sina läkemedel stor ryktbarhet och spridning. 1684 anställdes han som stadsfysikus i Buxtehude, men bodde äfven under de följande åren för det mesta i Hamburg. Redan före sin ditflyttning hade K. förargat vederbörande hemma i Sverige genom sina skrifter Probatorium theologicum och Perspicillum bellicum, det ähr Krigz-perspectiv (båda tryckta i Amsterdam 1664) samt Harmonia fidei et religionis; Troons harmonij (Amsterdam 1671), och regeringen hade 1671 utfärdat befallning om, att hans böcker skulle offentligen brännas. I Hamburg fortsatte K. sitt egendomliga författarskap medelst skrifterna Den anatomeerde graanen (1675), Die schwedische standarte erhöhet (1683) och Die sprachen des paradieses (1688), i hvilket arbete han sökte visa, att svenskan var det språk, som talades i paradiset. Då han slutligen utgaf Israels erfreuliche botschaft (s. å.), ansågs innehållet af denna skrift så betänkligt, att han förvisades ur staden. 2. Johan K., den föregåendes son, alkemist, läkare, f. 1655 i Jämtland (dödsåret okändt), invigdes tidigt i faderns alkemistiska studier och började snart att på egen hand utöfva läkarkonsten, omväxlande i Norge, Göteborg och utlandet (Holland och Hamburg). Ett särskildt rykte tillvunno sig hans hemliga botemedel mot stenplågor, och då han 1688 kommit till Köpenhamn samt för sten botat några högt uppsatte herrar, fick han ett mycket fördelaktigt anbud att kvarstanna där. K. återvände likväl omsider till fäderneslandet, till Malmö (1691), där man fåfängt erbjöd honom stadsfysikatet, till Göteborg (1692) och till Stockholm (1693), där han trots hvarjehanda hinder erhöll tillstånd att utöfva sitt yrke, och lefde ännu 1707. Kempe [ke'mpe], Frans Kristofer, donator, f. 5 mars 1847 i Härnösand, blef 1866 student i Uppsala, där han 1873 aflade med. kandidatexamen, öfvergick 1874 till den praktiska banan och var länge chef för Mo-Domsjö sågverksbolag. K. donerade 1897 till Uppsala universitet 150,000 kr. för inrättande af en e. o. professur i växtbiologi samt skänkte 1910 ytterligare 25,000 kr. till uppförande af en institutionsbyggnad till nämnda professur. K. blef 1900 filos. hedersdoktor i Uppsala och 1902 led. af Landtbruksakad. Kempe [ke'mpe], Johan Arvid, geograf och skolman, f. 10 nov. 1854 på Öland, d. 10 aug. 1909 i Stockholm, blef docent i fornnordisk litteratur vid Lunds universitet 1885, lektor i historia och modersmålet 1886 vid Högre allmänna läroverket i Västerås och 1909 vid Nya elementarskolan i Stockholm. K. var en bland de lärare, som vid 1880-talets midt med varm håg bröto väg för det geografiska studiets uppsving vid våra svenska läroverk och har så sin andel i, att vi härutinnan f. n. sannolikt stå högre än något annat folk. Han blef en skicklig kartograf, hvarom såväl af honom utförda kartor öfver ett flertal svenska län och öfver Finland som hans revidering (1898—1909) af Roths bekanta kartböcker och en stor glob, som bär hans namn, ge vittnesbörd. Efter K. Ahlenius’ död öfvertog han 1907 utgifvandet af ”Sverige. Geografisk-topografisk-statistisk beskrifning”. K. tillhörde 1900 och 1901 som liberal representant för Västerås riksdagens Andra kammare. Bland K:s skrifter märkas Studier öfver den isländska juryn enligt Grågås (i Lunds universitets årsskrift 1885) och Atlas till Sveriges, Norges och Danmarks historia (1895). R. N—n. Kempe [ke'mpe], Axel, finsk universitetslärare, f. 3 jan. 1623 i Närpes socken, d. 4 jan. 1682 i Åbo, blef 1641 student i Åbo, 1647 magister, 1650 Åbo akademis förste bibliotekarie samt 1653 tillika adjunkt i filosofiska fakulteten. Från dessa tjänster befordrades han 1658 till professuren i politik och historia. Som bibliotekarie och politices professor inlade K. rätt aktningsvärda förtjänster. Hans Philosophia moralis sive ethica, som i disputationsform utkom 1656, upplades tre gånger. Som fortsättning till denna utgaf K. afhandlingar i politik, mot hvilka biskop Gezelius anställde åtal, emedan regeringsformen vore en statshemlighet och icke borde "divulgeras". K. blef frikänd, men kansleren förklarade, att därefter sådana arbeten utan kungligt tillstånd icke finge utgifvas. 1671 transporterades K. till juridiska professuren; men hans krafter voro redan brutna, och till hans biträde måste snart annan man förordnas. R. T—dt. Kempele [ke'm-], kapell i Uleåborgs län, Finland, hör till Limingo pastorat. Areal 127 kvkm. 1,370 inv. (1908), finsktalande. A. G. F. Kempelen [ke'm-], Wolfgang von, ungersk ämbetsman, mekaniker, f. 1734 i Pressburg, d. 1804 i Wien, är känd genom sitt för den nyare fonetiken viktiga arbete Mechanismus der menschlichen sprache nebst der beschreibung seiner sprechenden maschine (med 27 koppargravyrer, 1791; senare utg. äfven på franska). Ehuru sedan K:s tid flera misstag måst rättas och en mängd nya sidor af ämnet kommit i dagen, kan hans ”Mechanismus” ännu läsas med nytta och nöje. Lyckligast var K. i sin förklaring af konsonanterna, under det först i vår tid Helmholtz’ undersökningar gett det afgörande svaret på frågan om vokalernas natur. Hvilket storartadt framsteg K. emellertid representerar, framgår tydligast af en jämförelse med de Brosses’ ”Traité de la formation mécanique des langues” (1765). Till sina fonetiska undersökningar leddes K. närmast genom sitt arbete på åstadkommandet af en talmaskin, hvilken han, med ett fyndigt efterhärmande af det naturliga röstorganet, slutligen lyckligt fullbordade. Den bär dock ej sin uppfinnares namn, utan kallas Faberska talmaskinen, enär Faber i densamma gjort en del förbättringar (maskinen förevisades i Stockholm 1883). K:s namn är däremot fäst vid en af honom konstruerad schackspelande automat, som på sin tid väckte stort uppseende (se Android). Lll. Kempen [ke'm-] l. Kempenland, fla., ås i Belgien och Nederländerna. Se Campine. Kempen [ke'm-]. 1. Kretsstad i preussiska reg.-omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen), vid järnvägslinjer till Köln och Venloo. 6,896 inv. (1905). Gymnasium, döfstumskola, museum och mångsidig industri. K. hörde fordom till ärkebiskopsstiftet Köln och är Thomas a Kempis’ födelseort. — 2. Stad i sydligaste delen af preussiska reg.-omr. Posen. 5,879 inv. (1905). Maskin- och cementtillverkning; betydlig boskaps- och hästhandel. (J. F. N.) Kempeneer [ke'mpener], Peeter de, målare. Se Campaña, P. Kempenfelt [ke'm-], Richard, engelsk amiral, f. 1718 i Westminster, son till svensken Magnus K., som var öfverste i engelsk tjänst, ingick som