kapgummi erhålles af Acacia Giraffa Willd. (kameltörne) och utföres från Stora Nama- och Damaraland. Jfr Arabiskt gummi. O. T. S. (G. L—m.) Kap Hoorn [-hå̄rn]. Se Hoorn 2. Kapillar l. Kapillär (lat. capillaris, af capilli, hår), adj., som har afseende på hår; hårfin; som substantiv (vanl. i plur.) liktydigt med kapillarkärl l. hårrörskärl. Kapillarceller (se Kapillar), bot. Se Sphagnum. Kapillarektasi, patol. anat. Se Ektasi och Kapillar. Kapillarelektrometer, fys. Se Elektrometer, sp. 361, och Kapillarelektricitet. Kapillaritet (se Kapillar), fys., de egenskaper hos vätskorna, som sammanhänga med deras ytspänning. Nedsättes ett fint rör (hår- l. kapillärrör) i en vätska, kommer denna icke att enligt den vanliga lagen för kommunicerande kärl stå lika högt inne i röret som utanför, utan ställer sig antingen högre (kapillär attraktion) eller lägre (kapillär depression), det förra, om vätskan fuktar rörväggen, såsom fallet är med vatten på väl rengjordt glas, det senare, om fuktning icke eger rum, såsom med vatten på paraffin eller kvicksilfver på glas. Kapillariteten förklaras genom vätskemolekylernas attraktion dels inbördes (kohesion), dels till den fasta rörväggen (adhesion); en molekyl utöfvar märkbar verkan endast inom en sfär med mycket liten radie (verkningsradien), hvarför dessa molekylära krafter icke kunna vara identiska med den allmänna gravitationen. Man har sökt uppskatta verkningsradiens storlek bl. a. ur det något tvifvelaktiga antagandet, att tjockleken af en vätskelamell (tunn hinna) måste vara minst dubbla verkningsradien. De tunnaste af P. Drude uppmätta såplameller hade en tjocklek af 16 μμ (milliondels mm.), men på kvicksilfver har man fått olja att Ord, som saknas under K, torde sökas under C.