medlemmar. Detta kunde förklara krig, uppbåda manskap, utnämna fältherrar och anlägga kolonier. Det demokratiska elementet låg i folkförsamlingen, till hvilken i vissa fall frågorna borde hänskjutas. Med tiden uppkom dock ytterligare en myndighet, nämligen hundramännens. Hundramännen (eg. 104) skulle öfvervaka andra myndigheter, men blefvo i själfva verket de styrande. Genom dem härskade ett fåtal släkter, och fältherrarna fingo efter ett olyckligt fälttåg vanligen röna deras stränghet, som ofta dömde dem till död på korset. Under K:s långvariga strid mot Rom, de s. k. puniska krigen (264—146 f. Kr.), ställde sig den barcinska släkten i spetsen för en opposition, hvaraf följden blef, att folkförsamlingens makt ökades och fältherrarna gjordes mindre beroende af hundramännen. — Religionen var den feniciska; särskildt bekant är kartagernas dyrkan af Baal-Molok, d. ä. Baal i hans grymma och förstörande inverkan på människolifvet. Åt denne gud offrades människor, i synnerhet barn. — 2. Nya K., nu Cartagena (se d. o.). 1. R. Tdh. Kartamin, färgämne. Se Carthamus. Karta sigillata. Se Stämpelpapper. Karta Tuba, kartagernas namn på Córdoba (se d. o. 2). Kartaun l. Kartov (af lat. quartana, fjärdedelsstycke), artill., benämndes först en medelmåttigt stor kanon, som efterträdde bombarden. Namnet kartaun blef sedan gemensamt för större artilleripjäser. Benämningen försvann efter sjuåriga krigets slut (1763). H. W. W.* Kartbeteckningar, kartans teckenskrift. De äro olika alltefter kartans ändamål och skala samt af väsentlig betydelse vid såväl konstruktion som användning af kartan. Hvad särskildt den sistnämnda, kartläsningen, vidkommer, äro kännedom om och vana att rätt läsa kartbeteckningarna nödvändiga, för att man må kunna fullt utnyttja det rika innehåll, som en god karta eger. Å pl. I och II lämnas prof på kartbeteckningar för Rikets allmänna kartverks och Sjökarteverkets kartor. Bokstäfvers och siffrors storlek och art, linjernas tjocklek och färg m. m., allt har sin särskilda betydelse. Ibland synes lätt af kartan själf ett teckens betydelse: så t. ex. kan en svart fulldragen linje betyda en byväg eller en bäck, alltefter som den står i förbindelse med vägnät eller vattendrag. I mindre skalor, från 1 : 10 000 och alla mindre, måste de flesta signaturer lämnas i öfverdrifven storlek; eljest skulle exempelvis en väg af 10 m. bredd på en karta i skala 1 : 1 000 000 återgifvas med en linje af endast en hundradels mm. tjocklek. Höjdförhållandena kunna återgifvas på många sätt. Vid de svenska topografiska kartorna sker det medelst lutningsstreck och bergstreck, de förra vid jordhöjder, de senare vid berghällar, de förra dragna i lutningens riktning, de senare vinkelrätt däremot, men bådadera desto tjockare och svartare, ju större lutningen är. Samtliga kartbeteckningar sammanföras för ett kartverk i en teckenförklaring med modeller. K. Rn. Kartell (fr. cartel, mlat. cartellus, pappersblad, af lat. charta). 1. K. betecknade urspr. stridsordningen vid en medeltida tornering, sedermera utmaningsbref till en dylik. Ordet har sedan fått en mängd skiftande betydelser, såsom fejdbref, fördrag mellan två krigförande stater ang. krigsfångars utlösning eller handelns och sjöfartens ostörda fortgång eller, i fredstid, ang. smugglares, rymda förbrytares och desertörers utlämning, parlamentärers behandling m. m. — I den politiska terminologien användes ordet om tillfälliga förbindelser mellan olika partier, särskildt under en valstrid. Som ”kartell” betecknades sålunda det förbund, som afslöts emellan de regeringsvänliga partierna i Tyskland, de tysk-konservative, tyska rikspartiet och de nationalliberale, 14 jan. 1887, omedelbart efter riksdagens upplösning, i afsikt att skaffa majoritet för regeringens förslag om, att arméns fredsstyrka skulle bestämmas för sju år (det s. k. septennatet). Det beslöts, att i hvarje valkrets det starkaste partiets kandidat skulle understödjas af äfven de båda andra partiernas valmän. Följden blef en lysande seger för kartellpartierna vid valen 21 febr. 1887, då de erhöllo 220 mandat. Mot tanken på, att de borde förena sig till en bestående enhet, opponerade sig de tysk-konservatives högra flygel under ledning af v. Hammerstein. Emellertid förnyades kartellet i dec. 1889, men vid valen 20 febr. 1890 bröts dess maktställning, delvis genom samverkan i ett slags ”antikartell” af ultramontaner, tyskfrisinnade och socialdemokrater, och vid valen 1893 förnyades icke kartellet. 2. Nationalek., en, åtminstone formellt, frivillig öfverenskommelse mellan flera själfständiga företagare inom samma näringsbransch med syfte att, genom inskränkning eller fullständigt upphäfvande af deras inbördes konkurrens, förskaffa enhvar af dem ett gynnsamt ekonomiskt resultat af deras verksamhet. Dylika öfverenskommelser förekommo här och hvar äfven i äldre tider, men först efter midten af 1800- talet ha de börjat vinna större och allmännare utbredning. Och den drifvande orsaken till kartellbildningarnas starka växt under de senare årtiondena har varit den alltmer skärpta konkurrens, som uppstått till följd af näringsfrihetens genomförande och en stadigt och snabbt fortgående utveckling inom produktions- och samfärdselstekniken. — Kartellöfverenskommelsernas innehåll kan vara af mycket olika omfattning. Att söka uttömmande ange alla olika slag af kartell låter sig ej här göra. Utvecklingen bjuder f. ö. alltjämt på nya sådana. I vissa fall har man nöjt sig med att fastställa gemensamma regler rörande en del försäljningsvillkor, såsom i fråga om rabatt och kredit, eller man har bestämt det lägsta pris, till hvilket kartellmedlemmarna fått afyttra sina produkter. Man kan ock fastställa det högsta pris, som medlemmarna få betala vid inköp af råvaror och andra produktionsmedel. Men öfverenskommelser med detta begränsade innehåll, vare sig de innefattat blott en eller flera af nu nämnda bestämmelser, ha ofta visat sig vara icke tillfyllestgörande. Man har därför gått längre och därjämte eller ock enbart i en eller annan form begränsat kartellmedlemmarnas produktion. Där så lämpligen kunnat ske, har afsättningsområdet fördelats mellan producenterna, så att den ene ensam fått sälja inom en viss del däraf, den andre inom en annan o. s. v. Särskildt vid internationella kartell har denna form vunnit tillämpning. Ofta har utvecklingen ledt till fullständig centralisation af försäljningen af kartellmedlemmarnas produktion. Man upprättar gemensamma försäljningsbyråer, som uteslutande ha produkternas afsättning om hand. Därmed är all