till stad, men som först 1664 fick stadsrätt. 1666 donerades till staden, som då fick namnet K., de båda kronohemmanen Bodekull och Bodestorp, och 20 okt. 1668 fick K. verkliga privilegier. Till stadens försvar uppfördes 1675 af Erik Dahlbergh på den s. k. Frisholmen utanför hamnen (den nuv. ”Kastellholmen”) en stark skans (se Karlshamns kastell). Den intogs jämte staden följande året af danskarna, som 1678 lade rådhuset, skolan och ett tjugutal andra byggnader i aska. 1710 måste staden betala danskarna en högst betydlig brandskatt, och 1711 uppges 1,000 personer af stadens befolkning ha bortryckts af pesten. Se en under Sv. Brings presidium i Lund 1743 om K. utg. latinsk akademisk afh. (sv. öfv. ”Om K. en stad i Blekinge” af G. Herrlin, läroverksprogram, Karlshamn 1908). F. S—gh. Karlshamnsgranit, petrogr. Se Granit, sp. 132. Karlshamns kastell. Till försvar af den vid Karlshamn befintliga särdeles goda hamnen hade redan 1659 byggts en skans å Bogö (se d. o.), och samtidigt uppgjordes förslag till inre befästningar å Frisholmen samt i ö. å Ortholmen och i v. vid Sutaren. Fråga var nämligen då om anläggande där af en hufvudstation för flottan, och Bogöskansen ställdes under amiralitetet. Men då denna fråga förföll, öfvergafs t. v. äfven tanken på den inre befästningslinjen. Innan Karlskrona kom till stånd, var emellertid Karlshamn den viktigaste hamnen på Sveriges södra kust, och vid krigsutbrottet 1675 uppgjorde Dahlbergh förslag till befästningar å Frisholmen, hvilkas utförande genast påbörjades, hvarjämte borgerskapet började uppkasta och palissadera ett bröstvärn kring staden. Innan befästningen på Frisholmen, som kallades Karlshamns skans, hunnit fullbordas, ankom amiral Jens Rodsten 4 okt. 1676 med en dansk eskader och landsatte artilleri på några klippor samt började beskjuta skansen, på samma gång som en dansk styrka under öfverste Sten Brahe blockerade staden från landsidan. Uppskrämd häraf, uppgaf kommendanten, öfverstelöjtnant Karl Hård, skansen redan 7 okt., för hvilken klenmodighet han sedermera miste lifvet. Ett af generalmajor A. Wachtmeister 8 febr. 1677 med 1,700 bönder gjordt öfverrumplingsförsök misslyckades, men 8 mars gaf sig skansen åt Joh. Gyllenstierna, som dagen därpå afslog ett anfall af snapphanar och ett danskt parti under Meerheim, hvarefter befästningsarbetena fortsattes. I slutet af juli 1678 antändes staden af en dansk mordbrännarskara under öfverste Stuart, som dock snart fördrefs af Gyllenstierna. Efter fredsslutet uppgjordes förslag till den under krigsåren provisoriskt fullbordade skansens ombyggnad till ett bombfritt slutet verk med ett starkt torn, men till en början förbättrades endast de provisoriska befästningarna, och 19 jan. 1710 besattes skansen utan motstånd af danskarna, som dock redan 24 s. m. utrymde densamma. 1719 utfördes sedermera några reparationsarbeten, men 1724 voro alla verk förfallna, hvarför detta års fästningskommission föreslog ett alldeles nytt verk å Frisholmen samt verk på Skeppsvarfsön och Röstensudden till skydd för inloppet och en redutt på fastlandet till ett mindre sunds skydd. Brist på medel hindrade länge denna plans utförande, men 1753 fick Cronstedt befallning att uppgöra dessein till ett nytt verk å Frisholmen, där sedermera den gamla skansen ombyggdes till ett irreguljärt, slutet tenaljverk med ett blockhus å högsta punkten. Befästningen, som då började kallas Karlshamns kastell, behärskades emellertid från närliggande höjder å fastlandet, hvarför nya förslag uppgjordes dels till 6 sexhörniga bombsäkra torn med mellanliggande förbindelselinjer, dels till 6 bastionerade fronter, som omslöto ett ovalt torn. Såväl 1766 som 1770 års sekreta utskott ansåg dock, att det gamla kastellet skulle bibehållas, tills ett nytt framdeles kunde byggas, men härmed dröjde. Ännu 1833 föreslogs uppförandet af ett nytt verk, som skulle likna Kungsholmens, och äfven 1839 års kustförsvarskommitté föreslog ombyggnad. Det gamla kastellet, som äfven kallades Karlsten, hade emellertid underhållits, men sedan 1861 års landtförsvarskommitté afstyrkt all modernisering af detsamma, upphörde det med 1865 års början, då kommendanten och den lilla garnisonen ur flottan indragits, att räknas till rikets försvarsverk. 1901 försålde Kronan Frisholmen och Bogön till Karlshamns stad för 25,000 kr. L. W:son M. Karlshamns skans. Se Karlshamns kastell. Karlshamn—Vislanda—Bolmens järnväg (sign. K. V. B. J.), tillhörig Karlshamn—Vislanda järnvägsaktiebolag, smalspårig (1,067 m.), 129,5 km. lång, är med 30 km. belägen inom Blekinge län och med 99,5 km. inom Kronobergs län. Urspr. egde järnvägsbolaget endast Karlshamn—Vislanda järnväg (78 km.), men sedan Vislanda—Bolmens nya järnvägsaktiebolag gjort konkurs, öfvergick Vislanda—Bolmens järnväg (51,5 km.), som redan förut trafikerats af Karlshamn—Vislanda järnvägsaktiebolag, 1 juli 1908 i detta bolags ego. Vid Karlshamn står järnvägen genom Mellersta Blekinge järnväg i förbindelse med Sölvesborg och Karlskrona, vid Bolmen genom Halmstad—Bolmens järnväg med Halmstad och vid Norraryd genom den från denna station utgående Hönshylte—Kvarnamåla järnväg med Växjö—Tingsryds järnväg, och ha samtliga nämnda anslutningsbanor samma spårvidd som K. V. B. J. Vid Vislanda står järnvägen därjämte i förbindelse med Södra stambanan och vid Ljungby med den normalspåriga (1,435 m.) Skåne—Smålands järnväg. Linjen Karlshamn—Vislanda öppnades för trafik 30 juni 1874 och linjen Vislanda—Bolmen 4 okt. 1878. Vid 1908 års slut utgjorde bokförda byggnadskostnaden 4,233,983 kr., aktiekapitalet 1,731,200 kr. och reservfonden 225,450 kr. Järnvägsbolagets styrelse har sitt säte i Karlshamn. A. d’A. Karlsholm, ett, troligen aldrig färdigbyggdt, fäste i Södertörn, hvilket anlades, för att försvara Södertälje från n., på en holme i Linasundet vid Mälarsidan. Det omtalas först under konung Karl Knutssons tid och fick sitt namn efter honom. B. S.* Karlskoga. 1. Bergslag i Örebro län, ingår i Nora domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Karlskoga (med Karlsdals och Degerfors kapellförsamlingar) samt Bjurtjärn. 74,425 har. 17,268 inv. (1909). Se G. Lindberg och J. Johansson, ”K. bergslags historia och beskrifning” (1895—97) och J. Johansson, ”Bidrag till K. krönika” (1895). — 2. Socken i Örebro län, Karlskoga bergslag. Arealen med inräkning af kapellen 56,220 har. 11,284 inv. (1909). K. bildar med Karlsdals och Degerfors kapellförsamlingar ett konsist. pastorat i