Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlstadkommittén - Karlstad-Munkfors järnväg (sign. K.M.J.) - Karlstads härad - Karlstads järnvatten. Se Karlstadvatten - Karlstads landsförsamling - Karlstads län. Se Värmland - Karlstads revir - Karlstads stift - Karlstadt - Karlstadt 1. Stad i bajerska reg.-omr Unterfranken - Karlstadt 2. (Ung. Károlyváros, kroat. Karlovac) Stad i Kroatien-Slovenien - Karlstadt 3. Se Karlsburg 2 - Karlstadt, Andreas Bodenstein von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slitande af meningsskiljaktighet mellan
representationerna rörande val af
konung, tronföljare eller förmyndare.
V. S–g.
Karlstad–Munkfors järnväg (sign. K. M. J.),
tillhörig Karlstad–Munkfors järnvägsaktiebolag,
smalspårig (0,892 m.), 60,4 km. lång, är belägen
inom Värmlands län och utgöres dels af den
af Nordmark–Klarälfvens järnväg trafikerade
hufvudlinjen (58,9 km.) från Karlstad östra
station vid Nordvästra stambanan öfver Deje
station vid Bergslagernas järnvägar till
Munkfors, ändpunkten för Nordmark–Klarälfvens
järnväg, dels af den för enbart godstrafik
upplåtna och af statens järnvägar sedan 1
nov. 1908 trafikerade linjen Karlstad Östra
–Karlstad Hamn (1,5 km.). Vid Forshaga och
Deje går järnvägen öfver Klarälfven. Genom
användande af s. k. öfverföringsvagnar, på hvilka
normalspåriga vagnar lastas, eger vagnsamtrafik
med normalspåriga järnvägar rum. Sträckan
Deje–Munkfors öppnades för trafik 1 okt. 1903 och
sträckan Karlstad Östra–Deje 1 mars 1904. Vid
1908 års slut utgjorde bokförda byggnadskostnaden
4,314,943 kr., aktiekapitalet 1,550,000 kr. och
reservfonden 4,040 kr. Järnvägsbolagets styrelse
har sitt säte i Karlstad.
A. d’A.
Karlstads härad, i Värmlands län, ingår
i Mellansysslets domsaga och fögderi samt
omfattar socknarna Karlstads landsförsamling,
Grafva (med Forshaga kapell) och Hammarö. 27,464
har. 10,598 inv. (1909).
Karlstads järnvatten. Se Karlstadvatten.
Karlstads landsförsamling, i Värmlands
län, Karlstads härad. 5,234 har. 1,175
inv. (1909). Annex till Karlstads stad, Kils
kontrakt.
Karlstads län. Se Värmland.
Karlstads revir, tillhörande Bergslags
öfverjägmästardistrikt, omfattar Nyeds, Väse,
Ölme, Visnums, Karlstads, Grums, Kils och
Fryksdals härad af Värmlands län och innehåller
(1905) 82 allmänna skogar om sammanlagdt
28,991 har, hvaraf 9 kronoparker med en areal
af tills. 14,746 har. Det är indeladt i 4
bevakningstrakter.
M-g.
Karlstads stift upprättades 1646 som en
superintendentia genom förflyttande af
Mariestads superintendentia till Karlstad
och omfattade Värmland samt två härad, Vadsbo
och Valla, af Västergötland, hvilka härad
1658 åter förenades med Skara biskopsstift mot
vederlag af Dalsland, som då kom under Karlstads
superintendentia, äfvensom af en del (Norrviken)
af Bohus län, hvilken dock 1693 förenades med
Göteborgs superintendentia. Sin förste biskop
fick Karlstads stift 1772. Efter nämnda och
några små, här ej nämnvärda gränsregleringar
omfattar stiftet för närvarande hela Värmlands
län, af Älfsborgs län Dalsland och af Örebro
län Karlskoga bergslag samt en del af Nysunds
socken. Kontrakten äro 12: Kils, Älfdals,
Nyeds, Fryksdals, Jösse, Gillbergs, Nors
(alla hörande helt och hållet till Värmlands
län), Visnums (hörande dels till Värmlands,
dels till Örebro län), Nordmarks (Värmlands
län och 2 socknar af Älfsborgs län), samt
af Älfsborgs län: Norra Dals, Södra Dals
och Västra Dals kontrakt. Pastoraten äro 62,
hvarjämte till stiftet hör en församling, som är
annex till pastorat i Skara stift; hela antalet
församlingar, inräknadt ofvannämnda sockendel,
är 141, hvaraf 4 stadsförsamlingar. Af de 62
pastoraten äro 2 prebenden (1 till biskopen
och 1 till en lektor;, 21 regala och 39
konsistoriella. Stiftets areal är 24,413 kvkm.,
och folkmängden uppgick vid 1909 års slut till
347,454 personer, af hvilka kommo på Värmlands län 259,235,
Älfsborgs län 69,121 och Örebro län 19,098.
