hufvudrepresentanter för denna kateketik, och framför andra dref Gräffe denna ”förståndiga” frågformalism till dess spets i sina arbeten ”Lehrbuch der allgemeinen katechetik nach kantischen grundsätzen” (1795—98) och ”Grundriss der allgemeinen katechetik nach kantischen grundsätzen” (1796). Mot detta ensidiga erotematiska förfaringssätt uppträdde i början af 1800-talet Daub, F. H. C. Schwarz, Löhe, Stier m. fl., hvilka i sina kateketiska arbeten söka göra gällande en mera specifikt kristlig religionsundervisning samt förena inlärandets och frågandets metoder (den ”akroamatiska” och den ”erotematiska” metoden). I Sverige verkade Schartau i samma riktning, och i den riktningen har kateketiken alltsedan fortgått. Bland denna nyare kateketiks mera framstående målsmän under senare tider må nämnas Chr. Palmer och v. Zezschwitz, hvilka utgifvit värdefulla kateketiska arbeten, samt Nitsch och Achelis i deras arbeten i praktisk teologi. — Kateketisk, som hör till kateketiken; som försiggår i form af frågor och svar. Jfr Akroamatisk. J. P. Kateketpredikningar. Se Predikan. Kateketskola. Se Kateket. Katekin, kem., det kristalliserande garfämnet i kateku ur kärnveden af Acacia catechu och i gambir (af Uncaria gambir). Katekin har sammansättningen C₁₅ H₁₄ O₆ + 4 H₂ O, ger vid torr destillation pyrokatekin och i kalismältan floroglucin jämte protokatekusyra. Med saltsyra rödfärgar det ved till följd af sin floroglucinhalt. H. E. Katekisation (se Katekes), en i frågor och svar meddelad elementär kristendomsundervisning. Vanligen är katekesen det material, som lägges till grund för en sådan undervisning, men äfven en bibeltext kan användas till samma ändamål. Denna undervisningsmetod kan anses leda sin upprinnelse från pietismens stiftare, Ph. J. Spener, hvilken i slutet af 1600-talet bröt med det dittills vanliga kateketiska undervisningssättet, att lärjungen blott utantill lärde sig lärobokens stycken och uppläste dem för läraren. Se Kateketik. J. P. Katekismilängd. Se Kyrkböcker. Katekismus. Se Katekes. Kateku (Katechu; af malaj. kate, träd, och chu, saft; Catechu nigrum, Terra japonica, eng. Cutch, fr. Cachou), farm., tekn., det intorkade, särskildt i Pegu genom kokning med vatten beredda extraktet ur kärnveden af Acacia Catechu Willd., som förekommer allmänt i Ostindien och på Ceylon. Kateku införes till Europa i stora fyrkantiga eller oregelbundna stycken, af svartbrun färg, hårda och spröda med mussligt glänsande brott och af bitter, adstringerande smak. Ofta äro de stora bladen af Dipterocarpus tuberculatus Roxb. lagda omkring massorna, hvilka f. ö. försändas i mattor, säckar eller kistor. I varmt vatten är kateku, som hufvudsakligen består af katekin (”katekusyra”), nästan fullständigt lösligt. Kateku har i Sverige förr varit officinell och nyttjades som adstringerande medel mot diarré och slemflöden, för hvilket ändamål det ännu begagnas i andra länder. Kateku har stor användning som färg- och (i Europa sedan 1500-talet) garfmedel. Siden och bomull färgas mycket med kateku, likaså väfnader, som utsättas för väta, såsom fisknät, kanfas, koffertöfverdrag och tält. Särskildt i den engelska och italienska läderindustrien har kateku mycket stor användning som garfmedel; det därmed garfvade lädret blir förträffligt och af vacker rödbrun färg. Slutligen användes kateku jämte alkali för att hindra uppkomsten af pannsten i ångpannor. — Af betelnöten, frukten af palmen Areca catechu L. (se Areca), beredes i Indien ett bittert, sammandragande extrakt, som kallas betel- l. arekapalmkateku, men som ej kommer i handeln i Europa. O. T. S. (G. L—m.) Katekumener (af grek. katechumenoi, ”de som undervisas”. Se Katekes) kallades i den äldsta kyrkan de, som för det kristna dopets erhållande undervisades i den kristna tron. Under den apostoliska tiden var denna undervisning mycket enkel och skedde utan några närmare bestämmelser. Men när kyrkan växte ut på bredden, måste äfven katekumenundervisningen få en bestämd organisation. Den öfverlämnades då åt särskildt därtill förordnade lärare (kateketer; se d. o.); tiden för katekumenatet bestämdes af synoden i Elvira (305) till två år och af de s. k. apostoliska konstitutionerna (från början af 4:e årh.) till tre år. Från samma tid, början af 4:e årh., indelades katekumenerna i tre klasser: 1) akroomenoi l. audientes (åhörare), hvilka efter predikans slut måste aflägsna sig från gudstjänsten, 2) gonyklinontes l. genuflectentes (knäböjande), hvilka fingo stanna kvar efter predikan och knäböjande öfvervara församlingens förbön för dem samt mottaga biskopens välsignelse, men skulle aflägsna sig före nattvardsfirandet, 3) fotitsomenoi l. competentes (upplysta, skickliga), hvilka ansågos skickliga till dopets erhållande och åt hvilka dessförinnan muntligen delgafs till inlärande trosbekännelsen till Faderns, Sonens och Andens namn (enl. Matt. 28: 19) med tillägg i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det nuv. s. k. Apostoliska symbolum, hvilken benämning tidigt upptogs jämte de äldre benämningarna paradosis apostolike (apostoliska traditionen) och regula fidei (trosregeln). Enl. Funk, ”Kirchengeschichtliche abhandlungen und unters.” (I, 1897), skulle det icke ha funnits 3 olika klasser, utan endast olika namn på katekumenerna. Efter trosbekännelsen delgafs katekumenerna på samma sätt Herrens bön. Denna undervisning kallades ”arkandisciplinen” (den hemliga undervisningen), emedan såväl bekännelsen som Herrens bön strängt hemlighölls för alla icke-kristna. Därefter skedde dopet. — Benämningen katekumener användes ibland ännu i den praktiska teologien som namn på de redan som barn döpta, hvilka erhålla kateketisk undervisning i trosläran, särskildt som namn på konfirmanderna. J. P. Katekupalm, bot. Se Areca. Katekusyra, föga brukligt namn på katekin (se d. o.). Katenin, Pavel Aleksandrovitj, rysk författare, f. 1792, d. 1853, egnade sig efter krigstjänst åt litteraturen och kritiken, författade samt öfversatte åtskilliga, på sin tid ofta spelade skådespel i den ”klassiska” stilen. Sina ämnen tog han ur det fornryska lifvet, men höll sig i formen strängt till de franska förebilderna, Corneille och Racine, af hvilka han öfversatte ”Ariadne” och ”Esther”. Som kritiker uppträdde han kraftigt mot romantiken, men beundrade Pusjkin och Gribojedov, vid hvilka han var personligt fäst. Hans samlade verk på vers utkommo 1832. A—d J. Katernberg (Caternberg), by i preussiska reg.-omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen), 5 km. n. om