Katarina, svenska prinsessor: 1. K., Erik den heliges dotter, gifte sig med Nikolaus Blake, som sannolikt var en svensk herreman, och hade med honom en dotter, Kristina, som blef gift med norske jarlen Haakon Galen och sedermera med lagman Eskil i Västergötland. 2. K., Gustaf I:s och Margareta Leijonhufvuds äldsta dotter, f. 6 juni 1539, d. 21 dec. 1610, förmäldes 1 okt. 1559 med grefve Edzard II af Ostfriesland och blef änka 1599. <img l>

3. K., dotter af konung Karl IX och hans första gemål, Maria af Pfalz, f. 10 nov. 1584 i Nyköping, d. 13 dec. 1638 i Västerås. Redan 1589 förlorade hon sin fromma och gudfruktiga moder, hvarefter hennes uppfostran under den närmaste tiden besörjdes under hennes faders uppsikt på Gripsholms slott, tills han 1592 ingick nytt äktenskap, med Kristina af Holstein, under hvars allvarliga vård den unga prinsessan då ställdes. Hennes natur var en lycklig förening af faderns kraft och klokhet med moderns milda ödmjukhet. Förhållandet mellan styfmodern och dottern lämnar det säkraste intyg på, huru väl K. förstod att foga sig i alla förhållanden, ty ehuru prinsessan kvarstannade i hemmet ända till sitt trettioförsta år, talar historien endast om det största förtroende och harmoni dem emellan. Hvad K. under hela denna tid varit för sina halfsyskon framgår särskildt af den hängifvenhet, med hvilken halfbrodern Gustaf Adolf var fäst vid henne, en hängifvenhet, som äfven var parad med varmt erkännande af hennes förstånd och klokhet, ty hon var vid flera tillfällen Gustaf Adolfs närmaste förtrogna och rådgifvarinna. 11 juni 1615 blef K. förmäld med pfalzgrefven Johan Kasimir. Till slutet af 1617 stannade det furstliga paret i Sverige och återvände dit 1622 (om orsakerna därtill se Johan Kasimir) samt emottog af Gustaf Adolf Stegeborgs slott och län. Där gjorde K. sig som maka, moder och husmoder under alla förhållanden lika älskad och vördad af sina närmaste anhöriga som af husfolk, och underhafvande. Omständigheterna lade på hennes skuldror ett synnerligen maktpåliggande uppdrag, då åt henne anförtroddes vården om Gustaf Adolfs dotter Kristina. Redan under drottning Maria Eleonoras besök i Tyskland 1631—33 vistades hon af denna anledning i Stockholm, och då sedan Maria Eleonoras behandling af den unga prinsessan visade sig i alla hänseenden olämplig, återlämnades 1636 Kristina till K., som ej blott af modern, utan äfven af rådet ombads att ånyo åtaga sig vården om henne. K. tvekade icke heller nu att utbyta det stilla hemmet på Stegeborg mot vistandet i hufvudstaden, ehuru hon där var skild från sin gemål. Hon ligger begrafven i Strängnäs domkyrka. — Hennes rika brefsamling förvaras i Riksarkivet. Genom sina barn (se Johan Kasimir, sp. 18) blef K. stammoder för ej blott alla efterföljande svenska konungahus — för det nuv. genom drottning Josefina —, utan äfven för ett stort antal ännu blomstrande utländska furstehus, som genom henne föra sina anor upp till Vasahuset. Se biogr. af Ellen Fries i ”Märkvärdiga qvinnor”, II (1890). 4. K., dotter af den föregåendes yngre son, hertig Adolf Johan, och Elsa Elisabet Brahe, f. 30 nov. 1661, d. 6 maj (g. st.) 1720, blef 1696 gift med kungl. rådet, öfverståthållaren i Stockholm, grefve Kristofer Gyllenstierna och 1705 änka. 3. O. v. F. (Fr. W.) Katarina (eng. Catherine), engelska drottningar. 1. K. af Valois, Henrik V:s gemål, dotter till konung Karl VI af Frankrike och Isabella af Bajern, f. 1401, d. 1437, fick redan 1413 från Henrik V ett giftermålsanbud, åtföljdt af fordringar på stor hemgift och afträdande till England af de franska provinser engelska konungar förut innehaft. Afslaget på detta frieri togs till förevändning för Henriks krigsförklaring. I enlighet med fredsfördraget i Troyes (maj 1420) förmäldes K. (juni s. å.) i Troyes med Henrik och kröntes (febr. 1421) i Westminster till engelsk drottning. Hon födde honom en son (sedermera konung Henrik VI), blef änka i aug. 1422 och gifte sig några år därefter, ovisst när, mot rådets och parlamentets vilja, med en vid sonens uppvaktning använd fattig walesisk adelsman Owen Tudor, med hvilken hon hade tre söner, däribland Edmund, earl af Richmond och (med Margareta Beaufort) fader till Henrik VII, Englands förste regent af huset Tudor. <img l>

2. K. af Aragonien, Henrik VIII:s första gemål, dotter till konung Ferdinand den katolske af Aragonien och drottning Isabella af Kastilien, f. 15 eller 16 dec. 1485, d. 7 jan. 1536 på Kimbolton castle. Af politiska skäl inleddes redan 1488 förhandlingar om giftermål mellan henne och Englands tronföljare, Henrik VII:s äldre son Artur, prins af Wales. I nov. 1501 firades trolofning och bröllop dem emellan. K. följde sin make till walesiska gränsen, men blef inom kort genom hans död, 2 apr. 1502, änka utan att deras äktenskap blifvit fullbordadt. Förhandlingar om nytt giftermål vidtogo genast, och sedan en egendomlig plan, att hon skulle äkta sin svärfar Henrik VII förfallit, trolofvades hon (juni 1503) med dennes andre son, Henrik, som då var 12 år gammal. Påflig dispens från förbudet att äkta en svägerska erhölls 1504, men i sin intriganta utrikespolitik använde Henrik VII esomoftast sonens ”samvetsskrupler” mot detta giftermål som vapen, och först efter Henrik VII:s död egde bröllopet rum (11 juni 1509). De första åren af K:s äktenskap med Henrik VIII voro lyckliga. Hon var sin gemål och sitt nya fäderneslands intressen varmt hängifven och utöfvade 1513 under kriget mot skottarna med skicklighet regentskapet, medan Henrik låg i fält i Frankrike. Döden bortryckte deras barn vid späd ålder, utom dottern Maria, f. 1516, och frånvaron af manlig