person” på dock- l. marionett-teatern (Kasperteater).

Gamla Kasperteatern på Djurgårdsslätten i Stockholm (öfre hälften af teaterskåpet).

Kasperteater (jfr Kasperle), liktydigt med marionett- eller dockteater. Efter föredöme från Wien ha dessa teatrar vanligen en Kasper som stående figur (se fig.). Kaspiska hafvet (ry. Kaspijskoje more, pers. Bahr Kolzum), den största insjö på jorden, ligger i gränsskillnaden mellan Europa och Asien. Dess sydligaste del, från Astara i s. v. till floden Atrek i s. ö., hör till Persien, eljest omgifves det på alla sidor af det ryska väldet. Dess areal är 438,690 kvkm. (föga mindre än hela Sverige), hvaraf öar upptaga 2,236 kvkm. Längden från n. till s. är 1,224 km. och bredden 185—450 km. K. fyller den djupaste delen af den kaspiska depressionen, som i n. sträcker sig till 50° n. br. och omfattar inalles 736,000 kvkm. I sin norra del är K. en grund stäppsjö, men den södra delen, som omgifves af berg, är djup och är att anse antingen som ett instörtningsbäcken (enl. Suess) eller som en synklinaldal (enl. Hj. Sjögren). Ännu tyda de ofta förekommande jordbäfningarna s. om Kaukasus på, att nedre Kuradalen kanske en gång också sjunker under hafsytan. Den har i äldre tid redan utgjort en del af hafvet, ehuru Kura och Aras med sina sedimentmassor afsatt den nuv. Mugan-stäppen s. om Kura. Sitt största djup har K. ö. om Lenkoran, 1,098 m. Men då ytan ligger 26 m. under världshafvets, bildar K. alltså en depression af 1,124 m., hvilken länge ansetts som den största på jorden, men som dock öfverträffas af Baikalsjöns (om dennas nyfunna djup se Insjö, sp. 723). Äfven i den sydligaste delen äro stränderna vanligen sumpiga, täckta af säf samt här och där bildande laguner; ångbåtar af 3 m. djup måste ankra 3 km. från stranden vid Reschts hamn Enseli och 1 km. från stranden utanför Ges och Asterabad. Norr om Ges börjar den ödsliga östra stranden, där sandöknen öfverallt når fram till hafvet. Äfven vid den stora Balchanviken når berget Kurjanyn-Kary icke ända ut till hafvet, utan är skildt därifrån genom en ökenremsa. Framför nämnda vik ligger den på olja rika ön Tjeleken och sydligare den långsträckta Ogurtjin. Halfön Krasnovodsk och den midt emot liggande halfön Absjeron (se d. o.) kunna betraktas som gräns för hafvets södra del. Dess mellersta del begränsas i n. af halfön Mangischlak i ö. och Tereks delta i v. I nämnda halfö tränger åter en utlöpare från de centralasiatiska bergen nära kusten, och sydligare intränger den stora viken Karabugas (se d. o.) djupt in i öknen. K:s djup aftar betydligt i denna del af hafvet, i det att 200-m.-linjen omsluter endast midten af dess södra del mellan Derbent och Karabugas. Den norra delen är en fullt typisk stäppsjö med låga stränder och grundt vatten. 5-m.-linjen går 7 km. utanför Volgas mynning och 200 km. från den nordöstra viken Mertvyi Kultuks (Tsesarevitj-bai) innersta strand. Volgas aflagringar ha utefter den nordvästra kusten bildat en oändlig mängd små öar (s. k. bugri), sandbankar och barer. — Vattnets salthalt är mycket olika i hafvets olika delar. Den är i allmänhet störst i vikarna på östra kusten, där afdunstningen är störst, i främsta rummet i Karabugas, där den stiger ända till 17 proc., eljest ganska jämnt omkr. 1,4 proc. utom i den allra nordligaste delen, där flera stora floder utmynna och där den är mycket obetydlig. — Klimatet är på östra kusten mer utprägladt fastlandsklimat än på den västra; det bästa klimatet har den södra kusten. — K. har stor rikedom på fisk (flera störarter, mal, en sillart, Clupea Caspia, m. fl.), och fisket är en af strandbefolkningens hufvudnäringar. Ensamt kring Astrahan lefva 50,000 människor däraf; hela fisket i K. och i flodmynningarna lämnar en årlig afkastning af 20 mill. kr. Äfven sälfångsten är af vikt (särskildt vid östra kusten). — Handeln och sjöfarten på K. äro ovanligt lifliga, såväl med segel- som med ångfartyg. K. tjänar som kommunikationsväg för den direkta handeln mellan Ryssland, Persien, de kaukasiska provinserna och de transkaspiska, af turkmener bebodda områdena. De viktigaste hamnarna äro i v. Astrahan, Petrovsk, Derbent, Baku och Lenkoran, i s. Enseli, i ö. Krasnovodsk och Alexandrovsk samt i n. Gurjev. Genom rysk-persiska freden i Turkmantsjai (22 febr. 1828) erhöll Ryssland rättighet att hålla en krigsflotta på K. Stationen för denna flotta är sedan 1875 Krasnovodsk. — K. är en kvarlefva från ett stort haf, som i tertiärtiden sträckte sig ända till Wienbäckenet, men sedan ständigt förminskats. I ö. omfattade det äfven Aralsjön, hvilken dock skildes från K. tidigare än detta från Svarta hafvet, med hvilket det stod i förbindelse ännu under kvartärtiden. — Genom den långa, smala sjön (och floden) Manytj, som har utlopp till Don, sammanhängde K. ännu i historisk tid med Svarta hafvet, ja ännu på 1700-talet skall denna vattenväg ha trafikerats (än i dag rinner ibland något vatten från Manytj till Kuma, som utfaller i K.). Sedan flera år har man umgåtts med planen att antingen utefter denna led eller från Astrahan gräfva en kanal mellan de båda hafven; men planen synes ha fått förfalla, därför att den viktigaste produkten från K:s stränder, naftan, numera i rör ledes till Batum vid Svarta hafvet. — Oaktadt Europas största flod, Volga, och dessutom floderna Kuma, Terek, Sulak, Samur, Kura, Kysyl Usen, Atrek och Ural m. fl. utmynna i K., ökas icke K:s vattenmassa, emedan afdunstningen är så stark. Vattenståndet stiger visserligen i juni och juli, när floderna ha högvatten, men sjunker åter under vintern, och några tro sig ha iakttagit en sakta fortgående minskning, ett fenomen, som däremot bestrides af andra, hvilka