En resebeskrifning af E. A., 1846) och slog sig 1848 ned som landtbrukare på Sundsholms säteri i Gladhammars socken, Södra Tjusts härad af Kalmar län. Där erhöll han inom kort en mängd kommunala uppdrag, satt 1863—82 i Norra Kalmar läns landsting, hvarest han 1872 och 1874—81 innehade vice ordförande- och 1882 ordförandeplatsen, och var 1870—71 samt 1880—82 vice ordf. i Kalmar läns norra hushållningssällskap. Samtidigt fick han tillfredsställa sitt begär att taga del i det politiska lifvet: 1867—83 representerade han oafbrutet Södra Tjusts härad i riksdagens Andra kammare, där han var en af de mest bemärkte medlemmarna af landtmannapartiet. Begåfvad med stor lätthet att uttrycka sig och verkande för sina politiska syften med mycken ifver i tal och skrift så inom som utom riksdagen, blef K. en af sitt partis ledare. Han hade 1868—83 plats i riksdagens viktigaste utskott, statsutskottet, 1876—80 som vice ordf. och 1881—82 som ordf., och i de särskilda utskott, som vid 1871 års urtima riksdag samt vid 1878 och 1883 års riksdagar tillsattes för försvarsväsendets och grundskatternas ordnande. 1879—83 valdes han till medlem af talmanskonferensen. Af regeringen utsågs K. till led. af rote- och rusthållar- (1867—68), skattereglerings- (1879—83), landtförsvars- (1880—82) och läroverks- (1882) kommittéerna. Bland de motioner — de äro få —, vid hvilka K:s namn är fäst, må nämnas den 1878 väckta motionen med förslag till ny härordning, hvars grunder antogos af Andra kammaren s. å. och upptogos i K. M:ts vid 1883 års riksdag framlagda förslag. För detta arbetade K. med stor energi, men då alla hans ansträngningar till trots förslaget föll, drog han sig missmodig från politiken och erhöll sommaren 1883 på ansökan postmästarsysslan i Hälsingborg, hvarefter han afsade sig riksdagsmannauppdraget. I det offentliga lifvet syntes han sedermera ej till på annat sätt än genom några inlägg i frihandelsriktning under 1886—87 års tullstrid. — 1865 blef han led. af Landtbruksakad. Flitigt verksam i pressen för sina idéer, utgaf han äfven i bokform: Politiska funderingar af en skandinav (1849), Till allmänheten i försvarsfrågan af Broder Svensk (1882) och Till allmänheten i skattefrågan af Broder Svensk (1883), samt Försök till svenska tidningspressens historia (1:a del., 1883). <img l>

2. Ernst Axel Henrik K., den föregåendes brylling, anatom, hygieniker, akademisk lärare, f. 25 okt. 1832 i Flisby socken i Jönköpings län, d. 27 dec. 1901 i Stockholm, blef student i Lund 1848, med. kandidat 1855, med. licentiat 1857 och kirurgie magister 1859. Någon tid därefter företog han en vetenskaplig resa till Tyskland, hvarest han studerade dels hos Max Schultze, dels hos Virchow. Efter hemkomsten utgaf han afh. Om smaknervernas ändningssätt i grodtungan (1861), på grund hvaraf han 1862 promoverades till med. doktor. 1862—97 verkade han som professor i patologisk anatomi vid Karolinska institutet. En djup uppfattning af den patologiska anatomiens betydelse som vetenskaplig grundval för den praktiska medicinen ledde K. vid den allvarliga och hängifna lärarverksamhet, som han utöfvade och hvarvid han genom sin öfverlägsna framställningskonst förstod att som få fängsla sina lärjungars intresse. Resultaten af sina vetenskapliga forskningar nedlade han i många skrifter, bland hvilka märkas Zur anatomie der milz (i ”Virchows archiv”, 1861), Om de s. k. tubularafgjutningarnas olika former och bildning vid sjukdomar i njurarne (i ”Med. arch.”, 1863), Om cirkulationsförhållandena i njurarne (s. å.), Om svulstmetastaser inom centrala nervsystemets serösa banor (i ”Nord. med. ark.”, 1879) samt hans i förening med G. Retzius utförda arbeten öfver nervsystemets och bindväfvens anatomi, hvilka först offentliggjordes i en följd artiklar i ”Nordiskt medicinskt arkiv” och 1875—76 i utförligare affattning framlades i Studien in der anatomie des nervensystems und des bindegewebes (2 digra foliovolymer med planscher). För detta arbete erhöllo dess författare bl. a. Monthyonska priset af Franska vet. akad. — Som en af redaktörerna för ”Medicinskt archiv” (1863—67) och sedan 1869 som hufvudredaktör för ”Nordiskt medicinskt arkiv” inlade K. stora förtjänster om Nordens medicinska litteratur och om det andliga sambandet mellan Nordens skilda folk — en idé, som han med stor ifver omfattade. För vetenskapens spridning bland allmänheten verkade K. som en af utgifvarna (1872—80) af den utmärkta serien populära skildringar ”Ur vår tids forskning”. 1882—88 var K. led. af Andra kammaren för Stockholms stad, vald af det frisinnade och frihandelsvänliga partiet, och insattes 1882 som medlem i den stora läroverkskommittén. En frukt af hans verksamhet i denna är den af honom utarbetade Bil. E till kommitténs utlåtande, hvilken innehåller Redogörelse för den hygieniska undersökningen (1885; i sammandrag öfv. till tyskan af L. Burgerstein: Axel Keys schulhygienische untersuchungen in deutscher bearbeitung, 1889). Detta arbete är på sitt område af grundläggande betydelse. I sammanhang med dessa undersökningar står K:s utredning af pubertetsutvecklingen och dess förhållande till sjukligheten hos skolungdomen (Die pubertätsentwicklung und das verhältnis derselben zu den krankheitserscheinungen der schuljugend, 1889), för hvilken han belönades med Svenska läkarsällskapets årspris. — 1886—97 verkade K. äfven på ett synnerligen framstående sätt som Karolinska institutets rektor, och det reformarbete, som under denna tid där utfördes, är till största delen hans förtjänst. I programmen till de professorsinstallationer, som under hans rektorstid egde rum, behandlade han flera kapitel ur medicinens historia i Sverige. Särskildt må påpekas Till kirurgiens historia i Sverige, särskildt med hänsyn till den kirurgiska undervisningen i Stockholm (1897). — Äfven bör nämnas, att K. från 1886 var af Vet.-akad. vald led. af styrelsen för Stockholms högskola, svensk generalsekreterare vid naturforskarmötet i Stockholm 1880, led. i styrelsen för Nordiska museet, m. m. Därjämte var han led. af Vet. akad. (1871), Fys. sällsk. i Lund (1878), Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (s. å.), Vet. soc. i Uppsala (1880) m. fl.