särskild mekanism förvandlas den kontinuerliga rörelsen i en ryckvis skeende, t. ex. genom upp- och nedgående hakar, som vid rörelsen i den ena riktningen ingripa i filmens perforering och rycka den med sig ett stycke, eller genom ett s. k. malteserkorshjul, hvars verkningssätt framgår af M i fig. 4. I de ögonblick filmsbandet är i hvila, öppnas och slutes ögonblicksslutaren; under de moment slutaren är stängd, framflyttas ett nytt parti af filmsbandet. Detta upprepas i vanliga fall omkr. 15 gånger i sekunden, på 1 min. tagas alltså 900 bilder. Bildernas storlek är vanligen 18 × 24 mm., filmens bredd med plats för perforeringen 34 mm. Då de enskilda bilderna ha en höjd af 18 mm., fordras alltså för 900 bilder omkr. 16—17 m. films, eller för en föreställning, som varar 15 min., omkr. 250 m. Efter framkallning och fixering erhålles en serie negativ, efter hvilka genom kontaktkopiering framställes ett med samma perforering försedt positivt filmsband. Detta insättes nu i projektionsapparaten, projektorn, och bilderna projicieras i samma hastighet, med hvilken de tagits. Fig. 3 visar en sådan projektor; fig. 4 är en schematisk bild af

Fig. 4. Schematisk bild af projektorn.

densamma. L å fig. 4 är en kraftig ljuskälla, K en kondensor, som samlar de från ljuskällan utgående strålarna och kastar dem genom filmsbandet FF och objektivet O, hvilket senare på en hvit skärm projicierar en förstorad bild af den i planet FF befintliga bilden. M är anordning för bildens framflyttning ryckvis (här malteserkorshjulet), S är slutaren (hvars utseende emellertid bättre synes å fig. 3). R och R¹ tjäna till att uppbära filmen, under projektionens gång öfverföres den automatiskt från den ena rullen till den andra. Liksom vid bildseriens tagning är vid projektionen äfven anordnadt så, att slutaren S är stängd de moment, under hvilka bildombyte sker. Kinematografien har nått en hög grad af fullkomlighet och återger rörelserna på ett högst illusoriskt sätt. Man har, för att göra illusionen ännu fullständigare, försökt förena kinematografen med en fonograf och att på detta sätt återge rörelserna tillsammans med de samtidiga ljudförnimmelserna; på grund af tekniska svårigheter har emellertid denna kombination hittills fått ringa användning i praktiken. När detta skrifves (sept. 1910), ha emellertid underrättelser börjat inflyta om, att T. A. Edison med en uppfinning, som han gifvit namnet kinetofon (af grek. fone, ljud), lyckats öfvervinna dessa tekniska brister, hvilka till största delen bestodo i svårigheten att åstadkomma fullständig samtidighet mellan rörelse och ljud. Med kinetofonen lär en hög grad af illusion ha ernåtts. Kinematografen har icke blott blifvit ofta använd för att återge gatuscener, resebilder, naturscenerier, sporttäflingar o. s. v., utan har äfven gjort vetenskapen och tekniken många tjänster. Rörelserna hos en lefvande varelse eller en maskin kunna medelst kinematografi analyseras, hvarje rörelse kan uppdelas i sina enskilda faser och noga studeras; om så önskas, kan en hastig rörelse reduceras till ett för studiet lämpligt tempo; omvändt kan äfven en mycket långsam rörelse, t. ex. en plantas växt, som i verkligheten tar flera dagar eller veckor, förkortas till några få sekunder därigenom, att de enskilda bilderna tagas med långa (flera timmars) mellanrum, men bilderna sedan projicieras med vanlig hastighet. Inom läkarvetenskapens olika grenar har kinematografen varit till stor nytta. Nyligen har man t. o. m. lyckats kombinera den med röntgenfotografien, och på detta sätt har man kunnat återge hjärtats rörelser. Äfven i undervisningens och reklamens tjänst har kinematografien mycket brukats. Då biograferna emellertid, för att locka folk, i ej ringa utsträckning användts för framställning af arrangerade ruskiga scener af olika slag, hvilka kunna utöfva demoraliserande inverkan på i synnerhet barn och ungdom, har under trycket af en stark opinion polismyndigheten på flera ställen sett sig tvungen att ingripa för att stäfja ockrandet på dålig smak. Biografteatrar ha blifvit ett synnerligen omtyckt nöje för allmänheten, och deras antal har på kort tid ökats i förvånansvärd grad. I Stockholm, där de första kinematografföreställningarna höllos 1897 på den stora utställningen, under namnet ”lefvande bilder”, uppgår biografteatrarnas antal f. n. (1910) till 28 och i hela Sverige till omkr. 200. J. Htzg. Kinematografi, tagning och projektion af rörliga bilder med tillhjälp af kinematografen. Se Kinematograf. Kinesa, i studentspråk och äfven annars vanligt uttryck för: gästa tillfälligt och oförberedt, bo hos någon utan att betala. Kineser. Se Kina, sp. 31. Kinesiatrik [ki-; af grek. kinesis, rörelse, och iatros, läkare], sjukgymnastik (se d. o.). Kinesis [ki'-], grek., rörelse. — Adj. Kinetisk. Kinesiska eksilkesfjärilen, zool. Se Eksilkesfjäril. Kinesiska galläpplen, bot. Se Galläpplen. Kinesiska hafvet kallas den del af Stora oceanen, som ligger närmast ö. och s. om Kina, från japanska öriket i n. till Borneo och Sumatra i s. Det delas i Gula hafvet (kin. Wang-hai), den nordligaste delen, med Korea-, Liau-tung- och Pet-schi-li-vikarna, Östra hafvet (kin. Tung-hai), n. om Formosa, och Södra hafvet (kin. Nan-hai), s. om Formosa, med de stora Tonkin- och