Kemiskt växtbioiogiska anstalten i Luleå upprättades 1895 för att dels verka som kemisk kontrollstation för jordbruket och näringarna, dels främja jordbruket i egenskap af praktisk försöksanstalt och vetenskaplig växtbiologisk anstalt för undersökningar rörande växternas lif under de i nordligaste Sverige rådande naturförhållandena. Den praktiska försöksverksamheten har utvecklats till ett omfattande upplysningsarbete bland jordbrukarna i Norrbottens alla delar, bestående i kortare landtbrukskurser, anordnande af gödslings-, växtodlings- och utfodringsförsök hos enskilda jordbrukare med ändamål att hos dem införa rationell växtodling och kreatursskötsel. Den vetenskapliga verksamheten omfattar studier för uppletande och framalstrande af för dessa nordliga trakter lämpliga sädes-, foder- och trädgårdsväxter, och för detta ändamål finnas vid anstalten i Luleå försöksfält och frostlaboratorium, hvari arbetas på att utvälja för frost oömma plantor för att från dem framalstra för norden härdiga sädessorter. Vid anstalten finnes en filial af Sveriges utsädesförening (se d. o.). Anstalten åtnjuter årligt statsunderstöd af 11,250 kr. samt därjämte understöd af Norrbottens läns hushållningssällskap och landsting. I afseende på styrelse, föreståndare och assistenter gälla samma bestämmelser som för kemiska stationer (se d. o.). H. J. Dft. Kemisk våg. Se Våg. Kemist, person, kunnig i kemi. Kemistkongresser, Internationella. Se Internationella kongresser. Kemistmöte. Se Teknikermöten. Kemistsamfundet i Stockholm har till ändamål ”att mellan fackmän förmedla meningsutbyte i ämnen, tillhörande kemien och dess tillämpningar”. 1883 konstituerades Kemiska samfundet i Stockholm, som 1885 antog sitt nuv. namn. Samfundets stadgar antogos 1883 och ha sedan dess ej väsentligen blifvit förändrade. Gemensamt med Kemiska sällskapet (se d. o.) och med kemiska sektionerna i Uppsala och Lund har Kemistsamfundet ett organ ”Svensk kemisk tidskrift”, hvilken sedan 1903 redigeras af Kemistsamfundets sekreterare, öfveringenjör Å. G. Ekstrand. Samfundet, som sammanträder 8 gånger om året, räknar numera (1910) omkr. 700 medlemmar, eger en mindre byggnadsfond samt en fond, ur hvilken minnespenningar eller belöningar för framstående arbeten på den teoretiska eller praktiska kemiens område skola utdelas; denna fond är uppkallad efter samfundets mångårige ordf. filos. doktor Jakob August Norblad. H. E. Kemiträsk [ke'mi-; fi. Kemijärvi]. 1. Sjö, genomfluten af Kemi älf, i Uleåborgs län, Finland. — 2. Socken kring nämnda sjö, af Kemi härad och Torneå domsaga. Landareal 3,466 kvkm. Befolkningen, finsk, 5,462 pers. (1908). K. utgör ett konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Kuopio stift, Kemi prosteri. A. G. F. Kemitypi (af kemi och grek. typos, aftryck, prägel), en metod att medelst etsning åstadkomma en för tryck i bokpress passande, d. v. s. med upphöjd teckning försedd, tryckplåt, således en ersättning för träsnittet. Teckningen djupetsas på vanligt sätt i zink. Plåten beströs därefter med en lättsmält pulveriserad blandning af bly, tenn och vismut, som bringas i smältning och därvid fyller de genom etsningen uppkomna fördjupningarna samt stelnar. Därefter aflägsnas på passande sätt detta metallager, och den ånyo blottade zinkytan, å hvilken teckningen nu visar sig som ett inlagdt arbete, etsas med utspädd svafvelsyra, som likväl ej angriper den i fördjupningarna kvarliggande metallen. Denna kvarstår efter etsningen upphöjd och bildar en för boktryck passande relief. Kemitypien uppfanns 1842 af en dansk, Kristian Actonius Theodorus Piil (f. 1804, d. 1884), urspr. guldsmed, och har i uppfinnarens fädernesland blifvit utöfvad med ganska mycken framgång. Som exempel kunna anföras N. M. Petersens goda illustrationer till åtskilliga arkeologiska arbeten. I nyare tid har likväl detta sinnrika förfaringssätt, såsom alltför omständligt, blifvit satt i skuggan af de fotomekaniska reproduktionsmetoderna. Upk.* Kemi älf [ke'-], Finlands längsta flod. Se Kemi 1. Kemiö, socken. Se Kimito. Kemnitz, von. Se Chemnitz. Kemomorfos (af kemi och grek. morfosis, form), bot., formförändring hos en växt, beroende på inverkan af kemiska ämnen. G. L—m. Kemosyntes, bot., bildande af organisk substans, hvarvid kemiska processer lämna den erforderliga energien. — Adj. kemosyntetisk. Jfr Assimilation, sp. 238. G. L—m. Kemotaktiska rörelser, bot. Se Kemotaxi. Kemotaxi (af kemi och grek. taxis, ställning), bot., zool., rörelse hos själfrörliga organismer, framkallad af kemiska ämnen. Som exempel kunna nämnas ormbunkarnas spermatozoider, hvilkas kemotaktiska rörelser framkallas af äppelsyra och malater, mossornas spermatozoider, som påverkas af socker, aëroba bakterier, som attraheras af syre, m. fl. G- L-m. Kemotropiska rörelser, bot. Se Kemotropism. Kemotropism (af kemi och grek. tropos, vändning), bot., orienteringsrörelse hos en ej själfrörlig växt, framkallad af kemiska ämnen. Förorsakas rörelsen af syre, talar man om aërotropism. Exempel på kemotropiska rörelser är det förhållandet, att rötter växa åt det håll, där näring finnes och där jorden är bäst genomluftad (aërotropisk rörelse). G. L—m. Kemp [ke'mp] l. Kempe, Peter Nicolaus de, nederländsk byggmästare, inkallades till Sverige af Karl IX och anmodades, liksom Hans Fleming, att uppgöra ritning till det hisingska Göteborg och dess försvarsverk. Konungen fastställde emellertid en tredje ritning, för hvilken dock K:s legat till grund, och 1 aug. 1607 anställdes denne som byggmästare vid den nya staden och ledde befästningsarbetenas utförande till 1610, då han, innan desamma hunnit fullbordas, synes ha lämnat Sverige. L. W:son M. Kempe [ke'mpe], P. N. de. Se Kemp. Kempe, S. Se Kempenskiöld. Kempe [ke'mpe]. 1. Anders K., alkemist, läkare, f. 1622 i Västergötland, d. 1688 eller 1689 i Altona, tjänstgjorde i många år som artilleriofficer å Frösö skans i Jämtland samt infördes därunder af sin chef, öfverstelöjtnant M. Drakenstierna, i alkemiens hemligheter. Då skansen 1664 raserades, tog K. afsked ur krigstjänsten, flyttade till Trondhjem och började praktisera i läkaryrket. 1675 flyttade han till Hamburg samt visste snart förskaffa