Kaskadbatteri, fys. Se Batteri 3. Kaskadbergen (eng. Cascade range), en 900 km. lång bergskedja i västra delen af Amerikas förenta stater, utgöra en nordlig fortsättning af Sierra Nevada. De sträcka sig från 42° till Fraserfloden bortom 49° n. br. och skilja det ofruktbara inre höglandet från kustområdena i staterna Oregon och Washington. Sitt namn ha de efter kaskaderna (fallen) i Columbiafloden, hvilken genombryter bergskedjan. Deras medelhöjd är 2,500—3,000 m., och af deras toppar märkas (fr. s.) Mount Shasta (4,374 m.), M:t Thieson (3,828 m.), M:t Hood (3,725 m., med fumaroler och starkt isbelagd; se fig.), M:t Rainier l. Tacoma (4,707 m.; med 12 väldiga glaciärer), hvars två kratrar ännu utstöta svafvelångor, och M:t Baker (3,290 m.) nära Canadas gräns, liksom de flesta andra topparna en vulkan, som skall ha haft askeruptioner flera gånger under 1800-talet (senast 1874). Bland de många sjöarna märkas Crater lake (1,900 m. ö. h., 42° 58′ n. br.), som uppstått genom en kraters instörtande, samt de sydligare Stora och Lilla Klamath samt Tulesjön. På bergens sluttningar finnas mångenstädes brunkolslager och vid M:t Baker silfver- och blygrufvor. Columbiafloden genombryter bergen i en djup, storartad dal. J. F. N.

Mount Hood i Kaskadbergen.

Kaskaderna, vattenfall. Se Columbia 1. Kaskarillbark, farm., barken af Croton Eluteria Benn., en buske eller lågt träd af fam. Euphorbiaceæ. Denna Crotonart, som tillhör uteslutande Bahamaöarna, har skaftade, hjärtlikt lansettlika, odelade blad, hvilka på undre sidan äro täckta med silfverhvita, sköldlika eller fjällika stjärnhår. Blommorna sitta i axlika klasar, utgående från bladvinklarna eller grentopparna. Både han- och honblommorna ha 5 utvecklade kransblad. Ståndarna äro 10—15 och frukten en trerummig kapsel med ett frö i hvarje rum. Kaskarillbarken har sitt namn däraf, att densamma, som omkr. 1630 kom till Europa, till en början förväxlades med kinabark, hvars spanska namn, Cascarilla (”fin bark”), gafs äfven åt denna bark, som f. ö. också kallades China nova. Å Bahamaöarna, från hvilka kaskarillbarken erhålles, är dess europeiska namn okändt. Den heter där med engelskt namn Sweet wood bark. Drogen består af grenbark, som bildar korta rör- eller rännformiga stycken, vanligen 0,5—1 mm. i tjocklek. Barkens utsida är ofta ljust gråhvit, ibland med svarta prickar (lafapotecier). Om det ljusa korklagret bortfallit, är ytan gråbrun till svartbrun. Kaskarillbark är f. ö. hård, spröd, i brottet utan splittror, med nästan hornartadt utseende. Insidan är gråbrun. Lukten är aromatisk, smaken bitter och kryddartad. De viktiga beståndsdelarna äro flyktig olja, ett bitterämne (kaskarillin, möjligen af alkaloidnatur) och harts, garfämne m. m. Medlet användes i form af dekokt eller tinktur vid kroniska mag- och tarmkatarrer m. m. Då kaskarill först kom till Europa, begagnades densamma dels i stället för kinabark, dels äfven att blanda i röktobak för att förbättra rökens lukt. O. T. S. (C. G. S.) Kaskarillin, farm. Se Kaskarillbark. Kaskasatjåkko. Se Kebnekaise. Kaskatell (af it. cascatella), mindre kaskad. Kaskeloten (Catodon l. Physeter macrocephalus), zool. Se Hvaldjuren, sp. 1385. Kaskeloter, Physeteridæ, zool. Se Hvaldjuren, sp. 1385. Kaskelotsläktet (Catodon Gray, Physeter L.), zool., hör till fam. kaskeloter. Se Hvaldjuren, sp. 1385. Kaskett [-ʃä'tt], fr. casquette (af sp. casco, hufvudskål), ett slags medelhög mansmössa af tyg, läder eller saffian, med en stor framskärm. Kaskinen. Se Kaskö. Kasko. 1. Sjöv. Se Casco. -- 2. K. l. Kaskoförsäkring (af sp. casco i betyd. fartygsskrof), försäkring af fartyget i motsats till försäkring af lasten. Under kaskoförsäkringen innefattas fartygets tillbehör, men icke, utan särskildt förbehåll, dess utredning. (N. E. V. N.) Kaskoförsäkring. Se Kasko 2. Kaskö (fi. Kaskinen), stad på en ö i Närpes socken, Vasa län, Finland, anlagd 1785. Areal 751 har; befolkningen, svensk, 1,092 pers. (1908). K. har en god hamn, där 5 m. djupgående fartyg kunna lägga till vid lastbrygga; men stadens betydenhet är det oaktadt särdeles ringa. 1908 egde staden 13 handlande samt 3 ångfartyg, om sammanlagdt 270 ton. Tulluppbörden uppgick s. å. till 70,200 mk. Förnämsta exportvarorna äro jordbruks- och ladugårdsalster. K. skall efter några år genom statsjärnväg (Seinäjoki—Kaskö—Kristinestadsbanan) förenas med Finlands järnvägsnät. K. hör i kyrkligt afseende till Närpes pastorat. O. I. (A. G. F.) Kasmantera, bot. Se Chasmanthera. Kasmofyter, bot. Se Chasmofyter. Kasmogam, Chasmogam (af grek. chasma, gapande, öppning, och gamos, gifte), bot. Se Blomma, sp. 754. Kasmokleistogami, bot. Se Kleistogami. Kasos, turkisk ö i Medelhafvet, mellan Kreta och Karpathos, tillhörig vilajetet Djezaïr-i-Bahr-i-Sefid (Hvita hafvets öar), 49 kvkm., består af kalksten och är föga bördig. Före det grekiska upproret räknade K. omkr. 12,000 inv.; ödelagdt af turkarna 1824, var det en tid öfvergifvet, men har nu åter omkr. 8,000 inv., mest greker, som företrädesvis idka sjöfart. (J. F. N.) Kaspar, en af de tre vise männen. Se Heliga tre konungar. Kaspar von der Roen [fånn där rön]. Se Heldenbücher. Kasper, skämttidning, som en gång i veckan utges i Stockholm. Se Gustafsson, R. Kasperle, ty. Kasper, en speciellt österrikisk variant af den gamla tyska groteska teaterfiguren Hanswurst (se d. o.), förekom på den österrikiska skådebanan inpå 1800-talet (sist på Leopoldstädter-theater i Wien) och nyttjas ännu som ”lustig