<img l>

Kinck, Hans Ernst, norsk författare, f. 11 okt. 1865 i Loppen, Finnmarken, studerade filologi, bl. a. en tid i Halle, och debuterade 1892 med berättelsen Huldren. Denna följdes af romanen Ungt folk (1893), novellsamlingen Flagermusvinger (1895), romanen Sus (1896) och västlandsskildringarna Fra hav til hei (1897), i hvilka han småningom utvecklade sig till en lyriskt impressionistisk skildrare af säreget, vulkaniskt själslif. Romanen Hugormen (1898) fortsätter ”Sus”, fyraaktsskådespelet Mellem togene (s. å.) hudflänger kvinnorörelsen, Trækfugle (1899), Vaarnætter (1901), Naar kjærlighed dör (1903) och Livsaanderne (1906) äro novellsamlingar, romanerna Fru Anny Porse (1900), Doktor Gabriel Jahr (1902) och Emigranter (1904) våldsamt öfverdrifna skildringar från västlandet och Kristiania; från Italien, där han vistats nästan uteslutande 1896—1903, äro motiven i Italienere (1904) och Gammel jord (1907). Dramerna Agilulf den vise (1906) och Driftekaren (1908) ha blifvit starkt omstridda till följd af sina nya metriska experiment. K:s senaste verk är novellsamlingen Masker og mennesker (1909). K. är i sin psykologi en fortsättning på Hamsun; de skildrade människornas själslif är en samling känsloexplosioner, naturscenerna lyriskt extatiska stämningar. Ursinniga anfall på konventionalism och hvardagsmänniskor, arg satir öfver norska förhållanden äro hufvudpunkterna af hans kontakt med verkligheten. I trots af skillnaderna ligger det något Jean-Paulskt öfver hans formtrotsande framställning, som är språkligt, i synnerhet lexikaliskt, af stort intresse genom rikedomen på nytt norskt ordstoff. K. anses i Norge, trots sin stundom påtagligen velade originalitet, som den förnämste författaren af de yngre generationerna. Se Nærup, ”Illustreret norsk litteraturhistorie” (1905). R—n B. Kind (lat. gena), anat., den rundade öfvergången mellan människoansiktets främre del och sidodel. Dess framstående vållas af okbenet (O, fig. 1 o. 2 i art. Hufvudskål), dess rundning af fett, som dels kläder hudens inre yta, dels i mera själfständig massa fyller käkarnas gropar framom ytliga tuggmuskeln. Huden å sidodelen är gröfre och starkare hårig (hos mannen skägg), framåt finare och rodnande, hos den hvita rasen. Alkoholmissbruk kan göra den groft ådrig, rödbrusig. G. v. D.* Kind. 1. Härad i Älfsborgs län, ingår i Kinds och Redvägs domsaga och i Redvägs och Kinds fögderi samt omfattar socknarna Kalf, Mårdaklef, Håksvik, Östra Frölunda, Mjöbäck, Holtsljunga, Älfsered, Svenljunga, Ullasjö, Örsås, Refvesjö, Redslared, Sexdräga, Ljushult, Roasjö, Hillared, Länghem, Dannike, Månstad, Södra Åsarp, Gällstad, Grönahög, Södra Säm, Finnekumla, Tvärred, Marbäck, Dalstorp, Hulared, Ölsremma, Ljungsarp, Nittorp, Tranemo, Måssebo, Ambjörnarp, Sjötofta. 2,207 kvkm. 28,856 inv. (1909). Se G. Djurklou, ”Lifvet i Kinds härad i Västergötland i början af sjuttonde århundradet” (i ”Bidrag till vår odlings häfder”, utg. af A. Hazelius, 1885). — 2. Kontrakt i Göteborgs stift, omfattar de åtta pastoraten Mjöbäck, Älfsered och Holtsljunga; Svenljunga, Örsås, Refvesjö, Redslared och Ullasjö; Sexdräga, Roasjö, Ljushult och Hillared; Länghem, Dannike, Månstad och Södra Åsarp; Gällstad, Grönahög, Tvärred, Marbäck, Finnekumla och Södra Säm; Dalstorp, Hulared, Nittorp, Ölsremma och Ljungsarp; Tranemo, Måssebo, Ambjörnarp och Sjötofta; Kalf, Håksvik, Mårdaklef och Östra Frölunda. 2,207 kvkm. 28,856 inv. (1909). — 3. Kontrakt i Linköpings stift, omfattar de fem pastoraten Kättilstad och Tjärstad; Horn och Hycklinge; Vårdnäs; Västra Eneby och Kisa; Hägerstad och Oppeby. 1,274 kvkm. 17,222 inv. (1909). Kind [kint], Johann Friedrich, tysk författare, f. 1768 i Leipzig, d. 1843, var först jurist, men nedlade sin praktik för att ostördt sysselsätta sig med vitterheten, inom hvilken han hade gjort sig bemärkt från 1790-talet. Hans många band noveller, fulla af ytlig, urvattnad romantik, mottogos gunstigt af den läshungriga samtiden (till sv. öfversattes 1817 ”Dödsdansen”). Hans dikter äro svaga och osjälfständiga. Af hans skådespel höllo sig några ganska länge uppe på scenen, såsom Wilhelm der eroberer (1806) och Van Dycks landleben (1817). Bäst lyckades han i den från en novell af J. A. Apel hämtade texten till operan Der freischütz (”Friskytten”, 1823), med musik af Weber. I Sverige har 1860 äfven uppförts operan ”Nattlägret i Granada” med libretto af K. Se H. A. Krüger, ”Pseudoromantik. K. und der dresdener liederkreis” (1904). R—n B. Kind [kint], Karl Theodor, tysk filolog på det nygrekiska området, f. 1799, d. 1868, till yrket jurist, skref bl. a. Beiträge zur besseren kenntniss des neuen Griechenlands in historischer, geographischer und literarischer beziehung (1831), Neu-griechische chrestomathie (1835), Handwörterbuch der neugriechischen und deutschen sprachen (1841), Neugriechische volkslieder (1849), förutom andra öfversättningar och antologier af nygrekiska original. Kind [kint], Karl Gotthelf, tysk ingenjör, f. 1801, d. 1873, konstruerade sinnrika maskiner för jordborrning samt utförde själf flera märkliga, djupa borrhål, såsom 1841—45 ett vid badorten Mondorf i Luxemburg till ett djup af 717 m., med en kostnad af endast 48,000 kr., 1848—51 ett i Schöneck vid Forbach, där han gjorde ett på 81 m. djup liggande stenkolslager åtkomligt genom ett borradt, 4,15 m. vidt schakt, samt 1855—61 ett i Passy (Paris), där han genom att tränga ned till 586 m. djup lyckades åstadkomma en artesisk brunn, som lämnar Boulogne-skogen dess vattenbehof. (G. H—r.) Kinda, härad i Östergötlands län, ingår i Kinda och Ydre domsaga och dessa härads fögderi samt omfattar socknarna Horn, Hycklinge, Tirserum, Västra Eneby, Kisa, Hägerstad, Oppeby, Kättilstad, Tjärstad, Vårdnäs. 1,428 kvkm. 18,606 inv. (1909). Kindaholm l. Kindahus, under medeltiden fäste i Frölunda socken, Kinds härad, Älfsborgs län, på en udde vid Kalfsåns inlopp i Ätran, omkr. 20 km. från halländska gränsen. Hufvudfästet var Ord, som saknas under K, torde sökas under C.