med tvekan föreslagit att sätta det i samband med fr. carotte, morot.

Karotis. (Se sp. 1144.)

Karottering. Se Snus. Karottmorot, bot. Se Morotsläktet. Karpalben (af grek. karpos, handlofve), anat., benen i handlofven. Se Hand, sp. 1297. Karpalund, hvitbetssockerfabrik i Färlöfs socken, Kristianstads län, vid K. station å Hästveda—Karpalunds järnväg (Östra Skånes järnvägar), anlagd 1893 af K. sockerfabriksaktiebolag och nu tillhörig Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Till fabriken, som 1909 var taxerad till 1,4 mill. kr., höra 33/64 mtl jordbruksfastighet, tax. till 33,000 kr. Karpaterna (af slav. chrb, rygg, de gamles Montes sarmatici), namn på den bergbåge, som skiljer den ungerska slätten från det sarmatiska taffellandet. De utgöra en direkt fortsättning af Alperna, ehuru deras inre byggnad erbjuder många olikheter med Alpernas, delvis beroende på, att vid den ungerska slättens instörtande delar af bergets zoner sönderbrutits eller försvunnit. Endast den nordligaste bågen, motsvarande de norra föralperna, har fullt bevarats och ger berget en enhetlig karaktär. K. sträcka sig från Donau vid Pressburg (Porta hungarica) åt n. ö., ö., s. ö. och v. till Donau vid Orsova (Järnporten) och fortsättas på flodens andra strand af Balkan. Deras hela längd är 1,350 km., bredden växlar mellan 12 och 370 km. (störst i Tátra och i Siebenbürgen). — K. indelas i de egentliga K. och Siebenbürgens berg. De förras yttre båge delas genom Poprads dal i två delar, Väst-K. och Öst-K. l. Skogs-K. Till den förra höra först Små K. från Donau till Miavapasset (högsta topp Rachsturn 748 m.) samt vid märiska gränsen Hvita K. (Bela Gora) till Belapasset och Javornik (1,071 m.) till Beczvas källor. Därefter följa Väst-Beskiderna till Popraddalen. Öfver dem leder det 551 m. höga Jablunkapasset från Ungern till Schlesien. I dess närhet ligga toppar på 1,300—1,400 m., och längre österut når Pilsko 1,557 m. och Babia Gora, Väst-K:s högsta topp, 1,725 m., hvilket är 400 m. öfver skogsgränsen. Ö. om Poprads genombrottsdal sträcka sig Öst-Beskiderna till Vereczkepasset. De utgöra västra delen af Skogs-K., hvilka i ö. sträcka sig till Gyllene Bistritz och Vissós genombrottsdalar. Såsom namnet angifver, äro dessa berg täckta af skog; de bestå af en rad parallella veck med vattendelaren närmast den inre randen. I nordvästra delen nå högst få toppar öfver 1,000 m., i s. ö. stiga bergen i medeltal 500 m. högre än i v. Den högsta delen är ryggen Czornahora (2,058 m.) mellan Theiss och Pruths källor. N. om detta berg ligger Magyarpasset (Körösmezö), genom hvilket magyarerna först trängde in i Ungern. Många längddalar finnas, men tvärdalarna äro få, hvadan trafiken öfver bergen är svår; dock korsa några järnvägslinjer dem. Hela denna yttre bergbåge består af sandsten; bakom den ligga några kalkklippor, som kunna betraktas som ett svagt motstycke till norra kalkalperna. Af större orografisk betydelse äro de väldiga trakytmassiv (Vihorlat m. fl.), som följa den inre bågsidan och hvilka bildats i sammanhang med det ungerska instörtningsbäckenet. — De egentliga K. ha emellertid äfven en inre zon, motsvarande alpernas urbergszon, och den är hela systemets högsta och mest imponerande parti. Den uppträder likväl endast i dess mellersta del och kallas Central-K. l. Tátrabergen. Dessa berg bestå af ett flertal korta, elliptiska stockar af granit och kristalliniska skiffrar, omgifna af paleozoiska bildningar samt mesozoiska skiffrar, sandsten och kalk. Liksom i västalperna ordna sig massiven i en dubbel rad, som går parallellt mot n. ö. och ö. Den yttre bågen består af isolerade partier och är högst, den inre är sammanhängande. Den förra börjar med Galgóczbergen mellan Waag och Neutra, fortsättes af Lilla Fatra (1,711 m.), Arva-Magura (1,345 m.) och kulminerar i Höga Tátra (se Tátra), hvars högsta topp, Gerlsdorfer spitze (2,663), är den högsta i hela bergssystemet. — Den inre centrala bågen börjar i v. med Neutrabergen (se d. o.) mellan Neutra och Gran, därpå följa Stora Fatra (1,591 m.) och Låga Tátra (högsta topp Djumbir l. Gyömber, 2,045 m.), skild ifrån Höga Tátra i n. genom öfre Waags dal och genom Grans dal från Ungerska malmbergen i s. (högsta topp Polana, 1,459 m.). De berg, som ligga sydligare, Nógrádbergen med Mátra (1,009 m.) och Bükkbergen (957 m.) samt deras fortsättning i s. v. Bakonyskogen, anses numera icke höra till K., utan sammanfattas under namnet Ungerska mellanbergen. — Tátrasystemet begränsas i ö. af Hernáds dal, på hvars andra sida en 100 km. lång trakytisk bergskedja sträcker sig från n. till s. Det är Hegyallya (se d. o.). — S. om Gyllene Bistritz och Vissó börja Siebenbürgska K., som bestå af flera parallella kedjor. I Rodnabergen i n. ligga de höga topparna Petrosu (2,305 m.) och Ineul (Kuhhorn, 2,280 m.), mot s. fortsätta som östliga kantberg Henyulbergen (1,930 m.), Kelemenbergen (toppen Petrosul 2,102 m.), samt på gränsen till Rumänien Gyergyó, Czik- och Bereczkbergen. Jämsides med dem gå längre åt v. Görgény, Hargitta- och Barótbergen. Genom dalen mellan dessa berg, en af Europas vackraste bergdalar, flyta Maros mot n. och Aluta mot s. Vid Bodza-(Tatarhava-)passet i sydöstra Siebenbürgen vänder sig Karpatbågen åt v. och får namnet Transsylvanska alperna. I sin östligaste del, till Tömös- l. Predcalpasset (1,040 m., järnväg från Kronstadt till Valakiet), bestå de af sandsten, västligare af kristalliniska skiffrar. De äro de