hälften af 1800-talet anlades en vidare, af omkr. 20 fort sammansatt gördellinje. 1896 slopades K. som operationsfästning, men bibehålles fortfarande som befäst depåplats. På norra sidan skyddas K. af träskmarker. S. A. L.* Kihlakunta [ki'chla-], fi., härad, domsaga. Man har därur sökt härleda det svenska Gislalag (se d. o.). M. G. S. Kihlman, Alfred Osvald, finsk botanist och politiker. Se Kairamo. Kiihtelysvaara [kīchtelysvāra], imperiellt pastorat af 2:a kl., Karelens nedre kontrakt, Nyslotts stift, Finland, Kuopio län, Ilomants härad och domsaga. Landareal 752 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 7,708 pers. (1908). Inom pastoratet finns en folkhögskola. A. G. F. Kiikala [kīk-], socken af Halikko härad och domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 242 kvkm., befolkningen, finsk, 3,252 pers. (1908). I K. brytes och brännes kalk. Socknen utgör ett konsistoriellt pastorat af 3:e kl., Åbo ärkestift, Bjerno prosteri. A. G. F. Kiikka [kīk-], kapellförsamling i Åbo och Björneborgs län, Finland, under Tyrvis pastorat, skall framdeles bilda egen kyrkoherdeförsamling. Areal 226 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 4,060 pers. (1908). A. G. F. Kiikoinen [kīk-]. Se Kiikois. Kiikois [kīk-; fi. Kiikoinen], kapell under Tyrvis pastorat, Åbo och Björneborgs län, Finland, skall framdeles afskiljas till egen kyrkoherdeförsamling. Areal 73 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 2,571 pers. (1908). A. G. F. Kiiminge [kīm-; fi. Kiiminki], socken i Uleåborgs län, Finland, Uleå härad och Kemi domsaga, bildar med Öfver-Kiiminge kapell ett konsistoriellt pastorat af 3:e kl. af Uleåborgs domprosteri och Kuopio stift. Landareal 1,151 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 4,692 pers. (1908). A. G. F. Kiiminki [kīm-]. Se Kiiminge. Kiiöarna [kii-]. Se Keiöarna. Kijl [tjil], svensk adlig ätt, inkom från Holstein under Gustaf I:s tid och upptogs 1626 på riddarhuset, men utdog snart eller återföll i obemärkthet. 1. Söffrin (Severin) K., ättens svenske stamfader, namnes 1521 som befallningsman hos Ture Jönsson (Tre rosor), med hvilken han öfvergick till Gustaf Vasas parti, var 1523 som höfvitsman med om infall i Norge, Bohuslän och Halland och uppräknas 1526 bland rusttjänstskyldiga frälsemän i Västergötland. Han vann i hög grad Gustaf Vasas förtroende och användes af honom i många uppdrag. 1529 erhöll han befälet på Älfsborgs slott, hvilken befattning han innehade ett tiotal år; vid den krigsstyrka, som under den s. k. grefvefejden (1534—37) nedsändes till Halland och Skåne, tjänstgjorde han och Jakob Bagge som öfverstar för knektarna. I ordinantian för Västergötland 1540 förordnades han till ”ridtmästare” (polischef) i landskapet, senare nyttjades han i Dackefejden. Han omtalas af konungen 12 aug. 1553 såsom död. — 2. Knut K., den föregåendes sonson, d. 1603, synes i striden mellan Sigismund och hertig Karl ha troget hållit sig till den senare, hvilken redan 1593 använde honom i beskickningar till Klas Fleming i Åbo. 1597 förordnades han jämte Erik Stake till ståthållare på Älfsborg, var 1600 medlem af den vid riksdagen i Linköping tillsatta domstolen öfver hertigens motståndare, blef s. å. amiral öfver den vid Älfsborg liggande delen af flottan samt afgick med förstärkning till den flotta, som samlades i Rigas farvatten. — 3. Nils K., den föregåendes broder, d. 1636, var, äfven han, en hertig Karls man. Han blef befallningsman öfver Stockholm 1594 och ånyo 1598, hvarvid angränsande delar af Uppland och Södermanland lades under hans förvaltning. 1602 vardt han krigsöfverste i Finland och ståthållare öfver Nyslotts län, begärde 1608 för sjuklighets skull afsked från sistnämnda befattning, men utsågs s. å. till ”skattmästare” i Finland, hvarjämte han 1609 mottog ståthållarskapet på Åbo slott. 1—3. Fr. W. Kikare, Tub, Teleskop benämnas instrument, genom hvilka aflägsna föremål kunna ses under större synvinklar samt därför förefalla större och närmare belägna, än då de ses med blotta ögat. Hvarje kikare eller tub innehåller två delar, objektiv och okular. Genom objektivet erhåller man reella bilder af föremålet. Dessa bilder betraktas genom okularet. Okularet kan vara antingen enkelt eller sammansatt, d. v. s. bestående af en eller flera linser. De mest använda äro Huygens’ (l. Campanis) okular, som består af två plankonvexa linser, hvilkas konvexa ytor äro vända åt objektivet, och Ramsdens okular, som består af två plankonvexa linser, hvilka vända de konvexa ytorna mot hvarandra. Tuberna indelas i dioptriska, som innehålla endast linser, och katoptriska, som innehålla utom linser äfven speglar. Till det förra slaget höra astronomiska kikaren l. Keplers kikare, terresterkikaren l. Rheitas kikare samt Galileis kikare l. teaterkikaren; till det senare slaget höra de af Herschel, Newton och Gregory konstruerade spegelteleskopen (se Astronomiska instrument, sp. 289—291). Utanför dessa två grupper stå prismakikarna l. Zeisskikarna (se fig.), som bestå af en kombination af linser och prismor. Hos prismakikaren erhålles en rättvänd bild, samtidigt med att instrumentets längd är liten i motsats till terresterkikarens. Tanken att rättvända bilden genom upprepad reflexion i två mellan okularet och objektivet i den astronomiska kikaren inskjutna prismor framställdes först af Porro och kom genom Abbe och Zeissverken till praktisk användning. Som dubbelkikare ge Zeisskikarna mera fristående bilder (bättre relief) än andra dubbelkikare, emedan afståndet mellan objektiven kan göras stort. D. S—t.

Prismakikare.