samt Ränte- och kapitalförsäkringsanstalten. Undervisningsanstalter äro: högre allmänt läroverk, folkskollärarseminarium, småskollärarinneseminarium, Värmlands idiotskola, elementarläroverk för flickor, teknisk afton- och söndagsskola, hushållningssällskapets väfskola, husmoderskola, Karlstads handelsinstitut och praktiska skola. Från tryckerier i staden utgifvas ”Karlstadstidningen”, ”Nya Värmlandstidningen”, ”Värmlands dagblad”, samtliga 3 ggr i veckan. I ecklesiastikt hänseende bildar staden med K. landsförsamling, som saknar egen kyrka, ett regalt pastorat tillhörande Kils kontrakt; kyrkoherden är tillika stiftets domprost. För riksdagsmannaval till Andra kammaren utgör staden egen valkrets och skall vid tillämpning af de proportionella valen tillhöra Värmlands östra valkrets (Färnebo, Ölme, Visnums, Väse, Nyeds, Kils och Karlstads härad samt städerna Karlstad, Kristinehamn och Filipstad). Till K. är förlagdt Värmlands regemente, för hvilket kaserner (1910) hålla på att uppföras.

Fig. 5. Allmänna läroverket.

Fig. 6. Gamla gymnasium (nu Värmlands museum).

Den plats, där K. nu ligger, hette under medeltiden Thingvalla och var landskapets förnämsta ort. Där hölls den i lag stadgade vapensynen med frälset, och där stod landstinget alla år å Petrus’ och Paulus’ dag, 29 juni, då där äfven var marknad, hvilken med någon förändring efter nya stilen fortfarit till senare tid under namnet Pärsmässan. Platsen förvandlades till stad af hertig Karl (sedermera Karl IX) och fick namn efter honom. Privilegierna utfärdades 5 mars 1584. Hertigen skänkte den nya staden jord samt tillgodosåg dess liksom öfver hufvud hela Värmlands bästa, och hans namn är därför mer än något annat införlifvadt med stadens historia. Han uppförde för sin räkning en byggnad af trä på den höjd, där nu domkyrkan står; den kallades omväxlande Karlsborg och Karlberg samt var försvunnen åtminstone i början af 1700-talet. Flera gånger under 1600-talet och äfven under 1700-talet väcktes fråga om och framställdes förslag till K:s befästande. Staden tillväxte småningom och blef medelpunkten för hela Värmlands handel, men härjades flera gånger af eldsvådor, såsom 1719 och 1752 samt 2 juli 1865, då efter branden kvarstodo endast domkyrkan, skolhuset, lasarettet, länsfängelset, biskopshuset och hypoteksföreningens hus samt den östligaste delen af den lilla stadsdelen v. om älfgrenen. Staden har sedan dess utvidgats och reglerats med väl breda, men trädplanterade gator, den kan anses för en af Sveriges mest välbyggda städer. I K. höllos 31 aug.—23 sept. 1905 (med afbrott 7—12 sept.) underhandlingar mellan svenska och norska fullmäktige rör. unionens upplösning. Lbd.

Fig. 7. Karlstad i slutet af 1600-talet, efter Sueciæ-verket. (Den å bilden synliga kyrkan nedbrann 1719.)

Karlstad, benämning på Karl X:s läger på Själland vid Bröndshöj (se d. o.). Karlstadkommittén, statsr., en under den svensk-norska unionens tid i Riksakten föreskrifven, aldrig i praktiken anlitad delegationsform för att i vissa fall undanröja skiljaktigheter mellan de båda förenade rikenas representationer. Bestämmelserna därom funnos i Riksaktens §§ 3, 8 och 11. Hvardera representationen skulle utse 36 deputerade, och de sålunda utsedde 72 skulle sammanträda i Karlstad (däraf namnet), hvarvid ängsligt noggranna bestämmelser för likställighetens iakttagande voro föreskrifna. De viktigaste ärenden, som voro förbehållna Karlstadkommittén, där vid samfällda omröstningar den förseglade sedeln skulle fälla utslaget, rörde