bearbetas af missionärer. Den äldsta grammatiken är Varos ”Arte de la lengua mandarina” (Kanton, 1703). De för det vetenskapliga litteraturstudiet mest nyttjade äro: Prémare, ”Notitia linguæ sinicæ” (Malakka, 1831), Schott, ”Chinesische sprachlehre” (1857), Rémusat, ”Éléments de la grammaire chinoise” (ny uppl. af de Rosny, 1858), och Julien, ”Syntaxe nouvelle de la langue chinoise” (1869—70). Det moderna litteratur- och umgängesspråket finner man framställdt i Bazins ”Grammaire mandarine” (1856), Edkins’ ”A grammar of the chinese colloquial language” (2:a uppl., Schanghai, 1868), Wade och Hillier, ”Yü-yen tzŭ-erh chi, a progressive course to the study of colloquial chinese” (2:a uppl., Schanghai, 1886), Arendt, ”Handbuch der nordchinesischen umgangssprache. I. Allgem. einleitung in das chinesische sprachstudium” (1892) och ”Einführung in die nordchinesische umgangssprache” (1894), samt Mateer, ”A course of mandarin lessons” (2:a uppl., Schanghai, 1906). Rent praktiska behof afse Pernys ”Grammaire de la langue chinoise, orale et écrite” (1873—76), Rudys ”The chinese mandarin language after Ollendorff’s method” (1874), Möllendorffs ”Praktische anleitung zur erlernung der hochchinesischen sprache” (4:e uppl., Schanghai, 1906), Baller, ”Mandarin primer” (3:e uppl., Schanghai, 1894), och Seidel, ”Chinesische konversationsgrammatik” (1901). De bästa grammatikerna torde väl nu vara Gabelentz’ ”Chinesische grammatik mit ausschluss des niederen stiles und der heutigen umgangssprache” (1881) samt, för begynnare, ”Anfangsgründe der chinesischen grammatik mit übungsstücken” (1883; behandlar äfven det moderna språket). De förnämsta ordböckerna äro Basilius de Glemonas ”Dictionnaire chinois, français et latin”, utg. af Deguignes (1813), jämte Klaproths supplement (1819), Vasiljevs kinesisk-ryska lexikon (1867), Williams ”Syllabic dictionary of the chinese language” (Schanghai, 1874), Eitel, ”Chinese-english dictionary in the cantonese dialect” (4 dlr med suppl., Hongkong, 1877—87), Schlegel, ”Nederlandsch-chineesch woordenboek” (4 dlr, 1884—90), Giles, ”Chinese-english dictionary” (Schanghai, 1892), den af flera missionärer utgifna ”Dictionnaire chinois-français de la langue mandarine parlée dans l’ouest de la Chine” (Hongkong, 1893), Couvreur, ”Dictionnaire classique de la langue chinoise” (Ho-kien, 1904), och Poletti, ”Chinese and english dictionary” (ny uppl., Schanghai, 1905). Vidare märkes v. Zach, ”Lexicographische beiträge” (Peking, 1902 ff.), hvaraf 3 bd utkommit. Ett viktigt hjälpmedel är äfven Zottoli, ”Cursus litteraturæ sinicæ” (5 vol., ett rikt urval af kinesiska texter med latinsk öfv. och kommentar, Schanghai, 1879—82). Äfven de förnämsta kinesiska dialekterna ha blifvit grammatikaliskt och lexikaliskt bearbetade. Från allmän lingvistisk synpunkt framställes kinesiska språket i Grubes ”Die sprachgeschichtliche stellung des chinesischen” (1881). (K. V. Z.) Kinesiska svalbon, Indiska fågelbon l. Ätliga svalbon benämnas de bon, hvilka byggas af arterna af fågelsläktet Collocalia (se Salanganen), tillhörande samma familj som den äfven i Sverige vanliga tornsvalan. Collocaliaarterna äro utbredda öfver den malajiska regionen; en bland de mest omtalade, salanganen (Collocalia esculenta), lefver på Sundaöarna, i Bengalen, Siam, Kochinkina m. fl. st. Bona, som vanligen finnas kolonivis i grottor eller vid hafsstrandens klippor, ha i allmänhet formen af en liten skål med en största längd

Ätliga svalbon, byggda af salanganen.

af omkr. 6 cm. Bona bestå nästan uteslutande af den sega afsöndringen af fågelns spottkörtlar, medan i dem, som byggas af en annan art (C. fuciphaga), ingå utom spottkörtlarnas afsöndringar som bindemedel växtämnen, såsom mjuka blomstjälkar, grässtrån, lafvar m. m. De till färgen blekt gulhvita och halft genomskinliga äro de högst uppskattade, och för ett engelskt skålpund (0,45 kg.) af dessa betalas i Hong-kong omkr. 200 kr.; sämre äro de gråaktiga, svarta eller röda exemplaren. Bona användas i Kina till beredande af soppor och anses som en läckerhet. L—e. Kinesiska Tatariet, ett numera föga brukligt namn på kinesiska Öst-Turkestan. Kinesiska vattenhjorten, zool. Se Hydropotes. Kinesisk kanel, bot. farm. Se Cinnamomum och Kanel. Kinesisk nejlika, bot. Se Dianthus. Kinesiskt grönt. Se Kinagrönt. Kinesiskt rispapper. Se Papper. Kinesiskt vax. Se Sköldlöss. Kinesiterapi [ki-; af grek. kinesis, rörelse, och therapeia, behandling], sjukgymnastik (se d. o.). Kinesjma [ki-], kretsstad i ryska guv. Kostroma, på högra stranden af Volga. 7,564 inv. (1897). Kretsen har utvecklad textilindustri; på senare tider ha äfven kemiska och maskinverkstäder anlagts. J. F. N. Kinetik [ki-; af grek. kinein, sätta i rörelse], läran om rörelsen; konsten att röra sig uttrycksfullt. Adj. kinetisk. Jfr Mimik. Kinetisk energi [ki-], mek., rörelseenergi l. ”lefvande kraft”, en i rörelse varande kropps arbetsförmåga i följd af trögheten hos den materia den innehåller. Den kinetiska energien växer i proportion mot dels kroppens ”massa”, m, l. förhållandet mellan dess vikt och tyngdkraftens acceleration, och dels med kvadraten på dess hastighet, v. Den hastighet, om hvilken här är fråga, är den fundamentala