hvilken krets snart tog formen af ett ordenssamfund, med grader, receptioner och ceremonier, dock alla af skämtsamt eller parodiskt syfte. Så uppkom 1779 sällskapet Par Bricole (se d. o.). K., som tydligen vid sin stiftelses danande tagit starkt intryck af Bellmans backanaliska parentationer, var ordens ständige ceremonimästare och förstod småningom att, med biträde af flera vänner, ge form och sammanhållning åt det lilla kotteriets lustiga upptåg. K:s Samlade skrifter utgåfvos i 2 bd 1837 af P. A. Sondén och 1852 af P. Hanselli. —rn. (K. W—g.)

Kexholms vapen.

Situationsplan af Kexholm. 1. Luthersk kyrka. — 2. Grekisk-katolsk domkyrka. — 3. Grekisk-katolsk kyrka. — 4. Badhus. — 5. Gamla fästningen. — 6. Nya fästningen.

Kexholm, Keksholm (fi. Käkisalmi). 1. Stad, belägen på en ö, som omslutes af Vuoksens mynningsarmar och af Ladoga sjö, i Viborgs län, Karelen, Finland, består af a) gamla fästningen, hvaraf kvarstå vallarna, ett rundt torn samt lämningar af slottet och kyrkan, b) den från gamla fästningen genom en smal strömåder skilda nya fästningen, som, likaledes inom vallar, innesluter två kaserner och en grekisk kyrka jämte några andra mer eller mindre förfallna hus af nyare ursprung, samt c) staden. K. har ett område af 1,367 har, hvaraf stadsplanen upptar med trädgårdar och vägar 85 har. Gårdarnas antal är 217, och folkmängden var 1908 1,835 personer, hvaraf 190 bekände sig till den grekisk-katolska läran. Handelsflottan och industrien äro mycket obetydliga. Handeln går på Petersburg samt omfattar hufvudsakligen skogsprodukter. Invånarnas inkomster taxerades 1908 till sammanlagdt 736,000 mark, hvaraf 293,000 för näring och yrke. I staden finnes ett privat finskt lyceum för gossar och flickor. — Fästet är sannolikt anlagdt af karelerna, ett antagande, som vinner stöd af bl. a. det namn, hvarmed detsamma i äldre tid af ryssarna betecknades: Korelogorod, Korela; dess anläggning faller inom en dunkel forntid. I sammanhang med Tyrgils Knutssons eröfringståg intogs K. af Sigge Lake, som två år därefter (1295) öfverfölls af novgoroderna och efter ett hjältemodigt försvar stupade jämte sin besättning, hvarefter fästet raserades. Ånyo uppbyggdt, förblef det i ryskt våld inemot två årh. Svenskarna under Pontus De la Gardie intogo K. 4 nov. 1580, hvarefter Karl Henriksson (Horn) befalldes förstärka slottet, och då detsamma behölls i 1583 års stillestånd, arbetades härpå under ledning af byggmästarna Johan Baptist och, från 1590, Peter Hertig. Slottet var nu omgifvet af en mur med vidliggande 2 små bastioner och ett rundt porttorn. Äfven hertig Karl visade sig angelägen om K:s befästande, men i freden 1595 skulle det och dess län återlämnas till ryssarna, sedan gränsen mellan rikena utstakats så, som den af ålder varit. Återlämnandet egde rum 1597. Genom fördraget i Viborg 1609 tillförsäkrades Sverige sedan K. med dess län som ersättning för åt tsar Vasilij utlofvad hjälp; men då ryssarna dröjde med öfverlämnandet, började Jakob De la Gardie 1610 belägra K., som dock ej kunde tagas förrän 2 mars 1611, hvarefter dess försvarsverk genast iståndsattes. Sedan K. och dess län i Stolbovafreden 1617 blifvit svenska, kontraherades 31 juli 1618 med De la Gardie om arrendering af K:s län, och denne skulle med garnisonens hjälp hålla murar och vallar vid makt; men K. förföll emellertid, så att 1620—27 en omfattande reparation måste företagas. Stadens befästningar utgjordes nu af ringmur med små italienska bastioner, våt graf, tre raveliner samt mot land betäckt väg. 1634, då staden afbrunnit, hvarvid äfven dess befästningar skadats, besöktes K. af Oluf Hansson (Örnehufwudh), som följande år uppgjorde ny stadsplan och dessein till försvarsverkens iståndsättande, hvarpå sedan arbetades från 1636, och från 1640 äfven på slottets förstärkande, till 1644. Slottet omgafs nu af 3 hela och 2 halfva bastioner samt staden af 5 hela bastioner och 1 half äfvensom våt graf, men såväl raveliner som betäckt väg saknades. 1651 skulle slottet repareras och en ny dessein för staden med raveliner och betäckt väg utarbetas af v. Seulenberg; men vid krigsutbrottet 1656 hade endast 4 stadsbastioner hunnit ombyggas och i öfrigt var K. ”alt för illa ruinerat”, då ryssarna 3 juli började dess belägring. K. försvarades emellertid med utmärkt tapperhet af kommendanten Olof Bengtsson (Granatenburg) och undsattes 30 aug. af generalen grefve Gust. Ad. Lewenhaupt, som dock drog till Nyen 6 sept., då ryssarna fortsatte sitt anfall mot K. till 25 sept., då de drogo bort. Efter krigets slut fortsattes och afslutades förstärkningsarbetena under Joh. Staël v. Holsteins ledning; men Dahlbergh, som 1681 besökte K., fann slottet vara trångt och stadsverken svaga. Följande år hindrade han dock deras rasering, som var ifrågasatt, och 1683 påbörjades i stället omfattande reparationsarbeten, hvilka slutligen utvecklade sig till verklig ombyggnad, hvarjämte från 1701 provisoriska verk anlades; och sedan öfverste Joh. Stiernschantz i mars 1710 kommit till K. som kommendant, byggdes 3 öppna redutter på holmar kring slottet.