afslutadt genom freden i Nanking (1842). Före denna hade utom Kanton endast staden Maimatschin, på gränsen till Sibirien, s. om Baikalsjön, varit öppen för utlänningar. Genom freden öppnades fyra nya s. k. fördragshamnar (eng. treaty ports): Amoy, Fu-tschóu, Ning-po och Schang-hai, alla vid kusten s. om Jang-tse-kiang, ursprungligen blott för engelsmännen, senare äfven för andra makter — för Sverige genom traktaten i Kanton 20 mars 1847. Senare ha flera hamnar och äfven inlandsstäder öppnats för utlänningar — inalles voro de 1908 42. — K:s hela handel med utlandet steg 1908 till 409,6 mill. haikwan tael i import och till 276,7 mill. tael i export, motsvarande 1,195 mill. kr. i import och 808 mill. kr. i export. Handelsförbindelsen var störst med Hong-kong (150,3 mill. tael import, 92,1 mill. export). Därefter följa Storbritannien (72,6 mill. tael imp., 12,6 mill. exp.), Japan (52,5 mill. imp., 27,1 mill. exp.), Förenta staterna (41,2 mill. imp., 23,8 mill. exp.), Brittiska Indien (30,5 mill. imp., 4 mill. exp.), Frankrike (2,4 mill. imp., 32,1 mill. exp.), Tyskland (14 mill. imp., 7 mill. exp.), Belgien (8,5 mill. imp., 4,4 mill. exp.), Ryssland och Sibirien (8,7 mill. imp., 29,6 mill. exp.) och Italien (0,5 mill. imp., 9,8 mill. exp.). De viktigaste exportvarorna äro råsilke, siden (82,9 mill. haikwan tael), te (32,9 mill.), bönor (23,6 mill.), hudar och skinn (12 mill.), bomull (10,5 mill.). — Importen utgjordes bl. a. af stenkol (5,4 mill. haikwan tael), ull (4,5 mill.), tenn (4,5 mill.), bomullsväfnader (64,7 mill.), bomullsgarn (46,2 mill.), opium (34,2 mill.), petroleum (27,3 mill.), ris (26,6 mill.), järnvägsmateriel (12,9 mill.), stenkol (8 mill.), fisk (7,7 mill.), järn (7 mill.), mjöl (6,9 mill.), tobak (6,9 mill.), maskiner (6,6 mill.), trä (6,4 mill.), koppar (6,3 mill.) och tändstickor (5,2 mill.). K:s utrikeshandel har i många år haft negativ balans, d. v. s. införseln öfverstiger i värde betydligt utförseln. Denna underbalans, som skulle medföra landets ruin, ersattes utan tvifvel till stor del af de besparingar, som hundratusenden i utlandet bosatta kineser årligen hemsända. — Den största handelsstaden är Schang-hai, som förmedlar omkr. hälften af K:s hela handel med utlandet; närmast därefter komma Kau-lun (med Lappa), Kanton, Tien-tsin och Han-kóu. — K:s tehandel har lidit mycket genom konkurrensen med det indiska teet; exporten (jfr fig. 12) var 1885 dubbelt större än nu. — K. har mycket liflig kust- och flodhandel. — 1908 funnos i K:s öppna hamnar 2,407 utländska handelsfirmor. Sjöfart. 1908 inlöpte i och utgingo ur kinesiska hamnar 207,605 fartyg om 84 mill. ton, hvaraf 86,000 ångare om 78 mill. ton. Af dessa voro 28,445 (34,4 mill. ton) brittiska, 30,708 (18 mill. ton) japanska, 5,496 (6,6 mill. ton) tyska, 3,901 (5 mill. ton) franska och 136,663 (17 mill. ton) kinesiska. Ensamt i utrikes fart inlöpte i K:s hamnar 38,556 fartyg om 12,19 mill. ton och utgingo 36,602 om 12 mill. ton. — K:s egen handelsflotta (utom kust- och flodjunker) utgjorde 43 ångare om 41,647 ton och 3 segelfartyg om 901 ton. — Alla de stora ångbåtslinjer, som från Europa gå på Japan, anlöpa kinesiska hamnar; så äfven det svenska ostasiatiska kompaniets fartyg. Samfärdsmedel. K. genomdrages i alla riktningar af landsvägar, ehuru de äro illa underhållna. Äfven på detta område är olikheten stor