Kevelaer [ke'velar], köping i preussiska reg.-omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen), vid Köln—Kleve-järnvägen och nära Maas’ biflod Niers. 7,074 inv. (1905). Tillverkning af skor, celluloidvaror, krucifix och paramentarbeten. Orten är bekant för de vallfärder, som göras till den där 1642 uppställda undergörande Mariabilden, särskildt på vårfrudagarna. (J. F. N.) Kewenter [ke-], Mattias, politiker, f. 22 juli 1735 i Karlshamn, d. 22 maj 1805 i Uppsala, son till den från Holstein bördige handelsmannen i Karlshamn Hans Kristofer K. (d. 1761), blef 1750 student i Lund och promoverades 1757 till filos. magister. 1758 begaf han sig till Uppsala, där han 1762 disputerade om koppargarningen vid Avesta och 1763 utnämndes till docent i kemi. Men sedan han förgäfves sökt en adjunktur, till hvilken han ansåg sig i första hand böra komma i fråga, lämnade han den lärda banan, gifte sig med en dotter till en af stadens källarmästare, rådmannen Kyronius, och blef 1766 själf källarmästare, utskänkande åt sina gäster det af Bellman (Fredmans sånger, n:o 28) omtalade ”Kyronii öl”. Vid 1786 års riksdag var han fullmäktig för Uppsala och Östhammar samt väckte 26 maj inom borgarståndet, på samma gång som major Bilberg å riddarhuset, förslag om tryckfrihetens återställande i enlighet med 1774 års lagstiftning. Väl förenade sig alla stånden om en petition i detta syfte, men den afslogs af konungen. 21 juni uppläste K. i ståndet ett nytt memorial, i hvilket han förklarade, att K. M:t i lagstiftningsärenden vore bunden af tre stånds beslut och att ständernas besvär voro lagfrågor, som borde på enahanda sätt behandlas. ”Det var — säger Geijer — en röst ur de gamla mössornas läger”. Memorialet, som blifvit i förväg tryckt och spridt, ansågs så förgripligt, att ståndet hos konungen anmälde sitt ogillande. Efter riksdagens slut åtalades K. inför Svea hofrätt och dömdes, för det han i sin skrift nyttjat obetänksamma uttryck, till 14 dagars vatten- och brödstraff samt obehörighet ”att såsom fullmäktig menigheters allmänna värf och ärenden utföra”. Sistnämnda straffbestämmelse, för hvilken intet lagrum kunnat åberopas, blef endast genom konungens påtryckning stadfäst i högsta instans. Processen väckte stort uppseende. K. hyllades af oppositionen som martyr för tryckfriheten och erhöll en penninggåfva af ryske ministern. Rättigheten att vara fullmäktig återgafs K. 27 nov. 1792 af förmyndarregeringen. 1793 blef K. rådman i Uppsala. — K:s son, Hans Kristofer K. (f. 1775, d. 1839), blef 1800 med. doktor i Lund och deltog som militärläkare i krigen i Pommern 1806, hvarunder han råkade i fångenskap, och mot Norge 1808 och 1814. L. S. Kevir [ke-], saltstäpp. Se Asien, sp. 158. <img l>

Kexel, Olof, vitter författare, ordenssamfundet ”Par Bricoles” stiftare, f. 28 nov. 1748 i Kalmar, d. 5 mars 1796 i Stockholm. Fadern, domkyrkoadjunkt, sedan kyrkoherde på Öland, hette Kexhelius. K. blef student i Uppsala 1761 och inskrefs 1768 som auskultant i Kommersekollegiet. Redan året förut hade han deltagit i stiftandet af det vittra samfundet ”Apollini sacra” i Uppsala. I hufvudstaden deltog han ifrigt i det glada sällskapslifvet, på samma gång han blef litteratör. Till en början anlitades hans penna för politiska skrifter i hattpartiets anda, i hvilka han hade jämförelsevis obetydlig del, men som påförde honom åtal, hvarvid honom ådömdes böter. K. utgaf ock en politisk tidning ”Hatten” (1768—69). Han förde ett något vidlyftigt lif och nödgades omkr. 1770 lämna Sverige samt reste till England och Portugal för att undgå sina björnar. Han återkom 1773 och erhöll då vid den nybildade k. teatern en tjänstemannabefattning, först som ordonnatör, senare som sekreterare. 1795 blef han sekreterare i nummerlotteriet. — K:s verksamhet efter återkomsten var egnad dels lustspelsdramatiken, dels skämtsam prosa. Så uppfördes 1776 å Humlegårdsteatern det med mycket bifall mottagna och länge på spellistan stående stycket Sterbhuscammereraren Mulpus, eller Caffehuset i Stora Kyrkobrinken, som efter en fransk förebild af J. B. Rousseau skildrar lifvet på ett Stockholmskafé och där K. ger sin antipati mot ockrare och utsökningsadvokater luft; vidare följde Michel Wingler, eller bättre vara brödlös än rådlös (1788; imitation efter Garrick), Capitain Puff eller Storprataren (1789, efter de Boissy), Bergslags-Fröken (s. å.; efter Garrick), Välgörandet på prof (1790; efter franskan), Folke Birgersson till Ringstad (opéra comique, 1793, efter Monvel), De begge kammarpagerne (1794, efter Dezède och Mantauffeld) samt Namnsdagen (1795; tr. 1852). Med undantag för den sista lånade K. handlingen till alla sina stycken utifrån, men förmådde förläna karaktärer och situationer en förträfflig lokalfärg. Mest bifall rönte ”Kapten Puff”, som tillkom under det stora riksdagsåret 1789, och hvari K. satiriserat det politiska pratmakeriet; med begagnande af motiv ur Boissys versifierade femaktskomedi ”Le Babillard” skref K. sin enaktare på prosa och skapade i Puff en ”rikspratmakare”, som redan under frihetstiden talat på riddarhuset och som fortfor alltjämt att uttrötta alla med sin talegåfva. Stycket blef utmärkt populärt, särskildt med Hjortsberg i titelrollen, samt har äfven uppförts i senare tid. Bland K:s öfriga skrifter märkes en samling små berättelser, anekdoter o. d. under benämningen Mina tidsfördrif på gäldstufvan (1776—77; ny uppl. 1798), som retade prästerskapet i hufvudstaden genom några frivola historier samt ett par oanständiga parodier på gammaltestamentliga skrifter; stadens konsistorium begärde åtal mot författaren, som ådömdes böter, hvarjämte skrifterna indrogos. Vidare utgaf K. Nya småsaker till nöje och tidsfördrif (1778) samt Bacchi hand-bibliotheque eller nya tidsfördrif på gäldstufvan (1784—86; ny uppl. 1793—98), hvilken senare fick sitt förnämsta värde genom de betydliga bidrag Bellman lämnade till densamma. 1779 började K. äfven utgifva Kongl. svenska theaterns almanach, hvilken sedan oafbrutet utkom 1781—89 med musikbilagor och kopparstick, samt är för sin tid väl redigerad. K. egde ovanliga sällskapstalanger, var en glädtig och angenäm umgängesbroder och lyckades samla omkring sig en krets af glada vänner,