Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kipling. 2. Rudyard - Kipningsröst - Kippers. Se Sillrökning. - Kippholmen - Kipphyfvel, mek. Se Hyfvelmaskin, sp. 1476. - Kipps apparat - Kipsänkling, sjöv. Se Fiskdäfvert. - Kiptsjak, Kiptschak, Kaptsjak, Kaptschak, turkisk folkstam i Central-Asien...var äfven namnet på ett stort mongoliskt rike i Syd-Ryssland. Se Gyllene horden. - Kiranti, folkslag. Se Himalayafolk. - Kirb., vid insektsnamn förkortning för W. Kirby (se d.o.) - Kirby, William - Kirch, Gottfried
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klenod”, 1898). Af K:s arbeten finnas vidare på
svenska ”Zodiakens barn” (1898, 2:a uppl. 1907),
”Krigshistorier från Syd-Afrika” (1900), ”Utan tråd”
(1903), ”Fången” (1905), hvarjämte ett litet urval
af hans dikter utkom 1899.
K:s författarskap gjorde epok först och främst genom
den originella skildringen af Indien. Detta hade
aldrig förut skildrats med en så ingående kännedom
och på samma gång målerisk stämningsfullhet, hvartill
kom K:s utomordentliga berättarförmåga. Hans
berättelsesamlingar voro visserligen ojämna: vid sidan
af gripande lifs- och kulturbilder stod här och där
en obetydlig anekdot, men i det hela röjdes en frisk,
ogenerad humor och en spelande fantasi. Situationerna
äro gifna med lysande bravur, galleriet af människor
och typer omfattar snart sagdt alla Indiens raser
och de mest olika klasser; alla åldrar känner han;
sin förkärlek egnar han barnen och de hela, enkla,
autoktona vildmarksfigurerna. Handlingskraft
och oegennytta förhärligas af K., desslikes det
organiserade, moderna arbetet, medan den nutida
civilisationens egoistiska hvardagsmänniskor
och diverse ”-ismer” äro föremål för hans hån och
förakt. ”Djungelboken”, historien om ett människobarns
uppväxt bland djungelns djur i en vargfamilj,
är en underbar djursaga för ungdom, på samma gång
ett didaktiskt epos med skickligt dold symbolik,
och ger ett samladt uttryck för K:s skaldegåfva och
lifsuppfattning i en storslaget komponerad cykel. Ett
senare stort verk från Indien, ”Kim”, har icke den
romanaktiga spänning, den koncentrerade faktiskhet,
som de tidigare indiska berättelserna, utan är anlagd
på att med rikt etnografiskt material åskådliggöra de
egendomliga och hemlighetsfulla polisadministrativa
förhållandena i det engelska Indien.
Efter flyttningen från Indien har K. emellertid
uppsökt äfven andra ämnen och visat sig stor, äfven
där han ej haft det trolska indiska sceneriet att
blända med. Den korta novellen (”the short story”)
har fortfarit att vara hans älsklingsform; hans
roman ”The light that failed”, som delvis innehåller
själfbiografiska drag från hans första Londontid
och eger flera betydande scener, är som helhet
konstnärligt svagare. Hans nyare noveller ha ofta
varit tendentiöst journalistiska och tillkrånglade;
jämte ypperliga, stundom i sagoform gifna berättelser,
afsedda att fira ”dagens arbete”, har K. äfven
skrifvit mystiskt psykologiserande. Hans viktigaste
alstring under senare år har emellertid utgjorts af
hans diktsamlingar. Hans rytmiskt förnyande språk,
den poängteradt dramatiska behandlingen och den
aktuella realismen i hans ämnesval ha gjort furore
inom den engelska poesien, som behöfde en ny
ton och en helt annan kontakt med verkligheten än
hos Tennysons och Brownings epigonsvärmar. K. har
förmått ånyo intressera en olyrisk tid för poesien
genom sina dikter ur sjömäns, soldaters och andra
”underklassares” lif. Hans ordbok är i hans dikter
som i hans prosanoveller kraftfullt naturalistisk,
jargonguppblandad, men icke dess mindre både rytmiskt
och visuellt stämningsväckande. Alltsedan boerkrigets
dagar — då han verkade som tidningsman i Syd-Afrika
— har K. med såväl dikter som prosainlägg ifrigt
deltagit i den imperialistiska rörelsen. Se R. Le
Gallienne, ”R. K.” (1900), Monkshood och Gamble,
”R. K.” (3:e uppl. 1902), Dalrymple, ”K:s prosa”
(1905); A. Chevrillon i ”Études anglaises” (1901);
H. Lindgren i ”Skalder och tänkare” (1900), och
A. Brunius i ”Ord och bild” (1907). — K. är åsyftad i
den ironiska romanen ”Dingley” af Jérôme och Tharaud (1906).
1 o. 2. R—n B.
Kipningsröst, sjöv., en strax akter om kranbalken
anbragt, järnklädd träkloss, på hvilken ankarflyet
hvilar, sedan ankaret blifvit kipadt.
J. G. B.*
Kippers [ki-]. Se Sillrökning.
Kippholmen, i Bohuslän vid Nordre älfs mynning. Å
K. lät Rehnsköld sept.—okt. 1719 bygga en skans, som
sedan besattes, men efter fredsslutet fick förfalla.
L. W:son M.
Kipphyfvel, mek. Se Hyfvelmaskin, sp. 1476.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