mellan norra och södra K. I det förra äro vägarna så breda, att de kunna trafikeras med tvåhjuliga kärror, i södern åter leda blott smala stigar öfver bergen, på hvilka varor antingen bäras eller föras på ett slags skottkärror; äfven persontrafiken sker mest i bärstolar (palankiner; fig. 20). De bästa vägarna härröra från äldre tider, bl. a. de numera ytterst förfallna 21 kejsarvägarna, breda chausséer, som redan uppväckte Marco Polos beundran. — Af större betydelse för samfärdseln äro vattenvägarna, kanaler och floder. På sådana är åter södern rikare än norden, ty lössområdets floder, äfven Hwang-ho, äro till större delen ofarbara. På de större floderna gå nu ångbåtar. Af kanalerna är Kejsarkanalen (se d. o.) den namnkunnigaste. 1898 medgafs det, att alla vattenvägar skulle vara öppna både för utländska och kinesiska ångfartyg. 1907 funnos inalles 864 flodångbåtar, af hvilka 255 förde utländsk flagg. — Järnvägar. Länge mötte anläggningen af järnvägar starkt motstånd från myndigheternas sida. Den första (19 km.) mellan Schang-hai och Wu-sung, som öppnades 1876, blef på mandarinernas bedrifvande åter upprifven. En ny uppfattning började från 1880 göra sig gällande. En järnväg öppnades mellan Ta-ku och grufvorna i Kai-ping; denna ombyggdes och framdrogs till Tien-tsin (1888) på initiativ af Li-Hung-tschang. 1890—93 fortsattes den mot n. till Schan-hai-kwan, på hösten 1899 blef fortsättningen till Kin-tschóu färdig. Härifrån har den senare förts till Mukden (med sidospår till Niu-schwang) och står därmed i förbindelse med den af ryssarna byggda linjen Charbin—Port Arthur samt sibiriska banan. 1897 öppnades en järnväg från Tien-tsin till Ma-kia-pu nära Peking, och 1899 blef den genom en elektrisk bana framdragen till Pekings sydport. Från Peking utgår en viktig linje till Han-kóu (1,213 km.), och sedan det amerikanska bolag, som fått koncession att fortsätta den till Kanton, återtagit denna koncession, söker ett syndikat af kapitalister af olika nationer erhålla densamma, hvarigenom norra och södra K. skulle förenas. — Schang-hai—Wu-sung-banan öppnades ånyo 1898 och har fortsatts till Nanking (309 km.). Den tyska s. k. Schan-tung-banan går från Tsing-tau till Tsi-nan (397 km.) och skall vidare sträckas till Kai-föng vid Peking—Han-kóu-banan. Från Kaiföng har ett belgiskt bolag byggt en linje till Honan (193 km.), som skall fortsättas till Hsi-ngan (219 km.). — Södra K. har mycket få järnvägar, en bana Kanton—Kau-lun (Hong-kong) är under byggnad, och färdiga äro en fransk bana från Hanoi i Tonkin till Möng-tsze och Jünnan-fu (färdig 1910) och en från Hanoi öfver Langson till Lung (färdiga på kinesiskt område 25 km.). Inalles utgjorde de färdiga järnvägarnas längd (vid slutet af 1908) 3,818 km. (på kinesiskt område). Dessutom voro omkr. 1,400 km. under byggnad. De äro finansierade delvis af staten, men till större delen af engelska, belgiska, tyska, franska och ryska bolag och banker. Järnvägarna stå nu under kontroll af det kinesiska kommunikationsministeriet, men i verkligheten ledes hvarje bana af dess generaldirektör, som utnämnes af regeringen och är ansvarig direkt inför den. — Telegrafen. Alla de viktigare städerna äro förenade genom telegraflinjer, som äfven äro utdragna till omkringliggande länder. 1907 var linjernas längd 41,694 km. och trådlängden 63,066. Antalet stationer var 490.