Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kina, urgammal kulturstat i östra Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bruka få rätt att exploatera mineralfyndigheterna
i området, är det blott en tidsfråga, när
dessa skola, mer än hittills skett, komma ut
i världsmarknaden. Principen "K. för kineserna"
tillämpas alltmera och gör ytterligare koncessioner
osannolika.
Industri. Manufakturindustrien har i K. mycket äldre
anor än i Europa. Kinesens tålamod i arbetet, hans
snabba fattningsgåfva och skickliga handlag göra
honom till en utmärkt handtverkare, och han söker i
hvarje yrke åstadkomma konstverk. Emellertid ha hans
arbeten, på få undantag, icke lyckats bibehålla sig
i konkurrensen med europeiska maskinarbeten, hvilket
tvungit honom att kopiera dessa, ofta på ett rent
naivt sätt. Hvad det kinesiska handtverket under sin
glanstid kunnat utföra, därom vittna de kinesiska
konstindustrialster, som nu förvaras i Europas
museer. Våra bästa arbetare äro ur stånd att fabricera
bronsvaror, emaljer och porslinsvaror jämförliga
med de gamla kinesiska. I industrialstrens målning,
som oftast göres med växtsafter, äro kineserna ännu
mästare, och de ega vissa färger, hvilkas tillredning
icke är känd för främlingarna. Framför allt voro
bronserna och porslinet den kinesiska konstindustriens
triumf (jfr pl. V). Tillverkningen af bronsarbeten,
i synnerhet kärl för kulten och som hedersskänker,
stod högt redan i midten af 2:a årtusendet
f. Kr. Ornamenten voro dels geometriska (meandern
m. m.), dels själfständiga naturefterbildningar
af berg, moln m. m. samt framställningar af
sagodjur, såsom draken, enhörningen, fågeln fenix,
hvartill långt senare genom buddismens inflytande
kommo människofigurer och växtmotiv. Ypperst äro
bronsarbetena från omkr. 1430 e. Kr. och Kang-hsis
regering (1662–1722). Porslinstillverkningen har ej
lika gamla anor; den synes ha uppkommit i K. under
800-talet. Då omnämnas hvita blåmålade vaser, och
på 1200-talet öfverdrogs porslinet med färgade
glasyrer. Rätt tidigt förekom det grå craquelé
med nät af fina sprickor i glasyren. Vaslocken
krönas ofta af fristående bisarra djur. Hufvudämne
för porslinsmålningen bilda de naturalistiskt
återgifna växtmotiven (jfr äfven fig. 11 å pl. till
art. Keramik); ofta täckes ock ytan af osymmetrisk
och godtycklig dekorering. Bottenfärger voro ej
sällan grönt, brunt eller rosenrödt, det senare
kommet i bruk under den ofvannämnde Kang-hsis
regering, då det kinesiska porslinet nådde sin
högsta blomstring. Därefter öfverflyglades det
af japanernas. Urartningens början sammanföll
med den stora exporten af s. k. ostindiskt
porslin, som hufvudsakligen tillverkades i K.,
ofta efter europeiska teckningar samt i enlighet
med smaken i de olika beställarnas länder (jfr
Porslin). Numera lämnar porslinstillverkningen
föga mer än fabriksvaror. Kineserna ega vidare
en utomordentlig skicklighet i metallblandningar
och förmåga att anpassa dem efter det afsedda
ändamålet. I konsten att tillverka lackerade arbeten
ha de, liksom på andra områden, varit japanernas
lärare. Papperstillverkningen går tillbaka till år 153
e. Kr.; man använder härför hamp- och bambufibrer,
pappersträdets (Broussonetia papyrifera) bast,
bomull, mullbärsträdets bast, rotting, hafsalger,
ris- och hvetehalm m. m. Kineserna äro skickliga
skulptörer i trä och elfenben. Fyrverkeripjäser
uppfunnos i K. och tillverkas där ännu i stor
skala. I förfärdigande af sidentyg stå kineserna af
