Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinesiska hafveet - Kinesiska hängöriga katten, zool. Se Huskatten, sp. 1355. - Kinesiska insektspulvret Pfo-Pfo. Se Hemliga medel. - Kinesiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Siamvikarna. K. är beryktade för sina
våldsamma cykloner l. taifuner.
(J. F. N.)
Kinesiska hängöriga katten, zool. Se Huskatten,
sp, 1355.
Kinesiska insektspulvret Pfo-Pfo. Se Hemliga medel.
Kinesiska litteraturen är inom de flesta grenar
en af de själf ständigaste historien känner
och därjämte såväl den omfångsrikaste som i
geografiskt, etnografiskt och historiskt hänseende,
vid sidan af den arabiska, den viktigaste af
alla orientaliska folks. Utan af brott kan man
följa den så långt tillbaka som ett hälft årtusen
f. Kr. Boktryckarkonsten uppfanns i Kina mer än 800
år tidigare än i Europa, nämligen under dynastien Sui
(593). Rörliga typer funnos väl sedan 1050, men fingo
ingen allmännare användning. Trycket sker vanligen med
fyrkantiga, l,5 cm. tjocka träskifvor, som innehålla
två trycksidor; dessa af klappas på papperet med
borste. Det vanliga papperet, som uppfanns redan år
95 e. Kr., förfärdigas af bambu, silke eller bomull
samt är blekgult och mycket tunt. Bladen tryckas
därför blott på ena sidan, sammanvikas och häftas så,
att alla kanterna på den öppna sidan sammanbindas med
silke. Häftena öfverstiga ej gärna några hundra blad;
då ett verk består af flera häften, förenas de alltid
i en pappkartong. Bokpriset är i Kina mycket lägre än
i Europa. En centralpunkt för bokhandeln var hittills
Sutschöu. Stora bibliotek finnas öfverallt i riket,
särskildt i Peking (omkr. 400,000 bd) och Nanking,
och hvarje bildad man har sin boksamling. Böckernas
antal är ofantligt, och kataloger äro allmänna
(öfver kejsar Kien-lungs bibliotek utgör katalogen
122 bd). Ett af samme kejsare föranstaltadt urval af
Kinas klassiska litteratur med skolier och kommentarer
beräknades komma att omfatta 163,000 verk, af hvilka
till 1818 verkligen 78,731 hade utkommit. Denna rika
litteratur, som i afseende på språket delar sig i tre
hufvud-perioder (se Kinesiska språket och skriften),
grupperas af kineserna i fyra fack: kanoniska,
historiska, didaktiska och skönlitterära böcker. Till
de kanoniska böckerna höra i första rummet de fem
urgamla king (kanon), hvilka innehålla de äldsta
minnesmärkena af kinesisk filosofi, historia,
lagstiftning och skaldekonst. Dessa sammanställdes af
K o n g-fu-tse (Khung-fu-tse) i 6:e årh. f. Kr., och i
denna redaktion finnas de ännu nästan oförändrade. De
äro: 1. Jihking 1. Yiikung ("förvandlingarnas bok"),
urspr, en samling af 8 gånger 8 teckenfigurer, hvilka
heta kwa och skola symboliskt beteckna elementen. Det
äldsta försöket att tyda dessa figurer gjordes enligt
den kinesiska traditionen af kejsar Wen-wang, som
skall ha författat den äldsta kommentaren till de
64 hexagrammen och gifvit hvart och ett af dem en
beteckning, som motsvarar dess allmänna betydelse. En
något senare kommentar tillskrifves Wen-wangs son
Tan. Tillsammans med de 64 teckenfigurerna bilda dessa
båda kommentarer "Jih-kings" egentliga text (utg. med
latinsk öfv. af Mohl, 1834-39; öfv. till engelska af
Legge i "The sacred books of the East", XVI, 1882,
och till franska af de Harlez, 1897). Härtill sluta
sig ytterligare sju kommentarer, hvilka allesammans
tillskrifvas Kong-fu-tse, men till största delen
härstamma från en långt senare tid. 2. Schu-king
("urkundsbok"), samling af urkunder och traditioner
