Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 1165-1166 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kartago - Kartago 1. Forntida stad på norra kusten af Afrika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Många fynd ha blifvit gjorda, såsom af votivtaflor,
grafvar med inskrifter, äfven en villa (Scorpiani)
med rika mosaikbilder, skulpturfragment från
romerska tiden, mynt, lampor i stort antal m. m.
(jfr fig. 2—6). Ett museum är bildadt, som
innehåller rika skatter, dock ofta skadade.

Fig. 4. Silfvermynt från Kartago.

Fig. 5. Prof på kartagisk konst: palm mellan två fälttecken.

Fig. 6. Terrakottamask från Kartago.

K. låg på en halfö, som utskjuter från v. till
ö. i hafsviken mellan Kap Farina och Kap Bon.
Halfön hade på det smalaste stället ej fullt 5 km.
bredd, men vidgade sig mot hafvet, där den slutade
i två bergspetsar, den ena Djebel Kawi, vid Kap
Kamart i norr, den andra vid Ras Sidi Bon Said eller
Kap Kartago (jfr fig. 1). Staden bestod af 3 delar:
gamla staden, med borgen, Byrsa, i s. ö. nära
intill den landtunga, som skiljer hafvet från
Tunisviken; nya staden l. förstaden, Megara l. Magalia,
i n., och grafstaden, Nekropolis, längst mot n. och
n. ö. I gamla staden funnos torget samt
borghöjden, till hvilken de med flera våningars hus
bebyggda, något smala gatorna sammanlöpte; på
borghöjden fanns ett tempel åt läkedomsguden. Nya
staden inneslöt bl. a. en mängd villor. Grafstaden,
anlagd senare, och därefter judisk, vid Djebel
Kawi, hade grafvar, urholkade i själfva klippans
öfversta lager. Åt hafvet till, där klippor och grund
tryggade mot anfall, var befästningen en enkel
mur, men på västra sidan lågo storartade
befästningar tvärs öfver näset. Muren var där byggd af
kvadersten och tredubbel med kasematter emellan.
I dessa funnos (i nedre våningen) rum för 300
elefanter och (i den öfre) stall för 4,000 hästar
samt dessutom logement för 20,000 man fotfolk och
4,000 ryttare. Bredden af det hela var omkr. 9,24
m., murens höjd 13,5 m. På vissa afstånd voro å
muren uppförda torn om 6 m. ytterligare höjd.
Befästningarnas ruiner ligga nu djupt under jorden,
där Beulé fann ett lager af aska, vittnande om
branden vid stadens förstöring 146 f. Kr. Mellan
borghöjden och hafvet nära nuv. fästet Bordj-Djedid
låg en mängd väldiga vattencisterner (ännu i behåll).
Man har antagit, att de tillhöra vattenledningen, som
anlades till det romerska K., men sannolikt äro
de vida äldre och endast tillgodogjorda vid denna
lednings anläggning. Därtill finnas vid nuv. byn
Malga (= Magalia) andra cisterner med ännu större
proportioner. Å borghöjden är nu en domkyrka
uppförd. Särdeles viktig var i det puniska K.
hamnen. Denna, som låg ytterst i s. ö., n. om
landtungan vid Tunisviken, var ett verk af
människohand och bestod af två delar. Ytterst låg handels-
eller köpmanshamnen, som hade nästan rektangulär
form (600 m. i längd, 325 m. i bredd). Innanför
denna och med den förbunden genom en kanal låg
krigshamnen (Kothon), som var cirkelrund, med en
diameter af omkr. 325 m. och i midten en holme,
där flottbefälhafvaren bodde. Krigshamnen låg
inom stadsmuren; den omfattade varf, magasin,
verkstäder samt dockor för 220 fartyg och hade
omkring sig väldiga kajer. Båda hamnarna ha
beräknats tillsammans kunna rymma 1,100 forntida
fartyg. Stadens befolkning omkr. 150 har uppgifvits
till 700,000 inv. — K:s handel och sjöfart voro
särdeles vidsträckta. Det hade genom karavaner
förbindelser med det inre Afrika och till sjöss
samfärdsel med öarna på Afrikas västkust. Långt
bort i Atlantiska hafvet, ända till Britannien (?),
utsträcktes kartagernas sjöfärder, och i Medelhafvet
besöktes Spanien, Gallien, Ligurien (Genua-trakten)
samt Sardinien, Sicilien, m. fl. öar flitigt af deras
fartyg. Moderstaden höll sträng uppsikt öfver
handeln vid de faktorier, som upprättades flerstädes på
kusterna, och tillät icke främlingar att inblanda
sig däri. De varor, som af kartagerna omsattes,
voro, utom det fruktbara Nord-Afrikas alster, slafvar,
guld, elefanter och elfenben från det inre Afrika,
vin från Sicilien och Baleariska öarna, silfver från
Spanien, tenn från Kassiteriderna (se d. o.), olja från
Sicilien, vax från Corsica m. m. Sjöfärder och
upptäcktsresor företogos af erfarna sjömän, såsom
af Hanno (se d. o. 1), och af Himilco, hvilken
gjorde en färd till västra Europas kuster. Handeln
var icke det enda medel, hvarigenom K. vann
välstånd. Äfven jordbruk och boskapsskötsel voro högt
uppdrifna. Staden hade småningom underlagt sig
de jordbruksidkande stammarna på norra kusten af
Afrika, och de kringströfvande herdefolken tvungos,
åtminstone delvis, att erlägga skatt och lämna
krigsfolk. Äfven öfver de feniciska samhällena i Afrika
utsträckte K. sitt välde; dock bibehöll Utica en
mera själfständig ställning. Libyerna, eller det
afrikanska landets invånare, blandades småningom
med fenicierna, så att en tredje ras uppkom, de
s. k. libyfenicierna. K. erhöll soldater dels bland
libyer (ryttare från Numidien) och libyfenicier, dels
bland de beroende folken i Spanien med flera
länder, dels ock genom värfning flerstädes; den minsta
delen i hären utgjordes af kartager. Stadens
herravälde kändes i Afrika som tämligen tryckande, så
att invånarna lätt kunde förledas att affalla.

K:s författning prisas af Aristoteles som en
lycklig förening af monarki, aristokrati och demokrati.
Konungaväldet företräddes af 2 suffeter, hvilka i
början troligen valdes på lifstid, sedermera för år,
aristokratien af rådet, som bestod af 28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>