ålder högt. I skeppsbyggnadskonsten ha de ej kommit
långt. Den
kinesiska junken (se Junk med fig.) saknar köl
och är en dålig sjögångare, hvarför kinesiska
köpmän föredraga att befrakta europeiska fartyg. –
De kinesiske arbetarna betalas mycket mindre än de
europeiske. Lönerna i Peking, Schang-hai, Kanton
och Han-kóu växla emellan 35 och 70 öre per dag (à
11 arbetstimmar); för en tjänare betalas 20–30 kr. i
månaden (i K:s inre med 7–15 kr.). Men å andra sidan
kostar deras uppehälle per dag endast 25 à 30 öre (i
K:s inre blott 15–20). – Den europeiska storindustrien
har icke blott kastat sina alster in i K., utan äfven
själf trängt in där. Det är den kinesiska staten
själf, som kallat den till K. Europeiska ingenjörer
och arbetare inkallades för att ombilda myntverken i
Nanking, Peking, Tien-tsin och Kanton, arsenalerna
i Tien-tsin, Schang-hai, Hoang-po (Whampoa),
Nanking, Wön-tschóu, Fu-tschóu, kanongjuterier
och vapenfabriker, att upprätta bomullsfabriker
och mekaniska verkstäder etc., men sedan dessa verk
varit i gång någon tid, ha kineserna trott sig kunna
undvara utlänningarna, som afskedats. Under ledning af
oskickliga eller brottsliga kinesiska ämbetsmän ha de
nya inrättningarna därpå ofta gått förlorade. Enskilda
affärsmän eller mandariner ha följt regeringens
exempel, särskildt sedan genom freden i Shimonoseki
införseln af maskiner blef frigifven. Så ha flera
verkstäder af europeiskt mönster uppstått, särskildt
inom textilindustrien. Bomulls- och silkesspinnerier
och väfverier äro anlagda i Schang-hai, Kanton
m. fl. st. 1909 funnos i K. omkr. 800,000 spindlar,
som förarbetade omkr. 400,000 balar bomull. I de
större städerna börja stora mjöl- och riskvarnar
anläggas o. s. v. I Han-jang, nära Han-kóu, ligga
stora järnverk, som förses med malm från de till
japaner förpaktade grufvorna vid Ta-jeh, 10 mil
därifrån.
Handel. K:s märkligaste produkt, sidenet,
kom genom mellanhänder till Europa redan under
den gamla tiden, långt innan man visste, hvar
det producerades. Under det arabiska väldets
blomstringstid drefvo araberna liflig sjöfart på K.,
och på 500-talet seglade kineserna själfva både på
Indien och ända upp till Eufrat. Inre oroligheter
och andra förhållanden gjorde sedan, att kinesernas
egna handelsexpeditioner upphörde, och deras handel
blef passiv, såsom den i hufvudsak förblifvit ända
till våra dagar. Efter de stora upptäckterna vid
nya tidens början voro portugiserna det första
folk, som handlade på K., där de ännu behållit en
koloni, Macao. Något senare knöto spanjorerna från
Filippinerna handelsförbindelser med K. Båda dessa
folk undanträngdes på 1600-talet af holländarna,
hvilka inom kort fingo farliga konkurrenter i
engelsmännen. Det engelska ostindiska kompaniet,
som på 1660-talet fått tillstånd att drifva handel på
Amoy och på Formosa, flyttade 1684 sitt faktori till
Kanton, som från denna tid var den enda för européer
tillgängliga hamnen i Kina. Äfven andra länder började
genom privilegierade ostindiska kompanier öppna
sjöfart dit, bland dem äfven ett svenskt, grundadt
1731, som till början af 1800-talet upprätthöll
en direkt och vinstgifvande handel på Kanton (se
Ostindiska kompanier). 1834 upphörde det engelska
kompaniets uteslutande privilegium på Kantonhandeln,
och äfven andra engelska undersåtar fingo rätt att
handla där. Därmed inleddes förvecklingar med England,
som förde till det s. k. opiumkriget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