från äldsta tid
till 7:e årh. f. ’Kr. (utg. på grundspråket med
engelsk öfv., utförlig kommentar och glossar af Legge
i hans sammelverk "The chinese classics", 7 bd,
Hongkong och London 1861-72, öfv. af Legge i "The
sacred books of the East", III, 1879, och utg. med
fransk och latinsk öfv. af Couvreur, Ho-kien,
1897). .3. Schi-king ("sångkanon"), folkvisor,
lof-, smäde- och klagosånger, ofta utmärkta af frisk
naivitet (utg. och öfv. i "The chinese classics",
tysk öfv. af v. Strauss, 1880, och engelsk af
Allén, 1891). 4. Tschhun-tshieu ("vår och höst"),
krönika öfver staten Lu, antagligen härrörande
från Kong-fu-tse med den synnerligen värdefulla
kommentaren Tso-tschuan (båda utg. och öfv. i "The
chinese classics"). 5. Li-ki ("ritualskrift"), en
långt senare kompilation, innehållande etikettsregler
för alla stånd. Hit höra vidare de s. k. Se-schu ("de
fyra böckerna") från den efter-kong-fu-tseska tiden
(utg. och öfv. i "The chinese classics", utg. med
fransk och latinsk öfv. af Couvreur, Ho-kien, 1895),
nämligen 1. Lun-jil, samtal mellan läraren och
lärjungen, mest af epigrammatisk art. 2. Ta-hjoh
("den stora läran"), urspr. en traktat ur li-ki,
som i senare tid upptogs som själfständigt verk
bland de fyra kanoniska böckerna. 3. Tschung-jung
("iakttagande af måtta"), filosofisk afhandling af
Kong-fu-tses sonson Tsese. 4. Meng-tse (latiniserad
form Mencius), namn på såväl författaren som hans
verk, hvilket, betydligt vidlyftigare än de förra,
afhandlar regeringskonsten. Meng-tse (d. 289
f. Kr.) aktas nästan lika högt som Kong-fu-tse,
och bägges afkomlingar utgöra Kinas enda ärftliga
adel. - Till den kinesiska statsreligionens heliga
skrifter höra slutligen äfven Hjao-king ("lydnadens
bok", utg. med fransk öfv. och kommentar af de
Rosny 1889, öfv. af Legge i "The sacred books of
the East", III), samtal om de barnsliga plikterna
mellan Kong-fu-tse och hans lärjungar, antagligen af
jämförelsevis sent datum, åtminstone i det skick,
hvari arbetet nu föreligger. Denna kanoniska
litteratur, till hvilken sedan ansluter sig en
oändlig mängd kommentarer, skolier, parafraser o. d.,
gaf naturligtvis en bestämd riktning åt Kinas hela
andliga utveckling, som i synnerhet karakteriseras
af det nära sambandet mellan moral och politik
och en därpå grundad omfångsrik praktisk-filosofisk
litteratur. På rent teoretiska spörsmål inlät sig icke
Kong-fu-tses skola, i synnerhet sedan dess läror under
Tång-dynastiens tid upphöjts till statsreligion och
införts i do offentliga examina. En viss spekulativ
riktning framkallades dock i 12:e årh. af den store
polyhistorn, T s c h u - h i. I sin filosofiska
åskådning gick han utöfver Kong-fu-tses ståndpunkt,
för att stanna vid ett urbegrepp, "natur" eller
"öde", som framför allt uppenbarar sig i "ordning";
därmed fixerade han för den kommande tiden hela
den kinesiska tankevärlden till ett storartadt
fast system, där hvarje lefnadsyrke har sin bestämda
plats. Djupt ned bland folket trängde hans läror genom
det ency-klopediska verket Siao-hjo ("liten lära",
öfv. af de Harlez i "Annales du musée Guimet", 15,
1889). Den rytmiskt affattade läroboken San-tse-king
("tre ords-kanon"; utg. med fransk öfv. af Julien,
1864), som ännu läres utantill af nästan hvarje kines,
före-stafvar hela riktningen af hans utveckling. Först
i nyaste tider, sedan man begynt studera de kanoniska
skrifterna med kritisk själfständighet, har mot
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