K. s.
Karlstadt. 1. Stad i bajerska
reg.-omr. Unterfranken, vid Main. 3,089
inv. (1905). Frukt-, vin-och humleodling. Stor
cementfabrik. K. är reformatorn A. Bodensteins
(Karlstadts) födelseort. – 2. (Ung. Károlyváros,
kroat. Karlovac) Stad i Kroatien–Slavonien,
komitatet Agram, vid Saves biflod Kulpa. 7,396
inv. (1900). K. består af den inre staden,
fästningen (som består af 6 bastionerade
fronter, men synes vara ämnad att
slopas) och en förstad samt är säte för en
grekisk-orientalisk ärkebiskop. Tillverkning
af likör (rosoglio). – 3. Se Karlsburg 2.
(J. F. N.)
Karlstadt, Andreas Bodenstein von,
tysk reformationsteolog, en af sin tids
märkligaste personligheter, f. omkr. 1480 i
Karlstadt, ej långt från Würzburg, d. 1551 i
Basel. Efter att ha studerat i Erfurt och Köln
kom K. till Wittenberg, där hans filosofiska
lärarverksamhet snart förskaffade honom stort
anseende. Han erhöll där 1508 en kyrklig tjänst
och blef 1510 teol. doktor; 1515 gjorde han en
studieresa till Rom, där han förvärfvade juridisk
doktorsgrad. K. trädde nu i opposition mot den
förr af honom hyllade skolastiska teologien,
hvilken han bekämpade på den augustinska
nådeslärans grundval. Hans offentliga disputation
med Eck i Leipzig bidrog till att ytterligare
klargöra för honom hans åskådnings oförenlighet
med den gamla kyrkoläran; och sedan han 1520
blifvit bannlyst på samma gång som Luther, blef
brytningen med Rom fullständig. Efter en tids
reformatorisk verksamhet i Danmark återvände
K. under Luthers Wartburgstid till Wittenberg
och tog där ledningen af den reformatoriska
rörelsen. Han genomförde då med rådets bifall
en del kyrkliga reformer, nattvardens utdelande
under bröd och vin, afskaffandet af hostians
upplyftande o. s. v.; därjämte angrep han häftigt
kyrkobildernas bruk, på den grund, att de lätt
föranledde återfall i katolska tankegångar. K:s
kyrkoreformer stötte emellertid på motstånd,
bl. a. hos Fredrik den vise, och sedan
oroligheter utbrutit i Wittenberg och Luther
1522 återkommit, afskaffades K:s reformer. Han
miste nu allt inflytande i staden och egnade sig
åt skriftställarverksamhet samt sedan midten
af 1523 åt prästerlig tjänst i Orlamünde. Där
fortsatte han sin i puritansk riktning gående
kyrkoreformatoriska verksamhet, dock utan
att gå så långt som den bekante Thomas Münzer,
hvilken af K. manades till ett mera återhållsamt
tillvägagångssätt. Sedan K. emellertid brutit
med Wittenberg och Luther förgäfves sökt hejda
de i Orlamünde utbrutna oroligheterna, blef K. i
sept. 1524 utvisad från landet. 1525 skref Luther
sin mot K. och "svärmeandarna" riktade skrift
"Wider die himmlischen propheten", på hvilken
K. svarade med Anzeig etlicher hauptartikel
christlicher lehre, den för K:s åskådning mest
belysande bland hans många publikationer. Denna
period af K:s lif var rik på svårigheter och
umbäranden. Han fick visserligen genom Luthers
förmedling 1526 tillstånd att återvända till
Sachsen, men tvangs ånyo 1528 att begifva sig
bort. Efter växlande öden kom han 1530 till
Zwingli i Schweiz och blef 1534 predikant och
professor i Basel. K. och hans ställning till
Luther ha blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
